Dyrt klubbbesök!
Nyss hemkommen efter en hel dag som funktionär, först som spårläggare, sedan som protokollskrivare. Jag kan säga att det var skönt att ta av sig skorna...
I fredags var jag inte funktionär, men jag kunde inte hålla mig från ett besök på klubben. Var bara tvungen att kolla in mina klubbkamrater som skulle tävla lydnadsklass II på kvällen. Ett stort GRATTIS till Mats och Inga-Lill som kom etta och tvåa! Nu är båda uppflyttade till trean. På väg hem från tävlingen stannade jag till och handlade lite kvällsmat. När jag sedan körde genom Nättraby tänkte jag "bara inte polisen stannar mig nu när jag har glass i bilen!". Om tanken bara hade kunnat skynda sig ner till bromspedalen också... För i samma ögonblick sköt polisen på mig med lasern. Så nu är jag 1200:- fattigare. Jäkla skit! Det var dessutom andra gången för i år på samma väg, dock inte på samma plats. Jag brukar verkligen respektera 50 och 70 sträckor, men vägen hem är helt omöjlig att hålla hastigheten på. Men från och med nu är jag så illa tvungen...
Igår fixade jag i trädgården och var hantlangare till husse som skulle byta växelvajern i båten. Det var lite bökigt innan den kom på plats, men nu är den dragen som den ska. Innan middagen "smet" jag iväg och gjorde ett uppletande. Uppletanderutan jag vallade var ca 30X40 meter. Jag la två föremål vardera i respektive hörn (ca 3-4 meter mellan varje). Det var ett litet risktagande, för jag vill inte att han ska få vinst av att gena i rutan och ta föremål i "fel" hörn. Men oj vad fint han jobbade! Han sprang rakt ut på alla fyra skicken. Sista skicket travade han visserligen, men jobbade ändå på bra. Han var värd varje liten köttbulle som han fick i belöning. Jag ska fortsätta med samma upplägg ett tag till för att befästa säkerheten i att söka rakt ut på djupet, men snart måste jag våga lägga in föremål nära honom också.
Idag har jag varit funktionär på elitspårtävlingen. Spännande tävlingar som vanligt. När alla poäng var räknade visade det sig att samtliga platser på pallen erövrats av ekipage från Halmstad brukshundklubb! De måste trivas hos oss :-)
Himmelscupen
Parkeringen utanför klubbstugan. Så här dramatisk har himlen varit mest hela dagen. Just när jag tog bilden regnade det inte i alla fall...
Klubbens största tävling för året började idag med elitklas spår. Jag klev upp hyfsat tidigt och packade ryggsäcken med termos och smörgåsar. Falco blev helt vild av lycka... Men han fick stanna hemma med husse. Själv satte jag mig i bilen för att åka ut till "mitt" spår. Jag tycker att det är roligt att vara spårläggare. Det är en speciell känsla att knata runt själv i skogen tidigt på morgonen. Sen är det så spännande att se vem det är som fått mitt spår på sin lott. Den här gången var det en "flatte" som gjorde ett jätte fint upptag. Han gick också runt spåret med god marginal. En pinne borta. Det visade sig dock vara ett bra resultat för dagen. Det var inte många hundar som hade fullt på både upptag och spår (av 30 spår). Kanske var det skitvädret som ställde till det. Solen sken i korta stunder, men mellan varven vräkte regnet när och det kom riktigt hårda vindbyar. Lite åska fick vi på eftermiddagen också. Ovanligt med så dåligt väder på Himmelscupen. Vi är annars bortskämda med värme och solsken. Men ingen regel utan undantag.
På eftermiddagen har jag agerat domarsekreterare. Lite kallt, men lärorikt. Rent allmänt är det nyttigt att vara på tävling för min del, för jag blir så oerhört tränings- och tävlingssugen!
