Falco

Umeå - björkarnas stad

Vad är det som gör att Umeå fortfarande har en så stor plats i mitt hjärta? Jag har precis kommit hem från en knapp vecka i Norrlands huvudstad. När jag och lillmatte strosade omkring tänkte jag tanken flera gånger. Visst skulle jag kunna räkna upp flera saker och företeelser som jag gillar med Umeå: alla trevliga festivaler, brännbollen, stadens mysiga fik, alla cykelbanor, universitetslivet m.m m.m (och så familj och vänner såklart!). Men det är inte bara påtagliga ting. Mer handlar det om en känsla av tillhörighet och rötter. Umeå är fortfarande väldigt mycket hemma, trots att det var mer än 13 år sedan jag bodde där.



Får IRL

Den här gången träffade jag inte så många vänner, utan prioriterade att umgås med familjen. En av dagarna åkte lillmatte, pappa/morfar och jag till Skeppsvik. Där träffade lillmatte får "på riktigt" för första gången. Hon var mycket fascinerad. Inte så konstigt med en så djurtokig mamma.



Hösten har kommit till stugan

Jag älskar den här tiden på året. Den höga, klara luften och trädens alla färgskiftningar. En dag åkte vi och hälsade på min faster i stugan. Det var så oerhört vacker att det nästan gjorde ont.

Vyssan lull...

Trots den dåliga sommaren var vi ute en dryg vecka med båten. Falco är en rutinerad båthund vid det här laget, för lillmatte däremot var det en ny upplevelse.

Fler återblickar följer.

Här är jag igen!

Nu är det hög tid att damma av bloggen. Men jag tänker inte bjuda på någon resumé över de senaste månaderna, utan jag sparkar igång, här och nu! Lite återblickar i fotoform kommer jag dock att bjuda på, lite här och var. Bilden här nedanför får visa vad jag ägnat en hel del tid åt i sommar.




Lillmattes bordsskick i mitten av juli. Det har blivit bättre sedan dess, tack och lov...

På återseende!