Den är här nu!



Årets första glass utomhus.

Den är här nu, våren. Och det underbara i kråksången är att vi befinner oss precis i början. Allt ligger framför oss, all den skira grönskan och oceaner av vitsippor och vårblommor i trädgårdarna. Det känns riktigt, riktigt bra. Och bara tanken på att slippa overaller, tjocka vinterskor och jakten på torra vantar varje gång man ska ut. Välkommen hälsar jag istället sandaler, solhattar och lätta sommarklänningar! Livet blir så mycket enklare. Visst älskar jag snön och krispig vinterkyla, men nu räcker det.

 

Anledningen till den här lite euforiska inledningen är eftermiddagen som barnen och jag tillbringade i goda vänners trädgård. Det var så varmt mot husväggen att vinterjackan och mössan snabbt åkte av. Barnen njöt av glass och min kompis A. och jag njöt av värmen i största allmänhet.

Trevlig helg!/Kakmonstret


Nya Scandic hotellet



En ny polisstation?

Efter dagislämningen i morse åkte jag in till staun för att hämta Lillemans pass. Tog då tillfället i akt och kollade in Karlskronas nya hotell. Det är ett SCANDIC hotell som byggts på en av Karlskronas mest attraktiva tomter. Bygget föregicks av massor av insändare i lokaltidningarna. Många var emot att lägga ett hotell på den aktuella platsen. Personligen hade jag hellre sett ett kulturhus, inklusive ett nytt välbehövligt bibliotek. Men jag kunde också se att Karlskrona skulle kunna vinna på ett nytt, fräscht hotell för att locka större konferenser etc.

 

Hur blev det då? Ett stort ”Nej, vad har de gjort?!!??”. Tanken är säkert att hotellet, med den stenlagda fasaden, ska smälta in med de omgivande stenhusen… men det ser bara ut som en ordinär 70-tals byggnad a la Polisstation. Speciellt fönstren är förfärliga. Jag hade hoppats på en ljus, transparent glaskropp med lite vågad arkitektur. Men smaken är bekant som…

 

Förhoppningsvis blir det lite bättre när de städat upp ordentligt runt byggnaden. Och jag hoppas på en härlig uteservering vid vattnet.

 

Sov gott! /Kakmonstret


40 år, vadå - jag!??!!



Jag vet inte riktigt hur gammal jäg är på den här bilden. Men det är rätt många år sedan...

I morgon fyller jag 40 år. Helt obegripligt. Någon större 40-årskris har jag inte drabbats av. Det kan jag nog tacka graviditeten och lilleman för. Det fanns/finns liksom inte utrymme för någon ålderskris då... Men lite förundrad är jag i alla fall. "Hur kan jag fylla 40? Jag känner mig ju sisådär som 25 fortfarande!".  

Må väl i värmen!

Min förlossningsberättelse



Välkommen till världen, älskade barn

Jag brukar inte drabbas av någon större skrivkramp när jag ska blogga. Men nu när jag ska försöka få ner på pränt vad som hänt den senaste veckan, då vill inte hjärnan sortera ner rätt ord i fingrarna. Av den anledningen har det här inlägget dröjt några dagar... Jag har istället prioriterat att leva i en liten bubbla tillsammans med familjen, speciellt tillsammans med den lille nyfödde krabaten som nu ÄNTLIGEN är här!


Vi tar det från början. Måndagen den 22/6 hade jag en tid för igångsättning på förlossningen. Egentligen ville jag inte riktigt bli igångsatt, så jag hoppades in i det sista att förlossningen skulle starta av sig själv. Och min starka önskan blev till verklighet. Dagen innan igångsättningen började jag känna av något som först liknade regelbundna mensvärkar. Det pågick hela eftermiddagen. Mormor BiS kallades in för att hämta lillmatte, för säkerhets skull. Mot kvällen avtog värkarna något så jag gick och lade mig 19.30 för att vila/eventuellt sova för natten. Slumrade till men fick gå upp 22.00 då det började göra ont igen.