Svårtolkad näsa
Det är så skönt nu när det är ljust länge på kvällarna. Helt plötsligt går det att lägga in spårträning mitt i veckan. Sen förra gången jag skrev har jag lagt tre spår. Tanken bakom spåren var att jag skulle öka spårlängden. Eftersom Falco ibland har tappat motivationen i spåret har jag varit feg med att låta honom jobba sig igenom längre sträckor. Men jag inser att jag måste våga prova. Så från att lägga 300-500 meter långa (=korta...) spår, har de senaste spåren legat runt 800-1000 meter.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att längden inte varit något problem. Däremot har vi lite andra bitar att jobba med: som att Falco spårar med hög nos och stundvis ganska slarvigt. Samtidigt är jag förundrad över att han faktiskt tar sig runt spåret med den tekniken, trots att det inte ser ut som om han spårar. Problemet blir de gånger någon annan gått spåret, som på tävling... Då kommer jag att ha svårt att läsa honom. "Spårar han eller inte?!??". För han skulle lika gärna kunna lura iväg mig låååångt från det riktiga spåret... Och med tanke på min urusla orienteringsförmåga i skogen är inte det någon höjdare. En annan bit vi måste jobba med är spårarbetet efter pinnarna. Då tenderar han nämligen att tappa spåret och det tar lite tid innan han hittar det igen. Slutligen har han markerat pinnarna dåligt de här sista spåren. Han stannar visserligen vid dem, men tidigare har han plockat upp dem också.
Positivt med dagens spår var att han klarade alla vinklar bra. Sen inser jag också att jag måste försöka göra spåren roligare = mer varierande. Dagens spår hade både varierad terräng och olika typer av vinklar, allt från 90 graders vinklar, till U- svängar och något jag nästan skulle kalla en spetsvinkel. Det såg ut som om det triggade honom.
Förra veckan hade vi en träningstävling på tävlingslydnadskursen (lydnadsklass II). Det var utan betygsättning, men efteråt fick vi muntlig kritik. Redan när jag gick in med Falco på planen kände jag att han inte var med mig mentalt. Det var med andra ord "spanar Falco" jag hade i snöret. Fy vad tråkigt det är när han inte är med mig. Så mycket kontaktövningar jag tränat med honom under de här åren... Ibland känns det rätt hopplöst. Som när jag satte honom vid apporteringen och märkte jag att han låste blicken på andra sidan appellplanen, där kaninerna brukar härja som värst. När jag kommenderade "apport" stack han som en kanonkula, men inte var det för att hämta apporten... Han kom när jag ropade på honom, men det var bara för att det inte var någon kanin där. Skurkhunden sticker nämligen ibland "för att kolla läget", det kunde ju ha varit en kanin där...
Som plåster på såren fick jag i alla fall mycket värmande ord från våra ledare i den muntliga kritiken. De hade mer tittat på hur jag hade agerat i de olika momenten och inte på hur Falco gått (vilket var en himla tur...). Ibland vill jag bara lägga alla tränings- och tävlingsplaner på hyllan. Men samtidigt sporras jag av de små framsteg vi gör. Och jag lever länge på de små ögonblick då allt fungerar mellan oss. Tyvärr är det mest hemma i köket, än så länge...
Det har mest regnat och varit ruskvädet hela veckan. Temperaturen har legat runt 10-12 grader. Ingen sommarvärme precis. Därför letade jag upp en gammal sommarbild för att kunna drömma mig bort en stund. Det är jag och Falco som kopplar av i sittbrunnen, sommaren 2004.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att längden inte varit något problem. Däremot har vi lite andra bitar att jobba med: som att Falco spårar med hög nos och stundvis ganska slarvigt. Samtidigt är jag förundrad över att han faktiskt tar sig runt spåret med den tekniken, trots att det inte ser ut som om han spårar. Problemet blir de gånger någon annan gått spåret, som på tävling... Då kommer jag att ha svårt att läsa honom. "Spårar han eller inte?!??". För han skulle lika gärna kunna lura iväg mig låååångt från det riktiga spåret... Och med tanke på min urusla orienteringsförmåga i skogen är inte det någon höjdare. En annan bit vi måste jobba med är spårarbetet efter pinnarna. Då tenderar han nämligen att tappa spåret och det tar lite tid innan han hittar det igen. Slutligen har han markerat pinnarna dåligt de här sista spåren. Han stannar visserligen vid dem, men tidigare har han plockat upp dem också.
Positivt med dagens spår var att han klarade alla vinklar bra. Sen inser jag också att jag måste försöka göra spåren roligare = mer varierande. Dagens spår hade både varierad terräng och olika typer av vinklar, allt från 90 graders vinklar, till U- svängar och något jag nästan skulle kalla en spetsvinkel. Det såg ut som om det triggade honom.
