Young Sailor



Lilleman sover gott i styrbordskojen

Sitter i vardagsrummet, omgiven av en stor hög med flytvästar och väskor. Igår kom vi hem efter några dagar på sjön. Premiär för sommaren och premiär för Lilleman. Någon jordenruntsegling kan vi knappas skryta med, men det kändes ganska stort att bara tuffa ut till Tromtö Nabb. Lilleman sov sig igenom den dryga timmen långa färden och Lillmatte betraktade det hela som en rolig utflykt, åtminstone i början, sen började myrorna i kroppen att röra på sig ... Men med lite gemensam allsång tog vi oss i hamn med humöret i behåll.


Jag kan varmt rekommendera Tromtö Nabb för alla med barn ombord. Där finns gungor, en fin liten sandstrand och en stor gräsyta med fotbollsmål. Värdefulla detaljer för besättningsmedlemmar med mycket spring i benen.


Sammanfattningsvis fick vi några fina dagar, men jag skulle försköna beskrivningen om jag sa att det var 100% avkoppling. Nej, med två småttingar ombord blir det inte så mycket tid över till att slappa i sittbrunnen... Men det är bara att försöka gilla läget och acceptera att livet ombord kommer att se lite annorlunda ut de närmaste åren.


Jag är dessutom väldigt nöjd med att jag faktiskt kunde ta mig ombord över huvud taget. Min foglossning är envis och begränsar fortfarande kraftigt min rörelseförmåga, men med försiktiga kliv gick det i alla fall.

Skepp och hoj!/Kakmonstret


Del 1: segling



Tänk vad en enkel äggmacka kan smaka gott i sittbrunnen. Och en kall öl till är ju inte helt fel heller...

Jag har ju utlovat lite återblickar över sommarens äventyr. Första kapitlet i följetongen "Kakmonstret, skurkhunden och lillmattes sommaräventyr" får handla om den dryga vecka som vi alla tillbringade på segelbåten. Ja, husse var ju också med. Så han får hänga med på ett hörn här också, även om han gärna håller en låg profil i bloggen.


Seglingssemester brukar vara likhetstecken med 110% avkoppling. Bortsett från en och annan skumpig kryssbog och ett Kakmonster som spänner blicken i fjärran för att hålla sjösjukan under kontroll. Men belöningen efter en jobbig seglats brukar vara när vi lagt till, gjort i ordning båten och satt oss ner i sittbrunnen med en kopp kaffe. Eller en kall öl... Den stora underhållningen brukar vara att mata änderna eller titta på nyanlända båtar. Men det här beskriver tiden f.Lm, Det vill säga tiden "före lillmatte". Riktigt fullt så avkopplande var det inte att tillbringa 8 dagar ombord med en synnerligen upptäcktsglad 20-månaders parvel, med MYCKET spring i benen.




Vadå "MYCKET spring i benen"? Bara elakt förtal från mamma kakmonstret. Se istället så lugnt och fint jag sitter och äter min pannkaka!

Jag hade stor behållningen av den här seglingssemestern också, men jag ska erkänna att jag ibland saknade stunderna av TOTAL avkoppling... Lillmatte trivdes ombord, även om hon tyckte att själva seglingen begränsade hennes rörelsefrihet och det lät hon oss alla förstå. Med stora bokstäver. Därför begränsade vi seglatserna till det absoluta närområdet.



Lillmatte springer av sig lite överskottsenergi på Tromtönabb

Vi tillbringade flera dagar på Aspö. En fantastiskt fin ö. Kan absolut rekommenderas till alla semesterfirare som har vägarna förbi Blekinge.


En litet trist minne fick vi dock med oss hem den här gången. Husse, Kakmonstret, skurkhunden och lillmatte gick till öns restaurang för att äta lunch på innergården. Det var en varm dag, så vi lade Falco under bordet. Personalen kom och tog emot beställningen och vi väntade sedan med stigande aptit och kurrande magar. Under tiden passade vi på att fråga om vi kunde få en bytta vatten till hunden. Killen som vi frågade gick in för att hämta vatten. Kort därefter kom chefen för stället (gissar jag). Han förklarade att de inte hade sett att vi hade hund och att hundar inte var välkomna pga Hälsovårdsmyndighetens bestämmelser.


Huruvida detta stämmer eller inte har jag ingen aning om. Det jag däremot vet är att Falco följt med oss oräkneliga gånger på uteserveringar och att vi aldrig blivit nekade att ta med honom. Tvärtom. Vid ett flertal tillfällen har personalen kommit med vattenskål utan att vi bett om det. Det har t.o.m hänt att personalen kommit och frågat om de får ge honom lite rester eller en go'bit. Kändes extra tråkigt att bli nekade på hemmaplan. Om det inte varit för att vi var så förskräckligt hungriga så hade vi tackat för oss och lämnat stället. Nu fick husse gå tillbaka och lämna Falco i båten istället.


Är det någon som vet vad som gäller? Har alla andra restauranger handlat mot lagen när de tillåtit hund på uteserveringen, eller är det den här restaurangen som tog Hälsovårdsmyndigheten som ett svepskäl för att de själva inte vill ha hund på uteserveringen? Skulle vara intressant att veta.



Skurkhunden skötte sig som vanligt exemplariskt ombord. Men han är ju en erfaren sjöbjörn vid det här laget.


RSS 2.0