Husse var då på väg upp ur TV-soffan för att gå och lägga sig. "Gör du det" sa jag först. "Jag ropar om det blir någon förändring". Under tiden som husse gjorde sig i ordning tilltog värkarna och jag började misstänka att vi kunde glömma tanken på någon god nattsömn. Jag ringde istället in till förlossningen och de rekommenderade att jag skulle ta ett bad. Sagt och gjort. Något längre plaskande i badkaret blev det dock inte. Vi gjorde oss istället snabbt i ordning och körde in till förlossningen. Där i bilen var jag oerhört tacksam att vi inte bor i Västerbottens inland med kanske 20 mil till närmaste sjukhus. Inne på förlossningen togs vi emot av barnmorskan P. Jag fick genast förtroende för henne och det kändes bra. Hon undersökte mig och konstaterade att jag redan var öppen 5 cm. Det var en obeskrivlig lättnad att första delen av förlossningsarbetet gått så förhållandevis smidigt.


Resten av resan var inte fullt lika lättsam... Jag önskar att jag kunde säga att jag kände mig "som en urmoder" och "att jag såg varje värk som ett bevis på att bebisen snart skulle komma". Eller kanske något i stil med att "det gjorde ont men var så mäktigt att det överskuggade all smärta". Nej, sanningen är den att det gjorde så in i H-vete ont och jag tänkte "föda barn är INTE min grej!". När det började närma sig fasen för bebisen ätt komma ut blev det dessutom uppenbart att mina fogar skulle bli ett problem. När barnmorskan försökte hjälpa mig att hitta en ställning där bebisen skulle möjliggöras att komma ut kändes det som om bäckenet skulle brytas sönder. Den smärtan var nästan värre än själva värkarna.


Men ut kom han, trots allt. Och för fösta gången fick jag känna min sons kropp mot min mage och bröst. Fullt frisk och med ett befriande skrik tog han sina första andetag. Kort därefter började han smaka på sina första droppar bröstmjölk. Kan man säga att det är något annat än livets mirakel?


Jag känner en stor ödmjukhet och tacksamhet över att allt ändå gick bra. Och att det just nu ligger och sover ett fullt friskt barn några meter ifrån mig. Jag känner också en stor skillnad i att bli mamma för andra gången. Nu vet jag mer vad det handlar om och kan ta dagen som den kommer med större lugn och tillförsikt.


Som ett litet P.S vill uppmuntra alla som varit med om en jobbig förlossning att kontakta Ofeliakliniken i Karlskrona, eller motsvarande där du bor. Jag hade många tankar och känslor kring upplevelsen av den första förlossning som låg och gnagde hos mig. När jag fick reda på att jag var gravid tog jag tjuren vid hornen och bokade tid för samtal. Och det är jag mycket tacksam för idag. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det mycket tidigare.


Hej för den här gången. Nu ska jag kliva tillbaka in i min bubbla.

Snopet besök på förlossningen

I tisdags var det tänkt att pyret i magen skulle komma ut. Vi hade en tid på förlossningen 07.30 för igångsättning. Men efter den inledande undersökningen visade det sig att jag inte var så "mogen" som vi hade trott och hoppats på. Det hade inte hänt mycket sedan förra veckans undersökningar. Erbjudandet om igångsättning stod visserligen kvar från förlossningens sida, men jag fick kalla fötter. Utan att gå in på några detaljer var förra förlossningen en minst sagt jobbig upplevelse (då blev jag också igångsatt) och jag vill göra allt som står i min makt för att inte vara med om den igen. Efter några minuters grubblerier beslutade jag mig därför att ta med mig den blivande tvåbarnsfadern samt den medhavda förlossningsväskan och åka hem igen... Minst sagt snopet. Men nu har jag haft ont så länge, så några dagar hit eller dit spelar ingen roll. Vi har en ny tid för igångsättning nästa vecka. Men jag förbehåller mig rätten att vara lite hemlig om när ;-)

Jag har precis lärt mig hur jag ska kopiera in Youtubeklipp i bloggen. Tipset fick jag från den här matnyttiga hemsidan. Premiärklippet visar en deltagare från Britain's Got Talent 2009. Killen är tydligen bara 17 år. Jag hade faktiskt kunnat vara hans mamma! Lyssna och njut.



