Börjar ana ett mönster



Lillmatte och Lilleman trivs i varandras sällskap. Det värmer i hjärtat.

Lilleman är nu åtta månader och vi börjar skönja ett mönster i hans tillvaro. Vågar inte kalla det regelbundna rutiner ännu, men nästan. En dag i Lillemans liv ser ut ungefär så här:

 

Han vaknar tidigt och ammar. Sen somnar han om en stund och sover i bästa fall till 07.00. Vi pratar och myser en stund och sen kliver vi upp. Av med pyjamasen, på med ren blöja och kläder. Lek på golvet.




Sonen gör allt för att ta sig från lekfilten ut på det kalla köksgolvet. Spänningsfaktorn är tydligen högre där. Han kryper inte ännu (tack och lov!), men hasar bakåt. Vi får plocka fram honom under möblerna med jämna mellanrum när han kilat fast sig.


Gröt vid 08.30.

Sover i vagnen på förmiddagen.

 

Lunch vid 11.30. Puré på burk. Ofta får vi får vi pocka och locka lite för att få i honom en portion. Fick Lilleman välja skulle han bara äta gröt och bröstmjölk.


 


OK, det var inte gröt den här gången, men smakade rätt bra i alla fall.

Mellanmål vid 14.30.

Sover i vagnen på eftermiddagen, ibland före mellanmålet och ibland efter. Vissa dagar tar han också en kort powernap på kvällskvisten.


 

Några minuter senare sov han gott ute.

Middag vid 17.00. Sen försöker vi klämma i honom lite gröt vid 18.30. Tyvärr har han fortfarande inte insett fördelen med välling… Hoppas att det vänder.

På med pyjamasen efter gröten. Söver honom i vagnen mellan 19.00-20.00. Efter en timme brukar han vakna, vrålhungrig. Ammar.

 

När jag går och lägger mig vid 21.30 bär jag med honom upp. Han sover bredvid mig i sängen. Spjälsängen fungerar istället som en utmärkt klädhängare och allmänt förvaringsutrymme. Ibland ammar jag lite då också. Ibland inte. Sen vaknar han mitt i natten och ammar en gång.

 

Så där ja. Sen morgonamningen och då har det gått ett varv.

 

Är det något jag har lärt mig under tiden som mamma är att nuet och vardagens bestyr och händelser är det som står i fokus. Därför skriver jag de här små minnesnoteringarna. För min egen skull och för barnens skull. En form av dagboksanteckningar för framtiden.

 

Hej så länge/Kakmonstret


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0