Träningshelg och virrig matte del A och B
I helgen anordnade Blekingedistriktet träningsläger på Karlskrona BK. Jag deltog i spårgruppen tillsammans med 7 andra ekipage. (Klicka på de små bilderna så blir de större.)
Ledare var Jan Tehagen.
Lägret började på fredagskvällen med samling och föreläsning. Det krockade dock med husses födelsedag, så jag anslöt på lördagsmorgonen. Upplägget var lyxigt då vi inte behöve gå ut några spår alls. Det skötte två klubbmedlemmar med bravur.
Jacob lade ut spår på löpande band, men han var lika glad för det :-)
Falcos spår gav mig lite att fundera på. Först tog han bakspår, men hittade själv rätt till slut. Men resten av spåret gick ganska "vingligt". Han spårade med extremt hög nos och kom av spåret flera gånger. Men han fick med sig fyra pinnar (inklusive slutet) av fem möjliga. Jag måste få upp intensiteteten och noggrannheten. Han har ju inte det där 100%-iga föremålsintresset, så jag vet inte hur jag ska lösa det hela riktigt. Får prova mig fram. Den höga näsan har jag ju sett innan. Spårunderlaget var nog inte det bästa för att få ner nosen = äng med mycket högt gräs. Får tänka på att lägga spår med "kortare" underlag, för att se om det hjälper.
Det fanns många duktiga spårhundar med i gruppen. Här nedan har vi ett exempel på en med turbomotor:
Klara, färdiga...
... gå! Nu kör vi matte!!!
På söndagen var det uppletande. Vi tränade i en klurig ruta som delvis ligger i en uppförsbacke. Falco skötte sig bra, men hans matte klantade sig... Första gången Falco plockade ett föremål, så såg inte hans förvirrade matte det, förrän andra hojtade på henne. Sen när hon skulle skicka från andra sidan så hade hon dålig koll på yttre hörnet, så hon skickade Falco ut ur rutan... flera gånger!!! Vilken idiot man är. Sen hade jag lite svårt att få honom att gå ut på djupet, men han lyckades till slut. Det var inte med någon raketfart, men han tuffade på och hittade föremålet.
Jag inser också att jag inte vallat tillräckligt djupa rutor när jag tränat själv. Måste se till att de verkligen blir 50 meter.
Lördagen var varm, men söndagen var riktigt het. Så vi tog alla chanser att krypa in i skuggan. Hundarna klarade dock värmen förvånansvärt bra. Och klubben fick sålt kilovis med glass!
Även en mycket arbetsvillig jaktlabbe behöver pusta ut ibland.
Ledare var Jan Tehagen.Lägret började på fredagskvällen med samling och föreläsning. Det krockade dock med husses födelsedag, så jag anslöt på lördagsmorgonen. Upplägget var lyxigt då vi inte behöve gå ut några spår alls. Det skötte två klubbmedlemmar med bravur.
Jacob lade ut spår på löpande band, men han var lika glad för det :-)Falcos spår gav mig lite att fundera på. Först tog han bakspår, men hittade själv rätt till slut. Men resten av spåret gick ganska "vingligt". Han spårade med extremt hög nos och kom av spåret flera gånger. Men han fick med sig fyra pinnar (inklusive slutet) av fem möjliga. Jag måste få upp intensiteteten och noggrannheten. Han har ju inte det där 100%-iga föremålsintresset, så jag vet inte hur jag ska lösa det hela riktigt. Får prova mig fram. Den höga näsan har jag ju sett innan. Spårunderlaget var nog inte det bästa för att få ner nosen = äng med mycket högt gräs. Får tänka på att lägga spår med "kortare" underlag, för att se om det hjälper.
Det fanns många duktiga spårhundar med i gruppen. Här nedan har vi ett exempel på en med turbomotor:
Klara, färdiga...
... gå! Nu kör vi matte!!!
På söndagen var det uppletande. Vi tränade i en klurig ruta som delvis ligger i en uppförsbacke. Falco skötte sig bra, men hans matte klantade sig... Första gången Falco plockade ett föremål, så såg inte hans förvirrade matte det, förrän andra hojtade på henne. Sen när hon skulle skicka från andra sidan så hade hon dålig koll på yttre hörnet, så hon skickade Falco ut ur rutan... flera gånger!!! Vilken idiot man är. Sen hade jag lite svårt att få honom att gå ut på djupet, men han lyckades till slut. Det var inte med någon raketfart, men han tuffade på och hittade föremålet.