Hej så länge!/Kakmonstret

Missa inte SM i Karlskrona i helgen!

Nej, inget nytt. Idag har jag uppnått datumet för "beräknad förlossning", men jag tror inte att det kommer att hända något idag heller. Inga tecken på det i alla fall.

Istället för att klaga på en värkande, orörlig kropp tänkte jag ge ett tips på en spännande helgaktivitet. Just i helgen äger nämligen Svenska mästerskapen i lydnad och agility rum i Karlskrona. All information hittar ni om ni klickar på bilden här nedanför:



Är man bara det minsta lilla hundintresserad är jag övertygad om att man får behållning av att ta sig till Karlskrona Brukshundklubb. Där kommer ni garanerat att få se på fantastiskt samspel mellan hund och förare. Speciellt agilityn är väldigt lätt att ta till sig och falla för, även för icke inbitna hundidioter. Tävlingarna börjar tidigt lördag och söndag, men pågår under hela dagarna.


Väntar och väntar....



Snart två...

Livets paradoxer. Är det något jag har just nu är det TID. Något som i vanliga fall är en oerhörd bristvara. Men inte är jag nöjd för det... Kanske för att jag har så svårt att göra det jag vill med den här TIDEN. Egentligen borde jag passa på att läsa. Nog för att jag har svårt att gå, men till bokhyllan kan jag i alla fall hasa fram. Men omedvetet tror jag att kroppen står i beredskap. Varje cell väntar på ett tecken på att "nu är det på gång". Därför har jag lite svårt att koppla av med en bok. Även om det säkert är just det jag skulle behöva... Något som distraherar mig och får kroppen att förbereda sig i lugn och ro.

Jag besökte förlossningen igår. Inget akut, utan en inbokad tid. Barnmorskan frågade hur jag ställde mig till igångsättning. Svarade att jag helst vill undvika det den här gången. Undersökningen gav dock lite positiva besked om att processen faktiskt är på gång, om än att det är svårt att säga när det verkligen tar fart på riktigt.

Husse fyller år idag och jag har inte kunnat köpa någon present eller förbereda någon annan överraskning. Han lägger inte så stor vikt vid att fylla år, men jag är ganska barnslig i det avseendet och tycker att födelsedagar är till för att firas :-)


Några tuffa månader



Snart ska jag bli storasyster!

Hmm. Hur ska jag nu kunna sammanfatta den tid då jag varit osynlig på bloggen...? Sist jag tassade förbi här var i slutet av augusti. Sedan dess har det hänt en hel del. Den i särklass viktigaste nyheten är att ett nytt liv började ta form under hösten. Ett mirakel och människobarn som förhoppningsvis kommer att titta fram vilken dag som helst. Början av graviditeten var väldigt lik den förra: jag var oändligt trött och kopiöst beroende av att äta med jämna mellanrum för att hålla illamåendet borta. Och "jämna mellanrum" innebar ungefär varannan timme... Efter nyår fick jag någon form av inflammation i brosket som förbinder revbenen med bröstbenet (om jag har förstått det hela rätt). Det kändes som om någon högg in en kniv i sidan på mig. Behandlingsmöjligheterna var begränsade då jag inte kunde äta antiinflammatorisk medicin. En sjukgymnast kunde i alla fall lindra besvären så att det hela blev hanterbart.


Sen började blodtrycket göra sig påmint. Eftersom jag fick havandeskapsförgiftning när jag väntade lillmatte tog både jag och MVC signalerna på allvar. Det innebar sjukskrivning i slutet av april. Mycket välbehövligt. Vi har dessutom gått in i en stor omorganisation på jobbet som fört med sig nya spännande arbetsuppgifter och utmaningar, men i samma veva ohälsosamt mycket arbete som inte riktigt varit sunt ens för de "ogravida" och absolut inte förenligt med "mitt tillstånd". Det hela hade nog kunnat sluta riktigt illa om jag inte gått hem i tid.