Förra veckan hade vi en träningstävling på tävlingslydnadskursen (lydnadsklass II). Det var utan betygsättning, men efteråt fick vi muntlig kritik. Redan när jag gick in med Falco på planen kände jag att han inte var med mig mentalt. Det var med andra ord "spanar Falco" jag hade i snöret. Fy vad tråkigt det är när han inte är med mig. Så mycket kontaktövningar jag tränat med honom under de här åren... Ibland känns det rätt hopplöst. Som när jag satte honom vid apporteringen och märkte jag att han låste blicken på andra sidan appellplanen, där kaninerna brukar härja som värst. När jag kommenderade "apport" stack han som en kanonkula, men inte var det för att hämta apporten... Han kom när jag ropade på honom, men det var bara för att det inte var någon kanin där. Skurkhunden sticker nämligen ibland "för att kolla läget", det kunde ju ha varit en kanin där...
Som plåster på såren fick jag i alla fall mycket värmande ord från våra ledare i den muntliga kritiken. De hade mer tittat på hur jag hade agerat i de olika momenten och inte på hur Falco gått (vilket var en himla tur...). Ibland vill jag bara lägga alla tränings- och tävlingsplaner på hyllan. Men samtidigt sporras jag av de små framsteg vi gör. Och jag lever länge på de små ögonblick då allt fungerar mellan oss. Tyvärr är det mest hemma i köket, än så länge...
Det har mest regnat och varit ruskvädet hela veckan. Temperaturen har legat runt 10-12 grader. Ingen sommarvärme precis. Därför letade jag upp en gammal sommarbild för att kunna drömma mig bort en stund. Det är jag och Falco som kopplar av i sittbrunnen, sommaren 2004.
Modehunden
Falco poserar i sitt nya halsband. Nu ska han sopa banan med alla Chihuahuorna på Cat Walken! Eller ska vi kanske kalla det Dog Walken :-)
Svängde förbi hundaffären igår för att köpa hundfoder. Visst är det konstigt att jag alltid väntar tills maten är så gott som slut?!!?? Den här gången ekade det i fodertunnan, för det fanns inte en smula mat kvar. Väl inne på hundaffären började jag snegla på halsband. Vi har haft en dressyrlänk (som det så fint heter numera) på lilla odjuret som skavt av pälsen så fult runt halsen. Butiken hade precis fått in en ny sort, med läder på insidan och syntetmaterial utåt. Det kändes så himla mjukt och gott så jag kunde inte motstå det.
Ikväll har vi varit ute och cyklat för första gången på år och dar. Falco viftade faktiskt på svansen när han såg att jag plockade fram cykeln. Själv tycker jag egentligen inte att det är så roligt att cykla med honom, men han behöver få upp flåset. Vi kan inte ha honom lös på promenaderna på grund av hans stora passion för rådjur. Så även om vi promenerar med honom i vått och torrt så blir promenaderna aldrig något riktigt konditionspass för honom.
Cykelturen gick bra och han var inte så andfådd efteråt. Förhoppningsvis har han kanske lite bättre kondis än vad jag tror. Eller så berodde det på att majkvällen var ganska kylig och att jag cyklade väldigt lugnt. När vi kom hem igen lade jag honom på gräsmattan för att fota det nya halsbandet. Falcos vakna och alerta blick beror på att han spanade efter kaninen som han vet bor på tomten. I sanningens namn kan jag erkänna att han smet för mig, när jag satte honom första gången, för att ta en veva runt tomten... Skurkhund!
Till hans födel kan jag berätta att jag passerade en granne när jag skrittade av honom direkt efter cyklingen. Grannen stannade till i farten och sa "Vad snäll han har blitt". Och det är faktiskt sant. Falco var oerhört jobbig, nästan de två första åren. Hoppade med raketfart upp i ansiktshöjd på första bästa förbipasserande om jag sa "Hej". Vi fösökte naturligtvis parera katapultskutten, men det var rätt nervpåfrestande. Nej, på många plan har han faktiskt lugnat ner sig, lille skurken.
