Slutet närmar sig med stormsteg!
En av otaliga barn- och hundpromenader det senaste året
Helt otroligt, men jag börjar arbeta i övermorgon. Då är föräldrarledigheten slut. Jag har svårt att riktigt greppa det. Å andra sidan har jag nästan inte förstått att jag blivit mamma heller, så jag är nog osedvanligt trög.
Tack och lov känns det riktigt roligt att gå tillbaka till arbetet igen. Antagligen kommer jag att idiotförklara mig själv när jag sitter på kontoret en vacker vårdag och tittar ner på människorna som strosar i solksenet utanför fönstret. Men just nu känns det bara stimulerande. Jag tror jag behöver få vara något annat än mamma några timmar om dagen. Det känns pirrigt också. Kommer hjärnan att komma ihåg hur man gör?
Husse tar över här hemma. Det känns som en stor förmån. Skönt också att inte behöva tänka på dagisfrågan just nu. Jag kan lugnt koncentrera mig på arbetet istället.
Hej så länge!
Operation matlagning
God mat är verklgen ett stort glädjeämnen i livet och jag har utvecklat ett omåttligt stort matintresse. Det tar sig lite olika uttryck: Jag ser gärna på matlagningsprogram på TV. Jag får skärpa mig varje gång det är bokrea så att jag inte släpar hem en massa kockböcker. En stor behållning av att vara ute på resor är att lära känna landet via gommen. Ja, och synen också för den delen, jag kan dreggla över en välfylld fiskdisk... Jag är också väldigt beroende av att äta med regelbundenhet. Jag skulle aldrig komma på tanken att åka hemifrån utan frukost i magen, eller hoppa över lunchen. En dietists dröm helt enkelt!
Det finns dock en liten hake i detta. Jag har aldrig riktigt lärt mig att laga mat!!! När jag flyttade hemifrån levde jag på studentmat några år. Det vill säga nudlar, nudlar och... nudlar! Sen blev det en och annan fiskpinne och när jag skulle lyxa till det lagade jag potatis- och purjolökssoppa. För 14 år sedan (hjälp vad tiden går!) träffade jag husse, som visade sig vara en utmärkt kock. Jag å andra sidan är en hejare på att diska, så vi kompletterar varandra bra. De få gånger jag lagar mat blir jag oftast missnöjd. Jag ska väl erkänna att jag blivit rätt kräsen med åren...
Men nu ska det bli ändring på mitt matlagninsgshandikapp! husse och jag har bestämt att jag ska laga mat en gång i veckan. I går var det dags för andra gången. Jag valde att göra en lätt variant av lasagne, där man kokar såsen och köttfärsen ihop. Husse fanns tryggt vid min sida och kom med lite uppmuntrande tillrop och kloka råd när det behövdes. Och resultatet då? Jo, det blev faktiskt gott! 
Här är resultatet! Nu får vi se vad jag hittar på nästa söndag.
Kräksjuk familj
Så här pigg var inte lillmatte i helgen... Bilden är tagen i början av januari då hon fortfarande var så stolt över att hon faktiskt kunde gå själv (och ta på sig mössan).
I fredagskväll började jag känna mig lite kass i magen och tackade därför nej när husse frågade om jag ville ha lite glass. Redan där borde vi verkligen anat att det var något stort på gång. Jag tackar nämligen aldrig nej till glass! Och mycket riktigt. Jag kunde inte somna när jag lagt mig och fick efter en stund springa ner till toaletten. Där blev jag sedan kvar i några timmar... När det mest akuta var över bäddade jag på toalettgolvet med lite filtar och kuddar, för jag kände mig inte redo för sängen.
Mitt i natten vaknade jag till ur min slumrande sömn av en duns från övervångingen. Jag insåg redan innan skriket kom att det var lillmatte som ramlat ner från vår säng. Hur jag lyckades få min matta kropp att kasta sig upp till övervåningen, det vet jag inte, men helt plötsligt stod jag bara i sovrummet. Husse hade hunnit plocka upp det skrikande barnet och vi bäddade ner henne i sängen. Men efter ca 10-15 minuter vaknade hon till och kräktes. Då blev vi oroliga för att hon fått hjärnskakning! Eller kunde det vara vinterkräksjukan som drabbat henne också...? Husse ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte inte att vi skulle vara oroliga. Pytsan. Det är ju lättare sagt än gjort, så husse åkte in till aktuten med lillmatte, som för övrigt hunnit bli på ett strålande gott humör!. De kom ganska snart tillbaka med ett lugnande besked.
Lillmatte kräktes några gånger till under natten och sov sig sedan igenom hela lördagen. Det gjorde jag också.... Hon var lite piggare på söndagen, men på kvällen somnade hon i min famn i soffan. Det händer aldrig i vanliga fall. Natten mellan söndag och måndag var det husses tur att bli sjuk. Stackarn fick användning för både toalett och handfat...
Nu hoppas jag att det dröjer länge till nästa gång.
Det ska börjas i tid! 14-månaders bebis i lästagen :-)
I övrigt så är lillmatte inne i en period då hon lätt blir frusterad. Hon vill så mycket, men det är ju inte allt hon kan eller får göra. Hon blir tokig när hon inte får hålla i min rykande heta temugg på morgonen. Hon vill så gärna kunna krypa upp på köksstolarna, men är fortfarande för kort i rocken. Hon försöker öppna lådor som är barnsäkrade och kastar sig på golvet i frustration när hon inser att det inte går! Och ibland tycker hon att tillvaron är lite jobbig i största allmänhet och då vill hon helst att jag ska bära henne... Det är inte lätt att vara liten alla gånger!
