Falco

Snart två...

Livets paradoxer. Är det något jag har just nu är det TID. Något som i vanliga fall är en oerhörd bristvara. Men inte är jag nöjd för det... Kanske för att jag har så svårt att göra det jag vill med den här TIDEN. Egentligen borde jag passa på att läsa. Nog för att jag har svårt att gå, men till bokhyllan kan jag i alla fall hasa fram. Men omedvetet tror jag att kroppen står i beredskap. Varje cell väntar på ett tecken på att "nu är det på gång". Därför har jag lite svårt att koppla av med en bok. Även om det säkert är just det jag skulle behöva... Något som distraherar mig och får kroppen att förbereda sig i lugn och ro.

Jag besökte förlossningen igår. Inget akut, utan en inbokad tid. Barnmorskan frågade hur jag ställde mig till igångsättning. Svarade att jag helst vill undvika det den här gången. Undersökningen gav dock lite positiva besked om att processen faktiskt är på gång, om än att det är svårt att säga när det verkligen tar fart på riktigt.

Husse fyller år idag och jag har inte kunnat köpa någon present eller förbereda någon annan överraskning. Han lägger inte så stor vikt vid att fylla år, men jag är ganska barnslig i det avseendet och tycker att födelsedagar är till för att firas :-)