Orm!
När lillmatte sov efter lunchen passade jag på att röja lite i trädgården. Det växer otäckt stickiga buskar lite här och var och jag gick i närkamp med dem. Precis när jag hade rest mig upp för att lyfta bort några kvistar så hör jag ett rasslande. I nästa ögonblick ringlar det fram en huggorm på exakt samma ställe som kvistarna kom från... Sedan barnsben är jag ormrädd, så pulsen gick i taket!
Jag vet att det finns mycket orm i omgivningarna, men jag försöker förtränga det. Så det känns inget vidare att se dem i den egna trädgården. Speciellt med tanke på Falco och lillmatte. Usch. Behöver jag tala om att det nu ligger en hög med grenar och kvistar kvar på gräsmattan... Jag som har känt en sådan trädgårdslust på sista tiden. Nu behöver jag hämta lite mod för att ge mig ut igen. Och inte blir det idag.
Hur det går med lillmattes inskolning får jag skiva en annan gång. Nu är det dags för blöjbyte.
Jag har hört att just huggormar har den dåliga ovanan att göra sig väldigt "hemtam" på ett ställe... Därmed lägger jag (i egenskap av de meriter jag angett ovan) in mitt veto mot denna hyresgäst och föreslår att ni avhyser denne snarast! Dvs att någon inte fullt lika ormrädd som min kära syster, fångar ormen och kör iväg med den en bra bit från gården. Kram!
Jag vet, det är därför det känns så obehagligt... Jag tror det är samma orm som jag såg i höstas. Snälla, kan inte du komma hit och ta bort den!