Blodtrycket är nu bra. Däremot är foglossningen riktigt elak. Jag har inte kunnat promenera med stackars Falco på flera månader och nu får jag ta kryckor till hjälp för att ta mig fram. Oerhört frustrerande! De dagar då jag mår som sämst svär jag över trösklarna här hemma. Det gör helt enkelt för ont att lyfta benen över dem. I morgon ska jag in till förlossningen. Där ska de göra en bedömning om hur "mogen" min graviditet är. Beräknad förlossning är den 11 juni. Tanken på att gå över tiden känns INTE tilltalande. Jag gör halvhjärtade försök till att peppa mig själv genom att försöka se det hela som en nyttig livserfarenhet. Det finns ju faktiskt människor som har kronisk värk och/eller funktionshinder. Det är nyttigt att få en liten inblick i vad de brottas med, varje dag, året om.


Nog tjatat om den medicinska delen av graviditeten - visst känns det tungt, och jag är extremt trött på en kropp som inte vill samarbeta. Och ibland får jag påminna mig själv om vad som faktiskt ska hända. För trots att jag varit med om det en gång tidigare är det svårt att riktigt begripa, precis som livets alla mirakel kan vara svåra att ta till sig, att det faktiskt är en liten person som rör sig i min mage. En egen individ som jag, trots allt, snart kommer att få träffa för första gången. Det är obegripligt stort.


Bloggen tar sommarlov


 



                                     Falco laddar inför lydnadstävlingen! Fotograf: Nils-Erik Strindgård

Bloggen tar nu några veckors sommaruppehåll. Hälsa gärna på mig igen i augusti. Då kommer jag att berätta om sommarens äventyr. Redan nu kan jag dock avslöja en sak. Jag har anmält mig och Falco till Ronnebys kvällstävling i augusti. Debut på lydnadsplanen vid fem års ålder för Falco :-) Vi tränar ju så lite så det blir mest på skoj. Men jag ser verkligen fram emot det! En bra sporre också till att klämma in något lydnadspass.

Vi ses i augusti!

P.S Måste bara berätta att lillmatte nu är helt frisk D.S


Trevlig midsommar!



Ingen midsommarkrans direkt, men rosorna får fungera som substitut.

Vi vill passa på att önska alla en riktigt skön midsommarhelg!

Hälsningar/Lillmatte, skurkhunden och kakmonstret

Halleluja moment

första ramen
Första Photoshopförsöket, en ram...

Förra fredagen var en stor dag i mitt liv som småbarnsmor. Då lämnade jag mjukisbyxorna, vällingfläckarna och blöjpåsarna hemma och begav mig mot Kalmar för att vara med på jobbets Julfest. Innan jag åkte letade jag fram mascaran (kollade så att den inte hade torkat ihop helt) och tog bort vinterpälsen på benen :-) Sen grävde jag i garderoben efter ett par snygga skor med klack, utan intorkad lera.

Innan jag åkte var jag orolig för att jag inte skulle kunna koppla av mammarollen, men det var inget problem. Jag visste ju att hon var i tryggt "förvar" hos husse.

Festen var rolig. Vi började med lite vin- och chokladprovning. Sen fick vi se en glasblåsare arbeta på nära håll. Själva middagen ägde rum i den gamla vallmuren. Häftig miljö. Men bäst av allt var nästan att få krypa ner i hotellsängen, medveten om att jag skulle få en hel natt för mig själv. Underbart!

Sen måste jag väl erkänna att jag ägnade resten av lördagen åt att krama lillmatte... Hon undrade nog varför jag var så jobbigt närgången!

Utmanad

Falco har blivit utmanad av Jenniefers Kelly. Regler för utmaningen: Varje utmanad hund ska skiva 6 stycken underliga/konstiga fakta om sig själv. Sen ska utmaningen skickas vidare. Men jag tror uppriktigt sagt inte att jag känner någon i Hundsverige som inte redan fått den här utmaningen... Det är otroligt hur fenomen sprider sig över inernet! 

