Lillmatte i ambulans
Det tar på krafterna att vara sjuk
Lillmatte hade lite feber förra helgen och har varit hostig sedan dess. När jag lade henne i onsdags tänkte jag att jag skulle ringa vårdcentralen dagen därpå, för hon rosslade på ordentligt när hon andades. Klockan ett på natten vaknade jag av att hon skrek till i sömnen. Då hörde jag att hon andades med korta, snabba andetag och det lät som om luften inte riktigt gick ner i lungorna. Strax därpå skrek hon till igen, nästan i panik. Då lyfte jag upp henne och konstaterade att hon var kokhet. Snabbt ner till skötbordet och av med pyjamas och blöja för att kolla tempen. Drygt 39°. Under hela proceduren låg hon på skötbordet med slutna ögon och andades häftigt.
Snabbt ut till köket för att försöka få i henne vatten, men hon bara hängde på min axel. Då skyndade jag mig upp på övervåningen. Husse var på tjänsteresa men gammelmatte/mormor och DrD var tack och lov på besök. Vid det här laget var jag så orolig att jag inte kunde prata sammanhängande, så mamma fick ringa 112. Hon förklarade läget och de sa att de skulle skicka en ambulans. "En ambulans!" - då blev jag nästan ännu oroligare. Jag trodde att de skulle säga att vi skulle åka in själva till akuten.
Det tog ambulansen 30 minuter att komma och vid det här laget hade lillmatte piggnat till så pass mycket att hon protesterade högljutt när ambulanspersonalen skulle undersöka henne. Så ambulanssjukvårdaren fick koncentrera sig på att förse kakmonstret med hushållspapper så att hon skulle kunna torka tårar och snyta en snorig näsa (och det var inte dotterns näsa...).
Väl inne på akuten kunde de konstatera att lillmattes syresättning låg på 90 % så hon fick andas syrgas när vi kom till vårdavdelningen. Sen när hon somnat satte de på henne ett andningslarm. Då var klockan 04.00 och jag var helt slut. Det blev tyvärr ingen lång vila. Klockan 06.00 vaknade dottern, hur pigg som helst. Hela förmiddagen fick jag springa efter henne i korridorerna på barnavdelningen. Hon tyckte allt var oerhört spännande! De har en jättefin lekavdelning, men lillmatte konstaterade snabbt att det inte var där som den viktiga verksamheten ägde rum... En av personalen sa "du har rätt fullt upp hemma i vanliga fall va?" Tänk att där har hon helt rätt!
Strax innan lunch fick vi komma till lungröntgen. Det tog en stund innan plåtarna var analyserade, men efter lunch fick vi beskedet att hon hade enkelsidig lunginflammation. Den är dock inte orsakad av bakterie utan virus, så hon har inte fått någon antibiotika, däremot ska hon inhalera luftrörsvidgande medicin samt kortisonpreparat.
Usch, det var ingen rolig upplevelse. När jag gick där på vårdavdelningen tänkte jag på alla föräldrar som har barn som verkligen är svårt sjuka. Själv fick jag bara en liten, liten föraning om vilken mardröm det måste vara.
Skönt att din lilla är på bättringsvägen. När jag och min lille bamsing till unge låg bland småkidsen på neonatal så tänkte jag som du. På de riktigt sjuka barnen. Men jisses vi har alla vårt värsta. Detta är ditt hittills. Mardröm som mardröm. Fy, om något skulle hända våra små älskade.
Jag skickar en energikram västerifrån :)
Usch, det var ju inte roligt men så skönt att hon piggade på sig så snabbt!! Stackars dig oxå!!
Usch vad hemskt. Jag kommer i håg första gången vi fick åka in med vår lilla dotter akut pga av andningssvårigheter. Hon har astma, men den första gången vi åkte in så hade vi ju ingen aning om det. Vi trodde att det var ett kruppanfall och det var hemskt att bära in den livlösa flickan. Det hann bli ett antal såna akuta uttryckningar (och alltid på kvällen/natten) innan det lugnade ner sig.