En vecka av dåliga ursäkter
Jag är som ett kylskåp i skogen och har nog svårt att hålla reda på mina egna fötter. Speciellt nu när jag går och spanar efter orm... Att sedan kunna hantera linan på ett smidigt sätt och se och analysera hur Falco jobbar är nästan överkurs. Att dessutom försöka sig på konststycket att fotografera samtidigt var ingen lyckad kombination. Den skuggig saken i mitten är Falco.
Usch, någon strukturerad hundtränare kan man verkligen inte anklaga mig för att vara. Nu är det söndagkväll och jag inser att veckan rusat iväg, så gott som hopplöst tom på hundträning. "Varför blev det på detta viset?".
Måndag: Det var så fint väder när jag kom hem från jobbet. Kände inte för att träna utan ville mest bara promenera och njuta av det vackra vädret. Undrar jag hur många seriösa idrottsmän det finns som hoppar över en träning för att "de inte känner för det". Tror de är lätträknade.
Tisdag: Instruktörsmöte på klubben. Kunde kanske ha kört lite lydnad efteråt, men då var jag ju trött :-(
Gills det som ursäkt?
Onsdag: Åkte hemifrån kl 06.30 för att lämna Falco på hundpensionat. Körde sedan vidare ner till Helsingborg för en internutbildning med jobbet. Var hemma igen kl 20.00 och då var jag verkligen helt körd i huvudet. Falco var också helt slut, så en kvällspromenad var vad vi mäktade med.
Torsdag: Allmänt möte på klubben. Lämnade Falco hemma, så då gick det ju inte att träna :-)
Fredag: När vi köpte huset tog jag på mig att vara "gräsklippesansvarig". Måste ha fått ett plöstsligt infall av trädgårdsromantism... Tomten är på nästan 4000 kvm, så jag har ångrat det löftet flera gånger. Jag tycker att det är roligt första halvtimmen, men sen går det över... Nåväl, när jag kom hem från jobbet klippte jag en liten bit, för att slippa ta allt på en och samma dag.
Lördag: Förmiddagen gick åt till att klippa resten av gräsmattan. Efter lunch och rastning av lilla djuret var det meningen att jag skulle träna uppletande, tills husse kom upp från källaren och meddelade att toasystemet läckte. Jag skall inte gå in på några detaljer, men jag kan säga så mycket som att det "sket sig" med uppletande träningen...
Söndag: På morgonen stack jag iväg och jympade (!). Det var flera år sedan sist, men mina stackars kontorsaxlar behöver lite stöttning... Förmiddagen ägnade jag sedan åt en rabatt som nästan kvävdes av ogräs. Men på eftermiddagen stack jag faktiskt iväg och spårade! Äntligen bröts den dåliga trenden. Spåret var ca 500 meter, med 4+slut. Falco plockade alla pinnarna och spårade riktigt fint. Jag vågade mig på ett litet minipåsläpp = släppte på honom ca 4 meter från spåret. Han stannade och analyserade spåret och tog sen rätt riktning. Jag har bara tränat direktpåsläpp, så det är dags att vi ökar svårighetsgraden. Skall bli spännande att se hur det går.
Träningsläger i Markaryd
I helgen har jag och Falco varit på träningsläger i Markaryd. Det är andra gången som jag åker dit för att träna, bland annat tillsammans med några från fjolårets Ystadläger. Totalt var vi sju förare och åtta hundar. Lördagen ägnade vi åt lydnad och idag har det varit uppletande för hela slanten. Precis som förra gången var det mycket givande. Dessutom har vi haft en sagolik tur med vädret. Så mycket mer orkar jag inte skriva, för ögonlocken är mycket tunga... Helgen för istället dokumenteras närmare genom lite bilder på deltagarna.
Danca, sötare valp får man leta efter!
Jenny och Hjalle smet från oss igår för att tävla Appellen i Växjö. De blev upplyttade och knep dessutom första platsen! GRATTIS!!!
Åsa kallar sig själv "nybörjare" inom hunderiet. Själv skulle jag kalla henne en talangfull hundförare som definitivt har fått blodad tand vad beträffar hundträning! Hunden heter Sassa.
IngMarie och Chivas på gräsmattan utanför Solhaga där vi bodde. Jag kommer aldrig att glömma när Chivas löste ett superkrångligt spår på Ystadlägret. Det var så att man fick gåshud.