1 Falco var nära att förlora synen på ena ögat när han var unghund. Vi var ute och gick på en obekant stig. Falco sprang några meter framför mig. Plötsligt skriker han till och kommer mot mig. När jag undersöker honom ser jag ett jack, bara några milimeter från högra ögat. Jag blev så skärrad att jag inte kunde tänka riktigt klart utan skyndade mig hem med den skadade hunden. Väl hemma kunde husse lugna mig och vi kunde båda konstatera att det var ett ytligt sår. Men resultatet hade säkerligen blivit betydligt allvarligare om taggtråden rispat ögat. Om han hade förlorat synen eller inte, det får vi tack och lov aldrig veta.

image140

Det var nära ögat, bokstavligt talat!

2. När Falco var valp/unghund var han snudd på otillgänglig. Han tyckte inte om när vi satte oss ner på golvet för att gosa med honom. Då började han studsa runt och tjuta eller alternativt nafsas. Han sökte aldrig vår närhet. Vi lade ner en hel del tid på "hanteringsträning". Han fick helt enkelt lov att acceptera att vi pysslade om honom och kände igenom kroppen. Vändpunkte kom första sommaren, när han var ett år. Då tillbringade vi några veckor ombord på segelbåten. Alla som varit ombord på en 30-fots segelbåt från slutet av 70-talet vet att det inte är någon trerumslägenhet vi talar om... Med andra ord levde vi TÄTT inpå varandra. Där, på båten, lade Falco sitt huvud i mitt knä för första gången. Det var ett magiskt ögonblick!

image143

Falco som knähund!

3. Falco är galen i kuddar, filtar eller allt annat mjukt man kan tänkas kunna ligga på. När han var som stimmigast  kunde vi slänga ut en filt på golvet. Då förvandlades den hyperaktive hunden till en kanelbulle. Favoritern framför alla är fortfarande dynorna som vi har i sittbrunnen. Han kan se väldigt förnärmad ut om vi har gäster ombord så att alla dynor blir upptagna!

image144

Falco på sina älskade dynor.

4-6. Det finns mycket mer att berätta, men jag tror jag stannar här.

På återseende!

Finnes: 12-månaders bebis, välskött

Kommer ni ihåg programmet Hassan som gick på P3? Busringningar med Henrik Schyffert, Kristian Luuk och Fredrik Lindström? Fantastiskt pinsamma och underbart roliga! En av många favoriter är "Radannons", där en kille vill sätta in en bytesannons i stil med "Sökes: 2:a på Östermalm, finnes: 3-månaders bebis, välskött". Jag kom att tänka på den här sketchen igår natt... Så här gick det till:

04.40. Bebis vaknar. Snurrar runt i dubbelsängen mellan två mycket trötta föräldrar. Klättrar på mamman. Klättrar på pappan. Lägger ner huvudet en liten stund. Sätter sig upp. Lägger ner huvudet igen. "Kanske somnar hon nu?!??". Sätter sig upp och börjar studsa, samtidigt som hon sjunger "ga-ga-GAAA!". Mamman lyfter upp henne och går försiktigt ner för trapporna. Bäddar ner bebisen i vagnen. Ett beprövat kort som brukar fungera. Drar vagnen över tröskeln. 5 minuter, 10 minuter... 30 minuter. "Da-da da!" SKIT också!

Modern gör i ordning en flaska med välling (mot principen ingen mat på natten). Går upp till sängen igen. Bebisen klunkar stillsamt i sig den varma vällingen. "Kanske somnar hon nu?". Vällingen tar slut. Bebisen får syn på vovven som sover i korgen. Kryper iväg över sängen i racerfart, mot sängkanten. Mamman kastar sig efter bebisen. Ner till vagnen. "Dunk, dunk, dunk" över tröskeln. Efter tio minuter sover bebisen. "YES!" Klockan är nu 05.45. Mamman smyger upp för trappan och kryper ner i den efterlängtade sängen. "SKRIK" från undervåningen. Vaken bebis... Mamman suckar och ger upp försöket att få sova.

image138

Lillmatte har fått en egen hund i 1-årspresent. En riesenschnauzer med den unika färgen brun.

För att undvika alla missförstånd vill jag bara understryka att lillmatte varken är till salu eller föremål för någon byteshandel :-)

Vilken lunch!

