Falco

Just nu ligger den här ljuvliga varelsen ute och sover. Själv har jag laddat ner dagens skörd av höstbilder. Jag frossar i gula löv, rostbruna rosenbuskar och röda äpplen mot en klarblå himmel. Kan inte få nog.

I eftermiddag kör jag ut till flygplatsen för att hämta älskade systeryster. Längtar.

Varma höstkramar!/Kakmonstret

I torsdags var det fyra månader sedan Lilleman föddes. Jag firade det hela med att försöka dokumentera dagen. Här kommer en liten sammanställning:



Inget dåligt morgonhumör här inte!

05.30 Ammar.

05.30-07.15 Sover.

07.35-07.50 Blöjbyte, påklädning och prat- och mysstund.

07.50-08.10 Sitter i babysittern och tittar på när jag äter frukost.

08.10-08.30 Less på att sitta i babysittern. Sätter mig i soffan med honom.

08.30-08.40 Lite kinkig. Lägger honom i vagnen. Men han protesterar.

08.40 Påklädning.

08.50 Hänger med när jag skjutsar Lillmatte till dagis.


 
Den här tröskeln är det bästa sömnmedlet som finns.

09.10 Hemma igen, somnar som en stock i vagnen.

09.20 Vaknar, hungrig!

09.20-09.35 Ammar och myser.

09.35 Sprak i byxan.

Favoritplatsen = skötbordet

09.35-09.55 Blöjbyte. Konverserar lite och Lilleman leker med sina fötter, en ny favoritsysselsättning.

09.55-10.05 Ligger i vagnen i badrummet när jag duschar. Inte helt utan protest…

10.05-10.15 Ammar

10.15-11.00 Testar med babygymmet, babysittern och vagnen men inte nöjd någonstans.

11.00-11.25 Sover i bilen på väg till sjukgymnasen.

Sitter och tittar på en mamma som har nålar i kroppen. Inte så konstigt att han ser misstänksam ut!

11.30 vaknar

11.30-12.05 Sitter först i bilbarnsstolen. Jag får akupunktur liggande på sidan så jag kan förströ honom lite samtidigt. Efter halva tiden tar sjukgymnasten över.

12.05-12.10 Ammar hos sjukgymnasten.

12.10-13.40 Sover i bilen på väg hem och fortsätter att sova hemma.

Shoppingsällskap.

13.40-14.20 Biltur, först till affären och sedan för att hämta Lillmatte på dagis.

Väntar på att storasyster ska pyssla klart.



För tillfället riktigt nöjd på lekmattan.

14.20-14.45 Ammar och blöjbyte

14.45-15.45 Först Babygymmet och sedan babysittern. Inte nöjd någonstans. Men när han får sitta i mitt knä och titta på Lillmatte som dansar kiknar han av skratt.

15.45-16.20 Sover i vagnen inne.

16.20-16.45 Ammar. Vill sedan vara i min famn.

16.45-17.10 Liten stund babysittern och lekmattan, halvnöjd.

17.10-17.20 Sitter i min famn när jag äter middag.

17.20-17.30 Sover i vagnen inne.

17.30-17.40 Vaknar, ligger nöjt kvar i vagnen en stund.

17.40-17.50 Blöjbyte och pratstund vid skötbordet.

17.50-18.10 Ammar och sitter sedan i min famn.

18.15-Sover i vagnen.

 Sen orkade jag inte föra några mer logganteckningar…

Hej!/Kakmonstret

Kröp till kojs redan klockan 20.00 igår med förhoppningen om att få ta igen lite förlorad sömn. Resultatet blev:

23.00 vaknade och ammade.

00.30 vaknade och ammade.

02.30 vaknade och ammade, sen kunde jag inte somna om…

04.30 ammade, slumrade äntligen till.

05.15 Lilleman vaknade, men somnade om igen, det gjorde inte jag.

En riktig skitnatt. Känner mig lite sjösjuk.

I morgon fyller Lilleman 4-månader. Om jag orkar ska jag dokumentera dagen lite närmare, som ett minne för framtiden. När Lillmatte var bebis förde jag loggbok under en längre tid. Det grundade sig i ett behov av att få grepp om en tillvaro som kändes väldigt ny och stundvis kaotisk. Den här gången har jag inte känt det behovet, men tänker göra lite dokumentationer med jämna mellanrum för Lillemans och vår skull, som ett minne över en tid som trots sömnlösa nätter går rysligt fort.

