En snigel i pannan



Lite vildvuxna björnbär från trädgården

När jag hasade omkring i slutet av graviditeten drömde jag om saker som jag skulle göra när mina krämpor övergivit mig. En önskan som ofta kom över mig var (är!) av det lite besynnerliga slaget: jag längtar tills jag kan ge mig ut i trädgården med röjsågen i höftbältet, skyddsglasögonen på näsan och hörselskydden på huvudet. Och för er som inte har samma böjelse ska jag kanske förtydliga att en röjsåg inte är en såg i egentlig mening, utan mer som en jättetrimmer.


Vi har ett pyttehus, men trädgården är stor och växtlighetens krafter är imponerande. Jag gillar visserligen trädgårdar av det mer "naturliga" slaget, men lite tukt och förmaning behöver även dessa för att inte växa igen helt. Att bära omkring på någon tung röjsåg är inte att tänka på ännu, men igår slog det mig att vi har en liten eldriven grästrimmer som ligger och samlar damm i källaren. Lycklig över att äntligen kunna bedriva lite trädgårdsarbete gav jag mig i kast med att korta ner lite vildvuxet gräs på tomten. Ganska snart gjorde jag en upptäckt: det höga, fuktiga gräset var en mysig boplats till flertalet mördarsniglar. Och de är ju inte så snabba att de hinner krypa ifrån en trädgårdsromantiker som äntligen kan göra lite nytta i det gröna rummet. "SLASK!" och sedan hade jag resterna av kräldjuren spridda lite varstans på trädgårdsmästarkroppen.


Arbetet pågick inte så länge eftersom den förbaskade tråden i trimmern tog slut ganska snart. Men väl var nog det, för sen fick jag gå in och stoppa i mig två Alvedon. Trädgårdsarbete är kanske inte den bästa rehabiliteringen mot min envisa foglossning. Men det var roligt!


Innan jag hade hunnit duscha av mig resterna av de slemmiga djuren frågade Lillmatte om vi inte skulle åka till mormor.

- "Snart" svarade jag, "jag måste bara duscha."

"Varför det?" (Lillmatte köper inga dåligt underbyggda argument!)

"Jag har en snigel i pannan."

Det tyckte dottern var hejdlöst roligt. Hon tog det hela som ett stort skämt och fick sig ett rejält skrattanfall.

Jag brydde mig aldrig om att förklara att det var dagens sanning..

Hej så länge/Kakmonstret


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0