I fredags sa lillmatte och jag "hej då" till Falun och begav oss vidare mot Karlskrona igen. Mormor/mamma skjutsade oss till Gälve och där åt vi lunch med systeryster på Gävle konserthus. Vilket fantastiskt ställe! Underbar utsikt över Gävleån (eller vad vattnet nu heter...) och en helt fantastisk mat! Hembakat bröd, grillad paprikasoppa till förrätt, fisk på rotfruktsbädd med vinsås till huvudrätt och paj till kaffet. Allt detta för 75 kronor! Det var bland det godaste jag ätit ute i lunchväg.

Nöjda och belåtna tog vi tåget till Arlanda för vidare transport luftvägen till Ronneby/Karlskrona. Jag hade turen att få sitta bredvid en småbarnspappa på flyget. Han hjälpte till med att underhålla en lillmatte som hade myror i kroppen. Flygplansstolarna känns väääldigt små när det sitter en sprattlande bebis i famnen... Annat var det på den tiden då en kort flygtur nästan kunde upplevas avkopplande: fika lite, läsa lite, vila lite... . 

SAS-samling

Lillmattes erhållna SAS-gosedjur. Hon börjar vara en berest liten dam :-)

Idag öppnade jag Photoshop och plockade fram en handbok från bokhyllan. Jag har länge velat lära mig programmet, men inte riktigt kommit mig för. Bildredigerarvärlden verkar dock vara ett farligt ställe, för oj vad mycket roliga saker man kan göra :-) Risken är att jag fastnar framför datorn.

Vardagsfilosof

Tiden går så fort, det kommer ju inte som någon nyhet, men det blev mer påtagligt sen jag fick barn. När lillmatte kom till världen fick jag också höra av flera att "passa på och njut, för hon växer upp så snabbt". Det är sant. Men det är svårt att njuta fullt ut när tröttheten gör att väggarna nästan gungar. Det är min erfarenhet. Vissa dagar har det bara handlat om att ta sig igenom och hålla det dåliga samvetet borta för att "jag inte njuter tillräckligt mycket".

Nu är nattsömnen så mycket bättre och det gör att jag kan vara tacksam för dagarna och tillvaron som mamma på ett helt annat sätt. Dessutom är lillmatte inne i en mycket charmerande fas av livet. Det är så spännande att följa hennes utveckling. Hon har en enorm upptäckarglädje och det är svårt att låta bli att smittas!

kom!

Kom och kolla! Det låter roligt när jag slår på glaset!!

vad tänker du på?

Jag har många gånger funderat på vad som rör sig i hennes huvud... Vad tänker hon på?

Vädret här i Falun fortsätter att vara underbart ljuvligt. Jag laddar batterierna allt vad jag kan.

morgonpromenad

Klockan 08.42, lillmatte och Tindra

Jag har skojtränat med Tindra lite de här dagarna, främst inkallning, läggande och kontaktövningar. Hon är oerhört uppmärksam och rolig att arbeta med. Idag ville jag testa henne lite, så jag ropade "kom" när hon var på väg i hög fart från mig. Hon vände direkt och kom glatt till mig. Duktig vovve! Läggandena går också bra. Hon har naturligt helt rätt teknik och lägger sig "bakåt" och tar inte ett skutt framåt.

Tindra är fortfarande lika försiktig i lillmattes närhet, så det fungerar jätte bra. Ibland är det nästan så att de leker ihop.

tindra och lillmatte

Är din boll roligare?

Tindra

Man kan ju undra vad hon tänker på också?

gräsfilosof

Jag passar på att sola lite


Ny hund i familjen

Förra sommaren fick mammas Norfolkterrier Tessie somna in pga hjärtfel. Hon blev 11 år. Det var så tomt när jag var i Falun tidigare i år. Inget ljud av små tassar och ingen hundkorg i hallen. Men när jag och lillmatte kom på besök i fredags möttes vi av silkeslena öron och det sötaste lilla huvud jag sett på länge. Den underbara varelsen heter Tindra och är en blandras mellan irländsk setter och engelsk springerspaniel. 

