Lillmatte i ambulans


Det tar på krafterna att vara sjuk

Lillmatte hade lite feber förra helgen och har varit hostig sedan dess. När jag lade henne i onsdags tänkte jag att jag skulle ringa vårdcentralen dagen därpå, för hon rosslade på ordentligt när hon andades. Klockan ett på natten vaknade jag av att hon skrek till i sömnen. Då hörde jag att hon andades med korta, snabba andetag och det lät som om luften inte riktigt gick ner i lungorna. Strax därpå skrek hon till igen, nästan i panik. Då lyfte jag upp henne och konstaterade att hon var kokhet. Snabbt ner till skötbordet och av med pyjamas och blöja för att kolla tempen. Drygt 39°. Under hela proceduren låg hon på skötbordet med slutna ögon och andades häftigt.


Snabbt ut till köket för att försöka få i henne vatten, men hon bara hängde på min axel. Då skyndade jag mig upp på övervåningen. Husse var på tjänsteresa men gammelmatte/mormor och DrD var tack och lov på besök. Vid det här laget var jag så orolig att jag inte kunde prata sammanhängande, så mamma fick ringa 112. Hon förklarade läget och de sa att de skulle skicka en ambulans. "En ambulans!" - då blev jag nästan ännu oroligare. Jag trodde att de skulle säga att vi skulle åka in själva till akuten.


Det tog ambulansen 30 minuter att komma och vid det här laget hade lillmatte piggnat till så pass mycket att hon protesterade högljutt när ambulanspersonalen skulle undersöka henne. Så ambulanssjukvårdaren fick koncentrera sig på att förse kakmonstret med hushållspapper så att hon skulle kunna torka tårar och snyta en snorig näsa (och det var inte dotterns näsa...).


Väl inne på akuten kunde de konstatera att lillmattes syresättning låg på 90 % så hon fick andas syrgas när vi kom till vårdavdelningen. Sen när hon somnat satte de på henne ett andningslarm. Då var klockan 04.00 och jag var helt slut. Det blev tyvärr ingen lång vila. Klockan 06.00 vaknade dottern, hur pigg som helst. Hela förmiddagen fick jag springa efter henne i korridorerna på barnavdelningen. Hon tyckte allt var oerhört spännande! De har en jättefin lekavdelning, men lillmatte konstaterade snabbt att det inte var där som den viktiga verksamheten ägde rum... En av personalen sa "du har rätt fullt upp hemma i vanliga fall va?" Tänk att där har hon helt rätt!


Strax innan lunch fick vi komma till lungröntgen. Det tog en stund innan plåtarna var analyserade, men efter lunch fick vi beskedet att hon hade enkelsidig lunginflammation. Den är dock inte orsakad av bakterie utan virus, så hon har inte fått någon antibiotika, däremot ska hon inhalera luftrörsvidgande medicin samt kortisonpreparat.


Usch, det var ingen rolig upplevelse. När jag gick där på vårdavdelningen tänkte jag på alla föräldrar som har barn som verkligen är svårt sjuka. Själv fick jag bara en liten, liten föraning om vilken mardröm det måste vara.


Trevlig midsommar!



Ingen midsommarkrans direkt, men rosorna får fungera som substitut.

Vi vill passa på att önska alla en riktigt skön midsommarhelg!

Hälsningar/Lillmatte, skurkhunden och kakmonstret

Sjung om...



Lillebror, på väg till sin sista dag på gymnasiet. Examensdagen. Är han inte stilig?

Efter studenten åkte en klasskompis och jag till Madrid för att arbeta som Aupair i varsin spansk familj. Det var ett lärorikt äventyr. Själva Aupair-jobbet var mest slitsamt, men jag trivdes fantastiskt bra med tillvaron i övrigt. Innan vi åkte tillbaka till Sverige passade vi på att luffa runt några veckor i södra Spanien. Sevilla, Granada, Córdoba... för att sedan leta oss ut till Medelhavet. Där, på ett hotell får jag ett telefonsamtal från Sverige (det var innan mobiltelefonernas tid). Det var DrD som ringde för att berätta att min lillebror kommit till världen, några veckor för tidigt.


Några dagar efter det telefonsamtalet fick jag se lillebror för första gången. Han var otroligt söt. Starkaste minnet från de första dagarna är när min gamla hund Joyce hälsade på lillebror. Cool som hon var stack hon bara ner sin stora nos i babyliften för att konstatera att familjen utökats med en familjemedlem.


Lillebror charmade oss alla. När han var lite större, en sisådär 1 år, kommer jag ihåg att han roade hela familjen vid middagsbordet. Han log och gjorde roliga miner så att det vi alla kiknade av skratt.


Nu har det gått lite drygt 19 år sedan lillebror föddes och i fredags tog han studenten. Precis som jag gjorde året innan han föddes. Lillmatte och jag var själklart närvarande vid den stora dagen. Ett litet uttryck poppade ideligen upp i mitt huvud "var har tiden tagit vägen!???!". Det är något speciellt med studenten. Alla vita studentmössor och glada, förväntansfulla miner. För att inte tala om alla stolta familjemedlemmar. Just känslan av att hela livet ligger framför de nybakade studenterna.