Men styrkan i känslorna kan också vara riktade i motsatt riktning, när hon upptäcker någon ny färdighet, eller om vi leker någon spännande lek med henne. Häromdagen satt vi och "spelade" med en kortlek (jag tycker att hon kan tjäna in lite pokerpengar till familjen) och jag placerade ett kort mellan storttån och tån bredvid, vad den nu heter. Sen provade hon att göra samma sak och lyckades. Ni skulle sett leendet som spred sig i lillmattes ansikte när hon upptäckte att hon kunde själv!
Bokslut över 2007
Kakmonstret, lillmatte och skurkhunden, januari 2007. Observera lillmattes runda kinder!
Det är inte bara TV-sporten och alla dagstidningar som gör bokslut över det år som passerat. Det gör vi nog alla lite till mans. För mig har det blivit extra påtagligt när jag suttit och gått igenom 2007-års foton. Det överlägset dominerande fotoobjektet har varit lillmatte. En växande lillmatte. En lillmatte som utvecklades från en liten hjälplös minivarelse till en skrattande spjuver med mycket vilja. Jag inser också hur snabbt man glömmer det som står i centrum för stunden. Nu kan till exempel hennes lilla hand smeka min kind och fungera som ett verktyg för att utforska omgivningen. För inte så länge sedan flaxade den mest omkring i spasmiska rörelser.
Första månaderna, när allt var som mest kaotiskt, förde vi en loggbok där vi skrev upp vad som hände under dygnet. Det var kanske ett försök att få lite grepp om tillvaron. Häromdagen bläddrade jag igenom de här minnesanteckningarna. Här kommer en redogörelse för hur lillmattes dygn såg ut för precis ett år sedan. Jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa igenom listan egentligen, utan gör det mest för min egen skull. (När jag skriver "sover" är det lillmatte jag menar, även om jag ibland passade på att sova dagtid när hon gjorde det.)
04.25-04.35 Ammar
04.35-04.45 Byter blöja
04.45-05.05 Ammar
05.05-07.20 Sover
07.20-07.45 Ammar
07.45-07.55 Byter blöja
07.55-08.20 Är vaken
08.20-08.30 Ammar
08.30-09.40 Sover
09.40-10.00 Ammar
10.00-10.40 Vaken
10.40-10.50 Ammar
10.50-11.10 Byter blöja och kläder
11.10-11.30 Ammar
11.30-12.15 Sover
12.15-12.30 Vaken
12.30-12.50 Ammar
12.50-13.10 Vaken
13.10-13.20 Ammar
13.20-13.40 Byter blöja
13.40-14.10 Ammar
14.10-14.30 Vaken
14.30-14.40 Byter blöja
14.40-14.50 Ammar
14.50-17.05 Sover
17.05-17.25 Ammar
17.25-17.40 Vaken
17.40-17.45 Ammar
17.45-18.10 Vaken
18.10-18.20 Ammar
18.20-18.30 Vaken
18.30-19.00 Sover
19.00-19.15 Ammar
19.15-21.15 Här missade jag att skriva
21.15-21.25 Ammar
21.25-21.30 Byter blöja
21.30-21.50 Ammar
21.50-02.30 Sover
02.30-02.45 Ammar
02.45-02.55 Byter blöja
02.55-03.05 Ammar
03.05-05.50 Sover
05.50-06.05 Ammar
06.05-06.15 Byter blöja
Tja, det är inte konstigt att lillmatte hade en viktökning som heter duga. Hon åt ju mest hela tiden. Själv var jag konstant trött. Ingen sammanhängande sömn och en bebis i famnen mest hela dagen. Det tar på krafterna.
Jag ska göra på liknande sätt någon dag som kommer. Det ska bli roligt att jämföra!
Busig Jul
Väl framme på parkeringsplatsen stod systeryster och väntade på oss för att ta med skurkhunden på en välbehövlig långpromenad (tack!). Under tiden kunde vi packa in oss i huset i lugn och ro. När Falco kom tillbaka från promenaden gick vi en sväng till för att han skulle få träffa mammas nya hund. Mötet gick bra, även om Tindra tyckte att han var lite småäcklig i början.
"inget bus inomhus" var regel nr 1, men den var svår att hålla på, för de var så söta ihop .-)
Falco och Tindra blev bästa kompisar och det var roligt att studera deras bus i skogen (och inomhus med för den delen... Falco fick välbehövlig motion av allt springande i skogen. Ibland flög tanken: "det skulle vara roligt med en hund till" genom mitt huvud, men jag slog snabbt bort den.
Kom igen då tjockis! Rör på fläsket!!!
En annan som haft superroligt i Falun är lillmatte. Hon har utforskat mamma/mormors hus och tränat på att gå. Rekordet tror jag blev 15 steg. Julafton var naturligtvis spännande också. Hon fick många fina paket, men jag är glad över att pakethögen höll sig inom rimlighetens gränser. Det är trots allt bortkastat att ösa leksaker över henne när hon ändå uppskattar andra saker att leka med. Här följer en liten bildvisning över vad det kan vara:
Lillamtte har lärt sig att ta på sig mössan själv och är mäkta stolt! Hon kan sitta i flera minuter och ta på sig mössan, ta av sig mössan, ta på sig mössan, ta av sig mössan... Extra roligt är det när hon får låna min.
Hur var det nu det här med plastpåsar och små barn...?
Sen kan man ju fråga sig om ett hundkoppel är en så mycket bättre leksak?