Hon är inte bara söt, utan verkar vara en mycket trevlig hund i största allmänhet. Mycket förig, med ett stort föremålsintresse och en fantastisk "av- och påknapp". Jag måset säga att hon är fantastiskt lugn för att bara vara sju månader. Synd att vi bor så långt ifrån varandra, för det hade varit roligt att träna lydnad med henne...

Lillmatte och Tindra har blivit bästa kompisar. Tindra är så försiktig i lillmattes närhet. Det är fascinerande att se.

kompisarna leker

Nu är det din tur att kasta!

ser du något?

Händer det något spännande där ute, tror du?

Det är en fröjd att se Tindra springa. Hon flyger fram med en otrolig lätthet. Jag har försökt fånga rörlesen på bild. Men det har varit omöjligt... Jag gör nya försök i veckan. Men en daglig portion av höstfärger får avsluta dagens inlägg.

löv

Jag kan inte få nog av dem

Jo, det var en sak till... När lillmatte skulle sova förmiddagsvilan så stoppade jag ner henne i vagnen i vanlig ordning och gick ut på gräsmattan för att "söva" henne. Men väl utomhus kände jag för att gå en liten sväng i det sköna vädret. Min mamma och Tindra kom också med. När vi kommit en bit i villaområdet tittar mamma på mig och säger med förvåning i rösten: "Men Maria, har du pyjamasbyxorna på dig?!" Jag stannar till och tittar ner på mina ben, och mycket riktigt, visst var det mina pyjamasbyxor som stack fram under den tjocka jackan! Min syster såg till att föreviga synen på bild, när jag skrattande återvände hem. Men jag besparar bloggläsarna den synen.

37,7 kg!

Vågen stannade på 37,7 kg när vi var hos veterinären i fredags för den årliga vaccinationen. Det betyder att Falco gått upp 2,7 kg på fyra månader! Aj, aj, aj... Det är minst 2,7 kg för mycket. Synd att låta det dyra fodret lägga sig som fett runt hans revben. Han får uppenbarligen för mycket mat och för lite konditionsträning, det är den bistra sanningen.

galopperande falco

Öka tempot! Nu ska här brännas kalorier!!

Höstfrossa

Var bjuden till en mammaledig kompis på lunch. Promenerade dit efter Nättrabyån. Falco fick också följa med. Strålande himmel och nästan vindstilla.

löv

Gratis ljusterapi

jordgubbe

Nyvaken lillmatte

falco på mattan

Falco fick tillbringa lunchen på en filt i trädgården

Nu ska jag gå ner och "röja" på undervåningen. Lillmatte har varit líte svårflirtad ikväll. Hon blev kortvarigt på bra humör när hon upptäckte hur hon skulle ta bort locket till Falcos fodertunna. Sen stod hon och kände på de lite lätt kladdiga foderkulorna (nyöppnad påse). Jag fick avbryta den roliga leken när hon ville smaka på gobitarna.

På tal om Falco så var han billig igår. På kvällskissrundan passerade vi en kanin som låg och tryckte. När kaninen studsade iväg följde Falco med. Han drog nästan omkull mig. Annars brukar han vara så medveten om att han är i koppel att han inte påbörjar jakten. Men frestelsen blev nog för stark när kaninen hoppade iväg framför nosen på honom.

Hund och barn ombord

Sitter och tittar på lite foton från i somras. Här kommer en bildserie från seglingen. Vem behöver dyra barnleksaker när det finns en livs levande fyrfota kompis?

svanslek 1

Jag tror jag ska busa lite med Falco :-)

svanslek 2

Där fick jag dig allt!

svanslek 3

Stop, jag når inte!

svanslek 4

Så, det var bättre.

svanslek 5 

Sänk den lite, jag når inte!

svanslek 6

Vadå, blev han sur?

svansbild näst sisat

Härligt att se dig igen

svanslek 8

Hej då!

Barn ombord

Hannas första båtsommar

Vyssan lull...

Trots den dåliga sommaren var vi ute en dryg vecka med båten. Falco är en rutinerad båthund vid det här laget, för lillmatte däremot var det en ny upplevelse.

Fler återblickar följer.

Tidigare inlägg
RSS 2.0