Måndagsmys

Nej, ränderna går aldrig riktigt ur. Under hela mellan- och högstadiet levde jag på stallet som ridskoletjej och hästskötare. När jag flyttade till Karlskrona blev jag ridskoletjej igen i några år, innan Skurkhunden kom in i familjen. Jag kan bara konstatera att det är få saker som är så avkopplande som att vara i ett stall. All eventuell stress bara rinner av en i dörröppningen. (Bilden tog jag på Visingsö 2008).


När SVT planerade och lanserade serien "Ponnyakuten" hade de nog inte räknat med gamla 40-åriga avdankade ridskoletanter som en viktig målgrupp. Och det är det säkerligen inte heller. Men här har ni en trogen tittare… Jag är ett hängivet fan och har som måndagsritual att titta på det senaste avsnittet på SVT Play. Kan jag dessutom tajma in det med morgonkaffet är lyckan total.

 

Det knixiga är att få till det så att båda barnen är nöjda med att antingen undersöka väl utvalda leksaker (Lilleman) eller pyssla, rita och leka (Lillmatte) under de 30 minuter som programmet pågår. Jag lyckas aldrig fullt ut. Det är tur att det finns en pausknapp.

 

I övrigt sitter jag och gläds åt TV-bilderna som upprepar Charlotte Kallas lopp och målgång. Vilken tjej! Vilket lopp! Men oj så nära att hon ramlade. Jag trodde att hjärtat skulle stanna.

 

OS-guld, OS-guld, OS-guld!!/Kakmonstret 


Just nu



Här njuter Lilleman av den friska luften.

Just nu ligger den här ljuvliga varelsen ute och sover. Själv har jag laddat ner dagens skörd av höstbilder. Jag frossar i gula löv, rostbruna rosenbuskar och röda äpplen mot en klarblå himmel. Kan inte få nog.

 

I eftermiddag kör jag ut till flygplatsen för att hämta älskade systeryster. Längtar.

 

Varma höstkramar!/Kakmonstret


Foglossningshelvetet

Sista veckorna har foglossningen så sakteliga blivit bättre. Vilken frihetskänsla! Jag har kunnat vara ute i trädgården och ta hand om fallfrukt och klippa vattenskott. I fredags röjde jag lite inomhus också. Såg ut som kriget. Men i min iver glömde jag nog bort att lyssna på kroppen. För i lördags hängav jag mig åt mer vattenskott och helt plötsligt kände jag hur kroppen bara tog slut och värken började komma tillbaka. Mega SUCK!!! Så nu går jag här inne och vankar igen.

 

Ibland kommer förbjudna tankar över mig. ”Tänk om jag aldrig blir riktigt bra?!??!”. Men jag försöker slå dem ifrån mig och komma ihåg att återhämtningen kan ta tid. Så länge som jag ammar får jag dessutom räkna med att återhämtningen går långsamt. Det är ett hormon som kroppen producerar under amningen som är boven i dramat.

 

När jag var som sämst funderade jag en hel del över sjukvården och framförallt på vad det bedrivs för forskning på området? Ibland känns det som om foglossning är något som man bara ska acceptera och finna sig i.  Men det vägrar jag acceptera.

 

Jag gjorde precis en sökning på Wikipedia för att se hur de beskriver fenomenet där. Det stod inte mycket. Och det som stod gjorde mig snarare upprörd. Här kommer ett citat:

 

Foglossning är fysiskt fenomen under graviditet då bäckenringens broskfogar under hormonernas inverkan mjukas upp och bäckenringens ben därmed lossar från varandra. Genom denna fysiska förändring förbereds kvinnans kropp för att föda barnet, genom att uppmjukningen ökar måtten i bäckenets in- och utgång med 1-2 cm. Så snart kvinnan har fött sitt barn och hormonnivåerna återgår till det icke-gravida tillståndet så stelnar åter broskfogarna och benringen blir stabil igen. (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Foglossning 090928)

 

Jo tjena! Jag vet att det stämmer att de flesta blir besvärsfria direkt efter förlossningen. Men inte alla.

 

Vanligen upplever den gravida kvinnan inget utöver eventuellt en lätt trötthetskänsla i ländryggen i samband med foglossningen. (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Foglossning 090928)

 

Bara för att göra bilden mer nyanserad kan jag berätta att det även kan kännas som om kroppen vore en kasperdocka som inte är riktigt monterad. Så där så att benen inte sitter ihop ordentligt med resten av kroppen. Kanske skulle man kunna jämföra med en hund som har grava höftledsfel. Skarp, plötslig smärta när du försöker lyfta en fot. Det var också en omöjlighet för mig att exempelvis byta vatten till Falco. Jag kunde inte böja mig framåt och tyngden av vattenskålen var mer än vad kroppen klarade av.

 

Dottern tycker att jag är tråkig (kan jag förstå...) så jag avrundar lite snabbt här, med slutorden :

Fram för mer forskning om foglossningens orsaker och botemedel - NU!!!

 

Hälsningar från Kakmonstret


Barnslig mamma

Som småbarnsförälder har jag klivit in i en ny kulturell värld. Borta är tiden då husse och jag kunde konsumera två videofilmer på en och samma kväll. Ja, ni hör ju själva förresten, ”VIDEOFILM”. Rena stenåldersbegreppet.