Jag inser också att jag inte vallat tillräckligt djupa rutor när jag tränat själv. Måste se till att de verkligen blir 50 meter.
Lördagen var varm, men söndagen var riktigt het. Så vi tog alla chanser att krypa in i skuggan. Hundarna klarade dock värmen förvånansvärt bra. Och klubben fick sålt kilovis med glass!
Även en mycket arbetsvillig jaktlabbe behöver pusta ut ibland.Ägg-straordinär kursavslutning!
I torsdags hade vi kursavslutning på tävlingslydnadskursen. I god tradition avslutades kursen med en tävling, och inte vilken tävling som helst… Våra kursledare hade verkligen förberett en skojig och klurig femkamp. Första grenen var en hinderbana. Nästa gren var en lång inkallning förbi en massa frestelser som, bland annat, en hög med köttbullar och en pyramid av apportbockar. I slutet stod dessutom en av ledarna och pep med pip-djur när hundarna var i jämnhöjd med honom. Falco såg väldigt förbryllad ut, men kom till mig utan några stop. Och jag var mest glad över att han inte valda att springa förbi mig och ”rejsa” ner till Agiltyhundarna som tränade längre bort…
Nästa utmaning (om jag inte blandat ihop turordningen) var apportering med dirigering. Hunden fick se på när båda apportbockarna lades ut. Falco var först på väg till ”fel” apport, men sen fick jag honom att ta den rätta. Det näst sista momentet var en riktig utmaning: apportering av ett rått ägg! Av totalt 10 hundar var det bara ett ägg som gick sönder. Tänk då att ägget lades ut ca 15 meter från föraren… Helt otroligt!!! En del hundar gjorde dessutom klockrena apporteringar. Falco var först lite tveksam, men tog till slut upp ägget. Sen släppte han det på halva vägen (men det gick inte sänder). Efter lite peppning tog han upp det igen.
Sista momentet var fritt följ… med annans hund :-) Min lott föll på Bolla, en mycket trevlig Collifröken – och en helt annan hundpersonlighet än Falco. Jag tyckte att det kändes riktigt uppfriskande att få gå med en hund som man inte behöver vara rädd ska a) sticka till en annan hund, eller b) sticka och jaga kaniner – oavsett om Falco sett några eller ej… c) springa fram till någon nytillkommen person för att ”kolla läget”. Bolla var visserligen lite fundersam på vad det var för matte hon hade fått, men hon följde med fint genom programmet i alla fall. Tack Bolla!
Sista momentet var fritt följ… med annans hund :-) Min lott föll på Bolla, en mycket trevlig Collifröken – och en helt annan hundpersonlighet än Falco. Jag tyckte att det kändes riktigt uppfriskande att få gå med en hund som man inte behöver vara rädd ska a) sticka till en annan hund, eller b) sticka och jaga kaniner – oavsett om Falco sett några eller ej… c) springa fram till någon nytillkommen person för att ”kolla läget”. Bolla var visserligen lite fundersam på vad det var för matte hon hade fått, men hon följde med fint genom programmet i alla fall. Tack Bolla!
Falco hamnade hos Inga-Lill. Det var nog bra, för vi har gått kurs tillsammans i flera terminer, så hon känner Falco väl. Först när hon gick ut på planen med Falco för att ställa upp, så drabbades han av en plötslig mattesjuka. Han tittade intensivt efter mig. Inga-Lill försökte avleda med kongen, men det fungerade inte alls. Falco har inte riktigt det stora föremålsintresset… Men när hon plockade fram köttbullarna gick det bättre. Han följde henne mycket bra genom hela programmet. Roligast att se var att svansen gick på honom hela tiden. Precis så vill jag att det ska se ut!
Efter de praktiska övningarna var det dags för ett teoriprov ,som till största del bestod av regelfrågor från Elitlydnaden. I slutet var dock en slamkrypare, nämligen namnen på instruktörernas totalt fem hundar. Inte för att jag vet hur det gick till, men när det var dags för prisutdelning så visade det sig att Falco och jag kommit på första plats. Vi kanske ska strunta i det vanliga tävlandet och satsa på femkamp istället…
Jag hade med mig kameran, men i vanlig ordning regnade det från och till hela kvällen. Vi har verkligen haft en gräslig otur med vädret under den här kursen. Det har varit skitväder nästan alla gånger vi träffats… Jag försökte ta några foton under tävlingen, men la snabbt ner projektet. Kvällen får istället förevigas genom den smörgåstårta som vi smaskade i oss när tävlandet var avklarat.
Satt fint efter en kväll ute i regnet!
