Vackert besök



Jag såg precis den här stilige herren genom köksfönstret. Han var inte ensam. Tre fasaner till spatserade omkring på uppfarten. Lillmatte hejade glatt på dem genom fönstret och då sprang de över till grannen. Själv ska jag ställa mig och diska.

Hej!/Kakmonstret

Oinbjudna gäster



Mamma var lite trög idag, men hon fattade till slut...

En del av förmiddagen hade jag tänkt ägna åt tvätt och annat nödvändigt ont. Lillmatte var på dagis så det var bara Lilleman här hemma. Borde inte vara några problem att få lite gjort då, eller…? Tja, Lilleman var inte riktigt nöjd med tillvaron. Då fick jag ta till uteslutningsmetoden.

 

Provade amma. Nej, han var inte hungrig. Blev bara argare.

Testade att lägga sonen i babygymmet. Absolut inte!!!

Babysittern då? Nej, inte den heller.

Ligga i vagnen och titta på den där roliga, färgglada mobilen? Inte rolig alls idag.

Då tog jag till det säkraste kortet av alla: sitta i mammans knä. Det uppskattade han i 10 sekunder, sen startade protestsångaren sin repertoar igen.

 

Då var det bara till att bädda ner miniatyrmänniskan i vagnen, inget dumt alternativ alls egentligen. Betydligt roligare än hushållsarbete när solen skiner så inbjudande genom de skitiga fönsterrutorna.

 

Väl utomhus i den friska septemberluften blev Lilleman ett mycket nöjt barn och han tittade upp på mig med en blick som sa ”äntligen trillade polletten ner!”

 

Gick runt i trädgården och njöt av att vara ute. Värken struntade jag i. Tänkte istället på alla er stackare som sitter inomhus på dagarna. ;-)

 


Är det någon som kan namnet på de här fåglarna?

När jag styrde runt barnvagnen fastnade blicken på en av fågelholkarna. Jag har tidigare noterat att hålet delvis varit igentäppt. Då trodde jag, superornitologen, att det var någon fågel som gjort det lite hemtrevligt för sig där inne. Harkel, host, hrm. Finns det fåglar som är några centimeter långa och distinkt randiga i AIK’s färger???? Nästa fråga: hur blir man av med dessa exotiska fåglar?




Närbild på AIK-supportrarna

Hälsningar från Blekinges största ornitolog/Kakmonstret

P.S

 

På återseende!!! Dottern fastnade på bild idag också. D.S



I väntans tider

 

Hinner jag eller frosten före?

För några veckor sedan fick vi en tomatplanta av en granne. Husse grävde ner den lilla spröda växten i rabatten och sedan började livet som tomatodlare. Riktigt spännande måste jag erkänna! Egentligen tror jag att det var på tok för sent att plantera en sån liten stackare, men jag har sett det som ett spännande experiment. Och i fredags noterade jag att den ena tomaten faktiskt skiftat färg, från orange till svagt röd! Åsynen gjorde mig löjligt glad. Totalt är det åtta små tomater som jag tittar till varje dag, som om de vore små kycklingägg i väntan på att spricka.

 

Håll nu tummarna för att några hinner bli klara innan det blir för kallt./Kakmonstret


Mickel på besök

Strax efter 06.00 i morse hasade jag ut i morgonrocken för att morgonkissa Skurkhunden. Det hade precis börjat ljusna och det var helt vindstilla. Med sömniga steg går jag mot Falcos "kissdunge" när mina tunga ögon plötsligt blir klarvakna. Orsaken är en räv som springer förbi ca sju meter från huset. Jag skyndar mig runt husknuten och får se den skymta förbi ännu en gång. Det var en vackert röd räv med fyllig svans som snabbt avlägsnade sig från tomten.

 

Jag har nog bara sett levande räv vid ett par tillfällen tidigare i livet, men aldrig på så nära håll. Det var riktigt mäktigt. (Hjälp vilken bondromantiker jag är!)