"Puss på dig vännen!" Håkan och påläggskalven Studsa.
Håkan med Optic. Den hunden kan gå rakt på framåtsändandet, som på räls! Imponerande.
Två nya bekantskaper: Ann-Marie med en mycket arbetsvillig Ixe
Anna och Qiro får instruktioner av vår instruktör, Bengt.
God Natt!/Maria
Danca, sötare valp får man leta efter!
Jenny och Hjalle smet från oss igår för att tävla Appellen i Växjö. De blev upplyttade och knep dessutom första platsen! GRATTIS!!!
Åsa kallar sig själv "nybörjare" inom hunderiet. Själv skulle jag kalla henne en talangfull hundförare som definitivt har fått blodad tand vad beträffar hundträning! Hunden heter Sassa.
IngMarie och Chivas på gräsmattan utanför Solhaga där vi bodde. Jag kommer aldrig att glömma när Chivas löste ett superkrångligt spår på Ystadlägret. Det var så att man fick gåshud.
"Puss på dig vännen!" Håkan och påläggskalven Studsa.
Håkan med Optic. Den hunden kan gå rakt på framåtsändandet, som på räls! Imponerande.
Två nya bekantskaper: Ann-Marie med en mycket arbetsvillig Ixe
Anna och Qiro får instruktioner av vår instruktör, Bengt.
God Natt!/Maria
Våren och sommaren är här!
Varken dagmatten eller daghussen kunde ta Falco igår, så jag fick ta längre lunch och åka hem. Vi fick en fin promenad i det fantastiska vårvädret som ÄNTLIGEN kommit. Nu sprakar det av grönska ute och det är nästan försommarvarmt. Jag var bara tvungen att ta med mig kameran. Här är lite av det vi passerade:
De här tulpanerna finns i rabatten utanför huset. Man kan inte bli annat än glad av dem. På morgonen och kvällen "sover de", men när solen skiner på dem tittar de fram.
Jag är en riktig bondromantiker och är barnsligt förtjust i Falu rödfärg :-) Den här bondgården går jag förbi nästn varje dag.
Den här fantastiska mattan av vitsippor finns några meter från vår ytterdörr. Det kallar jag livskvalité! När jag tagit den här bilden var jag tvungen att åka tillbaka till jobbet...
På kvällen var det dags för tävlingslydnadskursen igen. Den här gången fick vi göra en första övning för att lära in apportering med dirigering. Det känns som ett roligt moment. Sen övade vi på "rutan". Falco hade inte lika bra tempo den här gången och jag fick ta i med basrösten för att få honom att stå stilla inne i rutan. På en annan station tränade vi linförighet/fritt följ. Kontakten var hyfsad. Men jag måste verkligen lära mig att gå ordentligt! Jag gör fortfarande inga bra vändningar. Slutligen tränade jag lite apportering och fick tips på hur jag ska träna för att minimera det lilla tugg han har när han sitter vid min sida.
Kvällen var som vanligt mycket givande och jag kommer att sakna kursen när den är slut.
De här tulpanerna finns i rabatten utanför huset. Man kan inte bli annat än glad av dem. På morgonen och kvällen "sover de", men när solen skiner på dem tittar de fram. Jag är en riktig bondromantiker och är barnsligt förtjust i Falu rödfärg :-) Den här bondgården går jag förbi nästn varje dag.Den här fantastiska mattan av vitsippor finns några meter från vår ytterdörr. Det kallar jag livskvalité! När jag tagit den här bilden var jag tvungen att åka tillbaka till jobbet...
På kvällen var det dags för tävlingslydnadskursen igen. Den här gången fick vi göra en första övning för att lära in apportering med dirigering. Det känns som ett roligt moment. Sen övade vi på "rutan". Falco hade inte lika bra tempo den här gången och jag fick ta i med basrösten för att få honom att stå stilla inne i rutan. På en annan station tränade vi linförighet/fritt följ. Kontakten var hyfsad. Men jag måste verkligen lära mig att gå ordentligt! Jag gör fortfarande inga bra vändningar. Slutligen tränade jag lite apportering och fick tips på hur jag ska träna för att minimera det lilla tugg han har när han sitter vid min sida.
Kvällen var som vanligt mycket givande och jag kommer att sakna kursen när den är slut.