Lillmatte tyckte också att det här med studentfirandet var trevligt. Hon roade sig med att mingla runt bland alla människorna på skolgården. Jag försökte få en bild av henne framifrån, men var inte tillräckligt snabb...  Hon blir nog upptäcktsresande när hon blir stor.



"Hej, hej!"



Undrar vad som döljer sig här bakom? Måste genast kolla!

Nu börjar snart fotbollen, Sverige-Ryssland. Det är ju riktigt spännande, så jag tror jag lägger ner bloggandet för dagen. "Heeeja Sverige!!!!".


Pilla in en böna i näsan

Lillmattes senaste favoritnöje är att peta sig i näsan. Idag lyfte hon näspetandet ytterligare en nivå, genom att stoppa in en liten bit böna i den vänstra näsborren. Jag försökte få ut den med fingret men då åkte den ännu längre in. Yrvädret till barn tyckte tack och lov att det hela var synnerligen roligt, så hon blev inte rädd. Jag tar två kliv mot köksskänken för att snabbt kolla upp telefonnumret till sjukvårdsrådgivningen. När jag står med telefonnumret i högsta hugg börjar lillmatte nysa så att grönsaken kommer ut ur näsan. Lättad av att det hela har löst sig, lägger jag tillbaka telefonnumret på skänken. Då passar det lilla busfröet på att stoppa in en ny bit i andra näsborren! Rackarunge. Den här gången kunde jag få ut den med en pincett.

Lite trött på att leka akutsjuksköterska lyfter jag ner lillmatte från barnstolen och går och ger Falco mat. Lillmatte kommer efter mig med en misstänkt klurig min och oerhört mycket bus i blicken. Jag fattar misstanke och inspekterar hennes näsborrar. Mina farhågor besannas när jag skymtar ett grönt föremål i nosen. Antagligen hade hon hittat bevismaterialet på golvet. Nu hade jag ju vanan inne så det var bara till att plocka fram pincetten igen...

Och jag som inte ens har introducerat Astrid Lingrens Madicken för lillmatte ännu. Ni vet episoden då Lisabet (tror jag hon heter) pillar in en ärta i näsan.

Snipp, snapp, snut!

Bloggen omnämnd i lokaltidningen!

I torsdags när det var kursavslutning sa Carina att min blogg fanns med på en lista i Sydöstran. Det var visst några Karlskronabloggar som var omnämnda. "Du skämtar!" var min spontana reaktion. Det här kom upp precis som jag skulle stoppa in hund och barn i bilen, så jag kunde inte kolla närmare om det verkligen stämde. Lite nyfiken blev jag i alla fall, så väl hemma gick jag in på Sydöstrans hemsida. Och visst, de hade en artikel om bloggar, men någon lista kunde jag inte se.


Idag fick jag ett brev med posten från Carina. Hon hade varit gullig och klippt ut artikeln åt mig - för det visade sig att det inte alls var något skämt. Jag har inte riktigt blivit klok på hur Falcobloggen har hamnat på listan. Men jag tycker naturligtvis att det är oerhört roligt! På något outgrundligt vis har bloggen färdats genom cyberrymden och landat hos dem som satt ihop listan.

Eftersom artikeln inte finns i Sydöstrans nättidning kan jag inte länka till den. Här kommer därför ett foto av själva listan.




Ingen vidare snygg bild, så den får visas i litet format, men klicka på den så blir den större. 



Kan inte låta bli att lägga in den här nytagna bilden av lillmatte. Livet leker!

P.S Har ni tänkt på att ordet blogg inte finns med i Words rättstavningsprogram? Kanske dags att uppdatera det programmet lite... D.S


Visingsö

Jag vet inte om det är den konstanta värmen, eller det allt mer påtagliga behovet av ledighet som gör att orden inte riktigt vill infinna sig. När jag ska sova eller när jag är ute med Falco kan jag klura på saker som jag vill berätta om. Sen när jag väl sitter här infinner sig inte riktigt inspirationen. Men jag är helt säker på att det är övergående. Under tiden får bilderna stå för huvuddelen av berättandet:



I början av veckan var jag på Visingsö med jobbet. Jag såg inte så mycket av ön, men det lilla jag såg gav absolut mersmak. Förutsättningarna var också de bästa - högsommarvärme och ett Visingsö som badade i solsken.



Vallmo. Står högt på min "växter-som-jag-vill-ha-i-min-trädgård-lista"!



Hästar fanns det gott om. Många förtjänar sitt uppehälle genom att dra vagnar med turister.

Ser på klockan att lillmatte snart sovit i två timmar. Hur mycket det än bär mig emot (skönt med lite egen tid...) så får jag väcka henne snart. Annars somnar hon aldrig ikväll. Håll en tumme också. Jag ska handla med lilla damen och hon har fått för sig att hon inte vill åka i kundvagnen längre, utan gå för egen maskin. Det är ju OK om jag bara ska köpa lite mjölk eller dylikt på lilla butiken i Nättraby, men nu ska jag handla för veckan som kommer i den stora matvaruaffären. Husse är i USA och daghussen jobbar, så jag får ratta runt det berömda vardagspuzzlet själv så länge.

På återseende!

RSS 2.0