Falco

Falco förbereder sig inför ett dopp

Vilken fantastisk höstdag det varit idag! Varmt och friskt på en och samma gång. September är verkligen en av mina favoritmånader. Önskar bara att jag kunde ta lite längre promenader... Nåja - ingen idé att gräma sig egentligen. Jag ska ju faktiskt snart vara ledig i flera månader! Även om jag inser att begreppet "ledig" är lite missvisande. Bebisen blir säkert en heltidssysselsättning och det kommer säkert dagar då jag tänker tillbaka på jobbet som rena semestern jämfört med att vara småbarnsmamma på heltid.

Jag ser dock fram emot att jag, Falco och bebisen kommer att kunna vara utomhus mycket. När resten av kontors Sverige sitter instängda, de få stackars ljusa timmar som finns under vintern, då ska vi ut och njuta av ljuset :-)

För att Falco skulle få något annat än bara en kissrunda på eftermiddagen så tog jag med mig hans flytleksak och gick ner till vattnet. Han har blivit riktigt vattenvan nu den gode Falco Falcone. Som unghund var han en riktig badkruka, men sakteliga har han börjat tycka om att simma. Speciellt om han får hämta sin favoritleksak.



Med favoritleksaken i högsta hugg

I torsdags förra veckan hade jag en tid hos barnmorskan för allmän undersökning. Det började med att de tog mitt blodtryck, och sköterskan mumlade ”kan detta verkligen stämma?”. Trycket hade gått upp ännu mer. Efter samtal med barnmorskan fick jag en tid till förlossningen på eftermiddagen för ytterliggare koll. Tack och lov visade de proverna inga tecken på havandeskapsförgiftning - något som ett förhöjt blodtryck kan vara ett tecken på, så jag fick åka hem. Sen dess har jag varit sjukskriven.

 

Igår tog jag ett nytt blodtryck. Trodde verkligen att det skulle vara bättre, för jag har inte gjort annat än vilat sen förra provtagningen. Men icke. Det var bara marginellt bättre. Just nu känns det lite motigt. Hjärnan vill en sak och kroppen en annan. Några hundpromenader i egentlig mening får jag inte ta heller. Än så länge har det gått bra, för husse har jobbat hemifrån. Men nu är han borta till torsdagskväll, så stackars Falco kommer bara att få komma ut och göra sina behov. Det känns lite som om jag har husarrest…

 

Men jag ska försöka jobba två timmar om dagen i slutet av den här veckan samt nästa vecka. Jag vill ju kunna lämna över på ett snyggt sätt till den som ska ersätta mig under föräldrarledigheten. När det väl är gjort kan jag koppla av arbetet. Jag börjar nu inse att jag inte kommer att kunna jobba så länge som jag hade planerat, även om jag har svårt att acceptera det.

I helgen satt jag en stund vid datorn (jag kan ju inte ligga hela tiden, då blir jag tokig!) och sorterade klart mina digitala bilder. Så skönt att ha det gjort! Bilden på Falco tog jag i augusti i år. Kolla in hans ögon. När han har den blicken så smälter jag :-) Visst kan han göra mig fullständigt galen mellan varven. Det har inte varit en enkel "resa" de här tre åren tillsammans med Falco. Men kanske just därför har han en speciell plats i mitt hjärta.



Falco älskar filtar! Här har han hittat en liten bit att vila huvudet på.

Nu är det knappt åtta veckor kvar till ”beräknad förlossning”. Jag upplever att jag haft en förhållandevis lindrig graviditet, hitintills… Men även jag ska visst få min beskärda del av kakan. Nu känns det i kroppen, minst sagt. Foglossning, svullna fötter och sammandragningar gör att en vanlig hundpromenad blir till en Mount Everest-utmaning. Inte blev det bättre av att en lömsk förkylning smög sig på mig i torsdags. Sista veckan har jag orkat gå med Falco på morgonen, men efter jobbet har det varit kört. Tack och lov har Falcos daghusse varit ledig och husse har kunnat jobba hemifrån hela veckan.

 

Vi träffade barnmorskan i fredags och hon hotade med att sjukskriva mig -på heltid- framöver om jag inte började ta det lite lugnt. Mitt blodtryck hade visst börjat närma sig en oacceptabel nivå. Men jag har för mycket jag vill få undan på jobbet innan jag lämnar över, så jag får se till att hålla mig på benen några veckor till.

 

Strax efter det att jag skrev i bloggen senast fick Falco ett fältspår (då på den tiden då jag fortfarande orkade gå mer än 100 meter…). Vilket märkligt spår! Han analyserade upptaget fint och gick runt hela spåret, men missade nästan alla apporterna, inklusive slutet. Jag vet inte vad som hände. Visst har vi haft problem med att han gått över en och annan pinne, men aldrig i den här utsträckningen. Tyvärr har jag inte varit i form så att vi kunnat spåra efter det här misslyckandet. Känns inget vidare, men nu får jag bara gilla läget och acceptera att jag är tillfälligt handikappad.

 

Dagens blogg får avslutas med en bild, tagen för några helger sedan. Den helgen gjorde vi en underbar tur med båten till Ytterön och åt kräftor tillsammans med några goda vänner.



Kräftor har verkligen en häftig färg!

P.S Jag vill också passa på att säga "hej!" till alla som lämnat trevliga tassavtryck i min blogg. Det är så roligt att få besök :-) Välkomna tillbaka!! D.S