Men istället har jag fått ta del av ett helt nytt utbud av kulturella uttryck. Det gör att jag numera går och nynnar på signaturmelodier som ”Mu, bä, dubbelkvack, dubbelkvack” och ”Mysterier löser du och jag och Kalle, i Sysselstad!”. Det är tur att jag är så barnslig att jag med behållning kan titta på barnprogram.

 

I går morse satt Lillmatte och jag och vaknade till i TV-soffan. Lilleman satt i babysittern och tittade på oss istället för på TV'n. Underhållning nog för honom. Barnkanalen visade Fåret Shaun. En av mina absoluta favoriter. Jag skrattade till vid ett tillfälle. Då tittar Lillmatte på mig och säger med bestämd röst:

Skratta inte så mycket, han blir så rädd då!


Hon kommer förhoppningsvis att vänja sig vid moderns allt ifrån diskreta skratt :-)


Barnsliga hälsningar/Kakmonstret

Vi var ute på sjön en sväng i söndags. Lillmatte gillar redan båtlivet.


Sömnbrist

Lilleman vaknar ungefär varannan timme nattetid och vill ha påfyllning. Egentligen vill min kropp leka anarkist och vägra vakna, men någon mer ansvarstagande del av hjärnan ser till att tillräckligt många muskelceller väcks till liv för att den trötta kroppen ska inta amningsposition. När proceduren är klar och Lilleman nöjt somnat om igen, har jag i bästa fall två timmars sömn att se fram emot, innan det är dags igen. Tack och lov har han somnat om fram till klockan 09.00 på morgonen, så totalt får jag ihop ganska många timmars sömn. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag ser fram emot att få sova en hel natt igen utan avbrott...

Zömniga hälsningar/Kakmonstret


Födelsedag fylld med överraskningar



Det är roligt att fylla år!

Nej, det gjorde inte alls ont att fylla 40 år, tvärtom. Förra veckans 40-årsfirande överträffade alla förväntningar. Första höjdpunkten var när det knackade på dörren på förmiddagen och en mycket välbekant och kär röst sjunger "ja må hon leva!". Det var systeryster i egen hög person. Hon bor i Gävle och hade sagt att hon skulle landa först vid 16.00 tiden. Det hela var en liten familjekomplott för att överraska mig. Nästa dunderöverraskning kom på eftermiddagen när det var dags för klassiskt födelsedagsfika i trädgården. Jag befinner mig i köket när jag hör att det kommer några gäster. Jag tittar ut genom fönstret och ser då T, pappas fru, komma smygande! Skulle kanske inte varit så konstigt, om det inte hade varit för att pappa och T. bor i Spanien... Jag hade pratat med pappa tidigare på morgonen och han hade låtit som en ledsen Cocker spaniel, "vi får fira din födelsedag sen när ni kommer och hälsar på". Grundlurad igen! Jag är speciellt imponerad över att mamma kunnat hålla masken hela tiden. Husses pokerface är mer intakt, men mamma brukar inte kunna hålla sig...


Vädret var också med mig. Det hade blivit trångt i vårt miniatyrhus om det hade regnat. Men nu lyste solen och födelsedagskalaset kunde hållas i trädgården som planerat, tillsammans med familj och goda vänner. Den bästa födelsedagspresenten man kan tänka sig.


En annan present som jag kommer att återkomma till i bloggen är en dröm jag haft länge, som nu kommer att bli verklighet: ett besök i varghägnet i Kolmordens djurpark! Det kommer garanterat att bli ett magiskt besök och ett minne för resten av livet.



Några saker som gör mig glad: vackra blommor och goda kakor.

Jag älskar blommor och är barnsligt förtjust i att få blommor med blombud. Det gör mig bubblande lycklig! Kanske för att det känns så lyxigt och är så sällan det händer. Och det värmer i hjärtat att någon där där ute i världen tänkt på mig.

En extra stor kram till familj och vänner som gjorde min födelsedag till vad den blev: ett positivt avtryck i minnets bibliotek./Kakmonstret


Slutet närmar sig med stormsteg!

image165

En av otaliga barn- och hundpromenader det senaste året

Helt otroligt, men jag börjar arbeta i övermorgon. Då är föräldrarledigheten slut. Jag har svårt att riktigt greppa det. Å andra sidan har jag nästan inte förstått att jag blivit mamma heller, så jag är nog osedvanligt trög.

Tack och lov känns det riktigt roligt att gå tillbaka till arbetet igen. Antagligen kommer jag att idiotförklara mig själv när jag sitter på kontoret en vacker vårdag och tittar ner på människorna som strosar i solksenet utanför fönstret. Men just nu känns det bara stimulerande. Jag tror jag behöver få vara något annat än mamma några timmar om dagen. Det känns pirrigt också. Kommer hjärnan att komma ihåg hur man gör?

Husse tar över här hemma. Det känns som en stor förmån. Skönt också att inte behöva tänka på dagisfrågan just nu. Jag kan lugnt koncentrera mig på arbetet istället.

Hej så länge!

RSS 2.0