Falco

I helgen fick vi besök av husses syster med familj. Tyvärr kunde vi inte bjuda på något vackert väder precis… Det utslöt också en hel del uteaktiviteter, förutom obligatoriska hundpromenader i regnet förståss! Och vad hittar man då på för något som kan tilltala en 15-, 10- och 2-åring? Tja, nöden har ingen lag, så i lördags fick det bli Centrumtåget som går inne i Karlskrona! Ett sånt där ”tuff-tuff-tåg” för turister. Till nästa sommar får vi tänka ut en lista med lämpliga regnaktiviteter att ta till när vi har gäster...

 Jag som trodde vi skulle på skogspromenad... Suck!

 Det är väl bara till att gilla läget. Jag knölar ner mig på golvet under matte.

 Falco fick också följa med på tågturen. Han hade nog lite svårt att förstå vitsen med spektaklet, men anpassade sig snabbt till matte och husses galna påhitt. Till skillnad från när Falco var yngre… Då var han fullständigt sjövild ute bland folk och i nya miljöer. Han uppförde sig som en okontaktbar, hoppande katapult. Det är lite svårt att förklara, men han var JOBBIG. Men vi kämpade på och tog med honom på allsköns aktiviteter. Ska jag vara ärlig får jag nog ge husse en eloge. Ibland kände jag bara ”jag orkar inte ta med odjuret…” men då protesterade husse och tog med Falco i alla fall. Det är jag tacksam för idag. Nu är det till exempel hur smidigt som helst att ta med vovven på uteserveringar. Han lägger sig ner och kopplar av så snart vi satt oss tillrätta.

På en annan punkt har han också lugnat ner sig BETYDLIGT, och det är i samvaro med barn. För mindre än ett år sedan skrämde han alla barn eftersom han var så burdus. Rädda, skrikande och viftande barn lugnade inte ner honom heller precis, tvärtom. Den här helgen kunde barnen springa förbi honom på några centimeters avstånd och han låg fortfarande kvar på köksgolvet.

 


10-åriga Emma och Falco blev bästa kompisar. Hon fick skojträna lite med honom och det tyckte båda var jätte roligt.

Tjena snygging!

Jag däckade i en förkylning i fredags och låg sedan pall resten av helgen. Missade därigenom möjligheten att titta på klubbens stora sommartävling i agility och lydnad. Men i måndags var det bara till att parvla sig iväg till jobbet. På kvällen stack jag ut och spårade med Falco. Kanske inte så intelligent. Egentligen borde jag nog bäddat ner mig i soffan och tagit det lugnt. Men jag tyckte synd om Falco som haft en stillsam och tråkig helg. Dessutom hade jag bokat in träningen med en klubbkompis. Sista argumentet för träning var att jag vill passa på att spåra i skog nu, innan jag har blivit för framtung och otymplig. Det lär nämligen inte dröja så länge... Sen får det nog bli fältspår för hela slanten!

Av hänsyn till "mitt tillstånd" fick Falco inget långt spår. Det blev ca 400 meter med en förstärkning efter upptaget, fyra pinnar och Falcos nya favoritleksak som slut (en vattenleksak som går att kampa med). En dryg timmas liggtid. Upptaget var ca 10 meter ut och spåret gick till vänster. Falco rusade ut vid påsläppet så jag tänkte "det här går för fort! Han fixar det aldrig!". Förlåt Falco.. Han bromsade nämligen in vid spåret och gjorde ett jätte fint upptag. Sen var det en liten sträcka av spåret som han virrade runt på. Han tog sig också tid att stanna och kissa, något han har gjort vid ett flertal spår nu. Men sen tuffade han på i bra fart. Nästan så att klumpedunsen till matte hade svårt att hänga med.

Jag ville prova en blindtarm för första gången , dvs en återgång i spåret. Det var roligt att se hur han reagerade när spåret "tog slut". Ungefär som "vad sjutton hände här?!!?? Nu får jag nog skärpa till mig!!!". Sen ringade han några gånger innan han hittade tillbaka till spåret. Han spårade bra och med stort intresse, och det var det jag ville se. Inte en antydan till att spana efter vilt. Han missade visserligen en pinne, men det kan jag leva med i dagsläget. Titti hade gått ett roligt spår och jag fick ännu ett bevis för hur viktigt det är att lägga variationsrika spår åt min buskille. Belöningen vid pinnarna var plättar, och han var värd varenda smula!

Igår kväll hade jag inte riktigt tid (eller ork) för några större träningsinsatser. Men förutom kvällspromenaden fick Falco ett "spontanuppletande". Jag gjorde det mycket enkelt för mig. Receptet heter 7 spårpinnar, en högvuxen äng utanför huset och en burk färsk hundmat. Jag gick först och slängde ut alla sju pinnarna på en begränsad yta. Sen hämtade jag vovven och lät honom leta reda på pinnarna. Falco tyckte att det var roligt och träningsinsatsen krävde minimalt med tid. Praktiskt för en stressad och småförkyld yrkeskvinna ;-)



Det skulle möjligtvis inte gå för sig att få lite av det där goda i burken, utan pinne i utbyte? Nähä… snålkärring! Då springer jag väl och letar upp den sista pinnen också! 

När jag gick sista kissrundan för kvällen stötte jag på en av de vanligt förekommande paddorna som finns i området. Som nybliven ägare till en efterlängtad digitalkamera (en Canon Power Shot S3IS) såg jag ännu ett möjligt fotoobjekt. Sagt och gjort. In med hunden i huset och ut med kameran. Undrar hur många människor som låg dubbelvikta, mitt ute på en väg, klockan 23.00 igår kväll för att fotografera kräldjur…? Till råga på allt kom det förbi några okända grannar som var ute och promenerade i skenet av månen. Jag förklarade vad jag gjorde och vi fick en trevlig liten pratstund. Sen kan jag bjuda på om de tyckte att jag var ett märkligt inslag i tillvaron.

Nedre högra mungipan för några dagar sedan

Sista dagarna på seglingen såg vi att Falcos högra mungipa var röd och en aning svullen. Den började också blöda lätt om han lekte med pinnar eller dylikt. Efter några dagar såg det bättre ut, men det är fortfarande inte helt bra. Det var ändå dags att vaccinera honom, så vi fick en tid hos veterinären igår. Jag har ju börjat jobba, men husse har fortfarande semester, så han fick åka.

Veterinären sa att den irriterade mungipan kommer att läka av sig själv och att den med all sannolikhet beror på värmen i kombination med bad. Falco är något rosa i ena trampdynan också, av samma orsak enligt veterinären. Husse passade på att väga Falco och vågen stannade på 33,2 kg, så han har ökat lite i vikt sen förra året. Men någon tungviktaren kan ingen anklaga honom för att vara...

Peppar, peppar... men Falco har verkligen varit frisk under sina första tre år och armbågar och höftleder är ju OK. Det är jag oerhört tacksam över. Hoppas att trenden håller i sig. En krasslig hund innebär så mycket oro.

Idag var Falco MYCKET nära att bli huggormsbiten! Husse var ute och gick med honom när Falco stannade och nosade på något vid stigen. När husse tittade närmare såg han att det var en huggorm som rest huvudet mot Falco. Falco var i koppel så husse ryckte snabbt bort honom från ormen. Pust! Det hade kunnat sluta illa.