Falco

Nu är det knappt åtta veckor kvar till ”beräknad förlossning”. Jag upplever att jag haft en förhållandevis lindrig graviditet, hitintills… Men även jag ska visst få min beskärda del av kakan. Nu känns det i kroppen, minst sagt. Foglossning, svullna fötter och sammandragningar gör att en vanlig hundpromenad blir till en Mount Everest-utmaning. Inte blev det bättre av att en lömsk förkylning smög sig på mig i torsdags. Sista veckan har jag orkat gå med Falco på morgonen, men efter jobbet har det varit kört. Tack och lov har Falcos daghusse varit ledig och husse har kunnat jobba hemifrån hela veckan.

Vi träffade barnmorskan i fredags och hon hotade med att sjukskriva mig -på heltid- framöver om jag inte började ta det lite lugnt. Mitt blodtryck hade visst börjat närma sig en oacceptabel nivå. Men jag har för mycket jag vill få undan på jobbet innan jag lämnar över, så jag får se till att hålla mig på benen några veckor till.

Strax efter det att jag skrev i bloggen senast fick Falco ett fältspår (då på den tiden då jag fortfarande orkade gå mer än 100 meter…). Vilket märkligt spår! Han analyserade upptaget fint och gick runt hela spåret, men missade nästan alla apporterna, inklusive slutet. Jag vet inte vad som hände. Visst har vi haft problem med att han gått över en och annan pinne, men aldrig i den här utsträckningen. Tyvärr har jag inte varit i form så att vi kunnat spåra efter det här misslyckandet. Känns inget vidare, men nu får jag bara gilla läget och acceptera att jag är tillfälligt handikappad.

Dagens blogg får avslutas med en bild, tagen för några helger sedan. Den helgen gjorde vi en underbar tur med båten till Ytterön och åt kräftor tillsammans med några goda vänner.



Kräftor har verkligen en häftig färg!

P.S Jag vill också passa på att säga "hej!" till alla som lämnat trevliga tassavtryck i min blogg. Det är så roligt att få besök :-) Välkomna tillbaka!! D.S