Falco

Sitter och sorterar lite bland sommarens foton. Försöker slänga lite för att inte helt drunkna i bilder och för att få mapparna mer överskådliga. Men det är inte enkelt att "döda sina älsklingar". Speciellt svårt är det att göra sig av med bilder på barnen. De förevigade ögonblicken känns så värdefulla, även om det rent fotografiska värdet är noll och inget.

Speciellt svårt är det att slänga bilder på Lilleman.

Tiden går så fort och han växer för varje vecka som går.

Det är oerhört roligt, samtidigt som jag bara vill dra i nödbromsen och stanna klockan.

Sista barnet, sista bebisen... Sista gången jag får vara med om detta stora underverk. Det första leendet. Huvudet som blir allt stadigare. En blick som blir allt mer medveten. En varm bebis som vilar i min famn. Den fridfulla sömnen i vagnen. Den villkorslösa tilliten.

Det är en sorg som jag inte var beredd på. Den kommer över mig nästan varje dag. Men den är mer bitteljuv än mörk. För den bottnar i tacksamheten över att ha kunnat få två så fantastiska barn.

Det här inlägget skulle egentligen handla om lite fotosortering. Det tog en helt annan väg. Men jag slutar där jag började: här kommer ett axplock med bilder från sommaren 2009.



3 juli Min 40-årsdag. Lilleman har inte ens fyllt två veckor...




4 juli En varm sommardag. Vi äter lunch på Saltö fiskhall.




25 juli Två besök till Helsingborg har vi hunnit med. Här är Lillmatte i svärmors trädgård.




28 juli Lilleman är drygt en månad gammal. Han signalerar med högerhanden att livet är OK :-)




30 juli Lillmatte förbereder sig inför en natt ombord på båten.




6 augusti En vecka i augusti fick vi besök av husses syster med man och tre barn. Det brukar alltid vara skitväder när de hälsar på, men för en gångs skull var vädergudarna med oss. På bilden poserar kusin S.




6 augusti Den här bloggen var faktiskt tillägnad skurkhunden när jag startade upp den. Ett sätt att dokumentera våra gemensamma aktiviteter. Nu kommer tyvärr stackaren i tredje hand...




13 augusti En liten utflykt. Här har vi stannat till på Sturkö för att stoppa i oss lite korv med mos. Ingen smaksensation precis, men det var mysigt i alla fall. Lilleman sov sig igenom hela bilfärden och Lillmatte var på gott humör. Uttrycket "är vi framme nu?" lyste nästan med sin frånvaro. Det är inte alltid det går så smidigt...



.
26 augusti Drygt två månader gammal och han ser redan rakt igenom mig.

Trevlig helg!/Kakmonstret