Falco

Tänk vad en enkel äggmacka kan smaka gott i sittbrunnen. Och en kall öl till är ju inte helt fel heller...

Jag har ju utlovat lite återblickar över sommarens äventyr. Första kapitlet i följetongen "Kakmonstret, skurkhunden och lillmattes sommaräventyr" får handla om den dryga vecka som vi alla tillbringade på segelbåten. Ja, husse var ju också med. Så han får hänga med på ett hörn här också, även om han gärna håller en låg profil i bloggen.

Seglingssemester brukar vara likhetstecken med 110% avkoppling. Bortsett från en och annan skumpig kryssbog och ett Kakmonster som spänner blicken i fjärran för att hålla sjösjukan under kontroll. Men belöningen efter en jobbig seglats brukar vara när vi lagt till, gjort i ordning båten och satt oss ner i sittbrunnen med en kopp kaffe. Eller en kall öl... Den stora underhållningen brukar vara att mata änderna eller titta på nyanlända båtar. Men det här beskriver tiden f.Lm, Det vill säga tiden "före lillmatte". Riktigt fullt så avkopplande var det inte att tillbringa 8 dagar ombord med en synnerligen upptäcktsglad 20-månaders parvel, med MYCKET spring i benen.

Jag hade stor behållningen av den här seglingssemestern också, men jag ska erkänna att jag ibland saknade stunderna av TOTAL avkoppling... Lillmatte trivdes ombord, även om hon tyckte att själva seglingen begränsade hennes rörelsefrihet och det lät hon oss alla förstå. Med stora bokstäver. Därför begränsade vi seglatserna till det absoluta närområdet.



Lillmatte springer av sig lite överskottsenergi på Tromtönabb

Vi tillbringade flera dagar på Aspö. En fantastiskt fin ö. Kan absolut rekommenderas till alla semesterfirare som har vägarna förbi Blekinge.

En litet trist minne fick vi dock med oss hem den här gången. Husse, Kakmonstret, skurkhunden och lillmatte gick till öns restaurang för att äta lunch på innergården. Det var en varm dag, så vi lade Falco under bordet. Personalen kom och tog emot beställningen och vi väntade sedan med stigande aptit och kurrande magar. Under tiden passade vi på att fråga om vi kunde få en bytta vatten till hunden. Killen som vi frågade gick in för att hämta vatten. Kort därefter kom chefen för stället (gissar jag). Han förklarade att de inte hade sett att vi hade hund och att hundar inte var välkomna pga Hälsovårdsmyndighetens bestämmelser.

Huruvida detta stämmer eller inte har jag ingen aning om. Det jag däremot vet är att Falco följt med oss oräkneliga gånger på uteserveringar och att vi aldrig blivit nekade att ta med honom. Tvärtom. Vid ett flertal tillfällen har personalen kommit med vattenskål utan att vi bett om det. Det har t.o.m hänt att personalen kommit och frågat om de får ge honom lite rester eller en go'bit. Kändes extra tråkigt att bli nekade på hemmaplan. Om det inte varit för att vi var så förskräckligt hungriga så hade vi tackat för oss och lämnat stället. Nu fick husse gå tillbaka och lämna Falco i båten istället.

Är det någon som vet vad som gäller? Har alla andra restauranger handlat mot lagen när de tillåtit hund på uteserveringen, eller är det den här restaurangen som tog Hälsovårdsmyndigheten som ett svepskäl för att de själva inte vill ha hund på uteserveringen? Skulle vara intressant att veta.



Skurkhunden skötte sig som vanligt exemplariskt ombord. Men han är ju en erfaren sjöbjörn vid det här laget.

Igår var det dags för Falco att debutera i lydnadsklass 1 på grannklubben Ronneby BK. Vi var hela 19 ekipage anmälda. När det var lottdragning höll jag tummarna för att jag skulle få ett tidigt startnummer. Mest för att slippa gå omkring och vara nervös hela kvällen. Men någon högre makt tyckte visst att jag skulle härdas, för jag fick just startnummer 19. Platsliggningen delades in i tre omgångar. I de båda första grupperna var det flera hundar som reste sig, men inget hundgruff.

Så var det då dags för sista gruppen. Jag lade ner Falco och gick och ställde mig på anvisad plats. När jag stod där och tittade på Falco bankade hjärtat ordentligt. Jag vet inte varför jag blev så nervös. Falco brukar alltid ligga bra, men jag är alltid orolig att någon annan hund ska hoppa på honom. Nåväl. En hund i gruppen reste sig, eller satte sig den bara? Jag kommer inte ihåg. I övrigt gick det bra. Efter en stund lade Falco ner huvudet på marken, med en min som sa "lika bra att ta en siesta om det inte ska bli roligare än så här!".