 

Falco var tack och lov i koppel och reagerade med att spänna kroppen och resa lite ragg.

 

Nog för att jag brukar bära med mig kameran ganska ofta när jag går ut, men inte den här gången. Får kompensera det med ett hastigt taget foto på några rådjur istället.




Vår parkering den 18 juni 2009, ett litet rådjur följer tätt efter sin mamma. Fyra dagar senare föddes Lilleman. Bilden är tagen genom vårt köksfönster.


En snigel i pannan



Lite vildvuxna björnbär från trädgården

När jag hasade omkring i slutet av graviditeten drömde jag om saker som jag skulle göra när mina krämpor övergivit mig. En önskan som ofta kom över mig var (är!) av det lite besynnerliga slaget: jag längtar tills jag kan ge mig ut i trädgården med röjsågen i höftbältet, skyddsglasögonen på näsan och hörselskydden på huvudet. Och för er som inte har samma böjelse ska jag kanske förtydliga att en röjsåg inte är en såg i egentlig mening, utan mer som en jättetrimmer.


Vi har ett pyttehus, men trädgården är stor och växtlighetens krafter är imponerande. Jag gillar visserligen trädgårdar av det mer "naturliga" slaget, men lite tukt och förmaning behöver även dessa för att inte växa igen helt. Att bära omkring på någon tung röjsåg är inte att tänka på ännu, men igår slog det mig att vi har en liten eldriven grästrimmer som ligger och samlar damm i källaren. Lycklig över att äntligen kunna bedriva lite trädgårdsarbete gav jag mig i kast med att korta ner lite vildvuxet gräs på tomten. Ganska snart gjorde jag en upptäckt: det höga, fuktiga gräset var en mysig boplats till flertalet mördarsniglar. Och de är ju inte så snabba att de hinner krypa ifrån en trädgårdsromantiker som äntligen kan göra lite nytta i det gröna rummet. "SLASK!" och sedan hade jag resterna av kräldjuren spridda lite varstans på trädgårdsmästarkroppen.


Arbetet pågick inte så länge eftersom den förbaskade tråden i trimmern tog slut ganska snart. Men väl var nog det, för sen fick jag gå in och stoppa i mig två Alvedon. Trädgårdsarbete är kanske inte den bästa rehabiliteringen mot min envisa foglossning. Men det var roligt!


Innan jag hade hunnit duscha av mig resterna av de slemmiga djuren frågade Lillmatte om vi inte skulle åka till mormor.

- "Snart" svarade jag, "jag måste bara duscha."

"Varför det?" (Lillmatte köper inga dåligt underbyggda argument!)

"Jag har en snigel i pannan."

Det tyckte dottern var hejdlöst roligt. Hon tog det hela som ett stort skämt och fick sig ett rejält skrattanfall.

Jag brydde mig aldrig om att förklara att det var dagens sanning..

Hej så länge/Kakmonstret


Orm!

När lillmatte sov efter lunchen passade jag på att röja lite i trädgården. Det växer otäckt stickiga buskar lite här och var och jag gick i närkamp med dem. Precis när jag hade rest mig upp för att lyfta bort några kvistar så hör jag ett rasslande. I nästa ögonblick ringlar det fram en huggorm på exakt samma ställe som kvistarna kom från... Sedan barnsben är jag ormrädd, så pulsen gick i taket!

Jag vet att det finns mycket orm i omgivningarna, men jag försöker förtränga det. Så det känns inget vidare att se dem i den egna trädgården. Speciellt med tanke på Falco och lillmatte. Usch. Behöver jag tala om att det nu ligger en hög med grenar och kvistar kvar på gräsmattan... Jag som har känt en sådan trädgårdslust på sista tiden. Nu behöver jag hämta lite mod för att ge mig ut igen. Och inte blir det idag.

Hur det går med lillmattes inskolning får jag skiva en annan gång. Nu är det dags för blöjbyte.


RSS 2.0