Falco

I helgen fick vi besök av husses syster med familj. Tyvärr kunde vi inte bjuda på något vackert väder precis… Det utslöt också en hel del uteaktiviteter, förutom obligatoriska hundpromenader i regnet förståss! Och vad hittar man då på för något som kan tilltala en 15-, 10- och 2-åring? Tja, nöden har ingen lag, så i lördags fick det bli Centrumtåget som går inne i Karlskrona! Ett sånt där ”tuff-tuff-tåg” för turister. Till nästa sommar får vi tänka ut en lista med lämpliga regnaktiviteter att ta till när vi har gäster...

 Jag som trodde vi skulle på skogspromenad... Suck!

 Det är väl bara till att gilla läget. Jag knölar ner mig på golvet under matte.

 Falco fick också följa med på tågturen. Han hade nog lite svårt att förstå vitsen med spektaklet, men anpassade sig snabbt till matte och husses galna påhitt. Till skillnad från när Falco var yngre… Då var han fullständigt sjövild ute bland folk och i nya miljöer. Han uppförde sig som en okontaktbar, hoppande katapult. Det är lite svårt att förklara, men han var JOBBIG. Men vi kämpade på och tog med honom på allsköns aktiviteter. Ska jag vara ärlig får jag nog ge husse en eloge. Ibland kände jag bara ”jag orkar inte ta med odjuret…” men då protesterade husse och tog med Falco i alla fall. Det är jag tacksam för idag. Nu är det till exempel hur smidigt som helst att ta med vovven på uteserveringar. Han lägger sig ner och kopplar av så snart vi satt oss tillrätta.

På en annan punkt har han också lugnat ner sig BETYDLIGT, och det är i samvaro med barn. För mindre än ett år sedan skrämde han alla barn eftersom han var så burdus. Rädda, skrikande och viftande barn lugnade inte ner honom heller precis, tvärtom. Den här helgen kunde barnen springa förbi honom på några centimeters avstånd och han låg fortfarande kvar på köksgolvet.

 


10-åriga Emma och Falco blev bästa kompisar. Hon fick skojträna lite med honom och det tyckte båda var jätte roligt.