Efter platsen började den långa väntan på vår tur. Jag passade på att fika, titta på tävlingen och snacka med hundkompisar. Eftersom Falco bara tävlat en gång tidigare (i spår), så har vi inga rutiner. Därför visste jag inte riktigt när jag skulle ta ut och värma upp honom. Men jag valde att ta ut honom ganska tidigt för att han skulle hinna titta av sig. När det var en hund kvar gjorde jag några kontaktövningar och lite stegförflyttningar. Sen fick han ligga en kort stund innan det var dags för oss att beträda tävlingsplanen. Då hade klockan hunnit bli 21.45!

Falco är ju en Skurkhund och jag kan aldrig riktigt veta var jag har honom. Därför var det med stor spänning som jag påbörjade tävlingen. "Skulle han vara med mig eller inte?" Men jag hade inte behövt oroa mig, för han överraskade mig rejält. Han var pigg och med på noterna under HELA programmet! Jag tränar med mycket täta belöningar (för täta...) så det hade inte varit konstigt om han tappat sugen efter hand. Men icke! Visst blev det en del missar, som att jag behövde ge ett dubbelkommando vid ingången efter hoppet, men det var inga stora grejer. Trots att jag var nervös under programmet så blev jag bara gladare och gladare allt efter att momenten satt där de skulle.

Vilka betyg vi fick hade jag ingen aning om, och det kändes inte heller viktigt. Men när jag klev av planen blev jag naturligtvis nyfiken. Och kan ni tänka er, vi fick 187 poäng och hamnade högst upp i resultatlistan! Helt otroligt. Oj vad stolt jag var över skurkhunden när vi klev högst upp på prispallen. De som har följt mig och Falco under årens lopp vet att det inte har varit någon enkel resa. Men det gör gårdagens tävling desto roligare! Första platsen är grädden på moset, men det jag framför allt gläds åt är att Falco verkligen ville jobba med mig inne på tävlingsbanan och att han tyckte att det var roligt!

Här kommer siffrorna:

En bild från förra årets segling

Jag har nog inte riktigt förstått att vi ska tävla i morgon, för än så länge är jag inte så förfärligt nervös. Och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken... Värre är att vi inte tränat så mycket de sista dagarna. Jag var bortrest med jobbet i slutet av förra veckan och i helgen var lillmattes tre kusiner med föräldrar på besök.

Men med handen på hjärtat så är detta bara dåliga ursäkter. Jag tror snarare att det handlar om att jag är lite less på att träna lydnadsklass 1 momenten. Därför måste jag erkänna att jag verkligen hoppas att vi får tillräckligt med poäng för att bli uppflyttade till lydnadsklass 2! I de högre klasserna blir det nya skojigheter som "rutan" och vittringsapportering. Men det är små marginaler i lydnaden. Det räcker med ett missförstånd i tex "läggandet under gång" så är det svårt att komma upp i minst 160 poäng (vilket krävs för att man ska kunna tävla i nästa klass).

Nu när jag skriver det här börjar fjärilarna faktiskt att fladdra i magtrakten. Och helt plötsligt slår det mig att det var flera veckor sedan jag tränade "ettans" apportering! Tävlingsförberedelserna är det lite si och så med...

Håll nu alla tummar, tår och tassar inför morgondagen!

Sådärja! Nu är kakmonstret, lillmatte och skurkhunden tillbaka på bloggen igen. Jag har som vana att ta några, mer eller mindre, internetfria veckor på sommaren. Och TV brukar det inte bli mycket av heller. Skönt. Men nu har jag mycket att berätta! Men det får vänta. Det här inlägget får bli kortare än planerat. Husse frågade precis om jag ville ha en kopp te. Låter gott.

Men innan jag loggar ut måste jag berätta att tävlingen (lydnadsklass 1) närmar sig med stormsteg. I övermorgon gäller det att kakmonstret håller tävlingsnerverna under kontroll och att skurkhunden vaknar på sin bästa (och samarbetsvilligaste) sida. Jag åkte ut till Ronneby förra veckan, på den allmänna träningen, för att vänja honom vid den nya miljön. Träningen gick som väntat. Skurkhunden var ganska ofokuserad. Men på det stora hela kändes tävlingsuppladdningen helt OK. Det stora problemet är vänstersvängarna. Framför allt "vänster om halt". Sen kan ju allt hända på tävling. "Platsen" är ju alltid ett orosmoment i ettan. Falco ligger tryggt (peppar, peppar!), men jag är rädd för att någon annan hund ska ställa till det. 

Om jag hinner skriver jag några rader till i morgon. Sen kommer det att droppa in fler inlägg om sommarens aktiviteter. För att inte tala om bilder. Jag kom hem med från Spanien med 350 nytagna foton. Det tog sin lilla tid att rensa.

Hej så länge!



Lillmatte tittar på när husse mastar på båten. Mer om seglingen får komma i ett annat inlägg.

P.S Jag har svårt att hitta bilder på Falco till bloggen. Den här lilla myran figurerar på nästan alla... Jag måste se till att variera mitt fotograferande lite! D.S