Träning- dröm och verklighet

 Vad tittar hon på?

Vad är det hon ser som är så intressant? Svaret kommer längre ner.


Stackars Falco har inte fastnat på bild den här veckan. Men det är inte bara som fotomodell han får stå tillbaka...

Så här tänkte jag "Före":

 

- Jag bäddar ner bebisen i vagnen. Går en kort promenad. Bebisen somnar gott. På lämplig plats tränar jag Falco. Det här upprepas varje dag. Många härliga träningspass och framstegen i träningen blir snabbt påtagliga. Det är bara till att plocka fram tävlingskalendern och börja boka in lämpliga tävlingsdatum.

 

- På liknande sätt läggs även spår- och uppletandeträningen upp. Sovande bebis i vagnen som övervakas av träningskompis. Tillsammans avnjuter vi sedan det medhavda fikat.

 

- När jag inte tränar går jag och Falco härliga promenader med bebisen i barnvagnen.

 

Så här blev det:

 

- Bebisen kommer till världen. Bebisen vill inte sova så ofta, helst äta större delen av tiden. Sova i vagnen går bra. OM den rör sig, det vill säga! Tävlingskalendern kan stoppas i pappersåtervinningen.

 

- Spår- och uppletandeträningen får dröja så länge…

 

- Gemensamma promenader är ingen dans på rosor. Innan vi ens kommit utanför dörren är mattes puls uppe i 110. En skrikande bebis i vagnen och en överlycklig, studsande och tjutande schäfer runt benen är anledningen. Sen följer promenad med en understimulerad schäfer i ena handen och en barnvagn i den andra. Träningen under tiden minimeras till koppelträning. "Här sa jag!".

 

Summa summarum: En matte med väldigt dåligt samvete för hunden. För att lätta på det har matte dammat av klickern och börjat om så smått med att försöka få till det här med klickerträningen. Hur det går få ni läsa vid annat tillfälle. Den lilla kommer snart att vakna, så det får vara allt för den här gången.

vilken fin mobil!

En hel flock med kor och får!!! Ett starkt djurintresse grundläggs tidigt :-)


Mystiskt paket

vadå apport?

Tack matte, sjyst leksak!!

December kändes mest som en extra höstmånad. Visst är vintrarna här i Blekinge lite "svajiga", men så här varmt brukar det inte vara. Det var svårt att få till någon Julstämning.

En av dagarna innan Jul hade vi i alla fall så pass kallt att landskapet blev vackert frostfärgat. Glad i hågen tog jag därför med mig kameran ut för att passa på att fotografera Falco. För att "Jula-till"  fotot lite tog jag också med mig ett rött hjärta som jag hängde upp på en pinne. Med kommandot "apport" överlämnade jag sedan pinnen  till den understimulerade hunden, som raskt tuggade sönder "appprtbocken". Det var ett tag sedan vi tränade... Mitt tidigare goda humör började nu bytas ut till ett frustrerat dito. Till saken hör att Hanna hade upptäckt att vagnen stannat av och låg därför och skrek i protest. Med sammanbiten röst gav jag Falco hjärtat, utan frestande pinne, och muttrade därefter "apport". Sen skyndade jag mig att ta bilden för att kunna sätta vagnen i rörelse igen.

Bättre så här?

Bli inte så arg! Nu är jag väl duktig?

Julen tillbringade vi i Helsingborg med husses familj. På grund av platsbrist och allergi i familjen löste vi boendefrågan genom att ta in på ett Scandic hotell. De hade ett Julerbjudande så det blev inte mycket dyrare än att bo på vandrarhem. Lite märkligt att bo på hotell äver Jul, men väldigt skönt att kunna dra sig undan på kvällarna. Falco tyckte också att det var skönt att bo på hotell, snäppet bättre än hemma faktiskt. Fotot här nedanför förklarar varför... 

Hotellhunden

Måste vi verkligen åka hem?


julbild

Hanna testar en av Julklapparna. Falco tyckte filten var skön...

Falco har utan problem accepterat Hanna som familjemedlem. Fick han välja skulle han tvätta henne från topp till tå flera gånger om dagen. Men vi är försiktiga när hon ligger på golvet, för jag litar inte på att han har koll på sina tassar. Han har råkat kliva på mina fötter ett par gånger, och han är ingen chihuahua precis. Även om det såg sött ut när han lade sig på Hannas Julklappsfilt, så får han nog hålla sig till sina egna filtar i fortsättningen. För skulle han börja klia sig så skulle väl Hanna flyga iväg...

P.S Hanna fick en Julklapp som det bara stod "Hanna" på. Den innehöll ett par jätte fina byxor. Problemet är att paketet inte var från någon av de närvarande i familjen, och ingen vet var det kommer ifrån. Så om givaren råkar läsa det här - ge dig/er tillkänna! Jag har klurat på vem det kommer ifrån, men min amningströga hjärna har inte hittat svaret. Kanske dags att börja tro på tomten i alla fall? D.S


RSS 2.0