På återzzzzeende/Kakmonstret

Idag hände något märkvärdigt. Lilleman satt i mitt knä, som vanligt. Visst kan han vara nöjd med att korta stunder ligga  på golvet eller sitta i babysittern, men favoritstället är knän, i obestämd form. Det behöver nämligen inte vara mitt specifika knä - tack och lov. Det går bra med andras knän också Han är inte så nogräknad.

Den här gången var det i mitt knä han satt, med ryggen mot min mage och blicken ut mot rummet. Men helt plötsligt hittade huvudet ett nytt rörelsemönster och han vände blicken uppåt, bakåt. Och där upptäckte han mitt ansikte. Vilket underbart, förvånat, leende jag fick. Om han hade kunnat prata hade han nog sagt något i stil med ”Hej mamma, sitter du där!??!! Vad roligt!”.

Här skulle det sitta fint med en bild av mig med sonen i famnen. Men jag hittar ingen. Det är baksidan med att vara den i familjen som är mest aktiv med kameran. Jag får påminna husse om att han knäpper några bilder ibland han också. Det är roligt att ha som minnen.

Den här hittade jag i alla fall. Den är från mitten av september. Då var Lilleman knappt 3-månader gammal.

Annars vet jag inte riktigt var den gångna veckan tagit vägen. Måndagen var seg. Jag hade sovit dåligt och var lite småförkyld. Lillmatte är ledig från dagis på måndagar och hon tyckte nog att jag var ett ganska trist sällskap för dagen därpå frågade hon ”får jag åka till dagis idag?”.

Tisdag och torsdag var jag hos sjukgymnasten för akupunktur mot foglossningen. Det är tur att jag går hos en barnvänlig sjukgymnast. Nålarna ska sitta i en halvtimme ungefär och Lilleman är ju med mig… Halva tiden brukar han kunna sitta i bilbarnstolen, men sedan får sjukgymnasten ta med honom på en liten rundvisning i lokalerna.

LIllmatte mumsar mellanmål. Men i ärlighetens namn var hon mer förtjust i snittarna med ägg och Kalles K. som jag gjorde dagen innan.

Lillmatte är lik sina föräldrar när det gäller kopplingen humör/födointag. Problemet är att det kan vara svårt att få henne att äta mellanmål. Och om hon inte gör det skär motorn fullständigt. I veckan tror jag att jag skapade ett fungerande koncept. Istället för vanlig smörgås, som hon vanligtvis knappt rör, gjorde jag små snittar med tandpetare mitt i. Lite pilligt, men hon uppskattade det. Vi får väl se om det bara är nyhetens behag…

Trevlig fortsättning på lördagskvällen!/Kakmonstret

En liten tjej med mycket vilja.

Jag tror jag ska ändra inriktning. Hädanefter ska fri uppfostran råda här hemma, för husfridens skull. Ordet ”nej” ska raderas från hårddisken. Nu ska den blivande 3-åringen få precis som hon vill – i alla lägen. Det ska bli skönt att slippa utbrotten. Det finns en hake dock:  Många gånger vet hon inte vad hon vill hon heller. Hur ska då en stackars trött mamma kunna göra rätt? Tål att tänkas på. Häromdagen ville den växande lilla människan att jag skulle rulla ihop ett A4-papper till en trumpet. Hur jag än gjorde blev det fel. Total katastrof. Eller som igår när jag berättade att vi inte fick öppna vattenkranarna (rengöring av vattensystemet i samhället var orsaken). En formel 1 bil skulle inte ha kunnat ändra position snabbare. Tårarna sprutade. ”DUMMA MAMMA!”.

Men till idag hade traumat bearbetats. Nu förklarade hon istället mycket moget att vi även var tvungna att informera pappan om att han inte får använda vattenkranarna. Hon är så stor och så liten samtidigt.

- Om du inte lyssnar stänger jag in dig där! Sa hon en dag med bister min och pekade på toaletten. Hon brukar kopiera det vi säger till henne. Men jag lovar, vi har aldrig hotat med att stänga in henne!

- Då stänger jag in mig själv då! Avslutade hon det hela med.

Det kan inte vara lätt att gå från bebis till liten person på så kort tid. Och storasyster har hon ju dessutom blivit. Självklart är det tufft. Hon är otroligt snäll och kärleksfull mot sin lillebror. Det är vi som får ta frustrationen. 

Och det ska gudarna veta att det är energikrävande att navigera fram på ett minfält. Men tuffast är det nog för Lillmatte själv.

Det ska visst finnas en bok som heter trotsboken. Jag tror att jag ska låna den/Kakmonstret