Inskolning på dagis
Idag var det min tur att föja med dottern. Det var spännande att se lokalerna och träffa de andra barnen och personalen. Jag kan summera det hela med att säga att personalen ingav förtroende och de andra barnen i gruppen var hur gulliga som helst. Det var inte heller så hög ljudnivå som man skulle kunna tänka sig att det är på en förskola. Och lokalerna är helt otroligt fina! Förskolan heter Bastasjö förskola och är helt nybyggd. Smolket i bägaren är att den ligger 15-20 minuter med bil hemifrån oss.
Lillmatte var sig däremot inte riktigt lik. Hon ville hela tiden ha koll på var jag var och blev ledsen några gånger. Så brukar hon inte vara. Jag tror att det är förkylningen som spökar för hon har varit grinig ikväll också. Vi får se i vilken form hon är imorgon, om hon ska gå eller inte.
Några foton från dagen har jag inte, så jag lägger ut en bild som jag tog för en dryg vecka sedan, när den ena mammagruppen hade en liten återträff på Tallholmens badplats. Vi har följts åt sedan barnen var riktigt små, så det var roligt att träffa dem igen. Sen var ju vädret helt fantastiskt och det gjorde ju inte saken sämre.
Tuffaste gänget i stan
Orm!
När lillmatte sov efter lunchen passade jag på att röja lite i trädgården. Det växer otäckt stickiga buskar lite här och var och jag gick i närkamp med dem. Precis när jag hade rest mig upp för att lyfta bort några kvistar så hör jag ett rasslande. I nästa ögonblick ringlar det fram en huggorm på exakt samma ställe som kvistarna kom från... Sedan barnsben är jag ormrädd, så pulsen gick i taket!
Jag vet att det finns mycket orm i omgivningarna, men jag försöker förtränga det. Så det känns inget vidare att se dem i den egna trädgården. Speciellt med tanke på Falco och lillmatte. Usch. Behöver jag tala om att det nu ligger en hög med grenar och kvistar kvar på gräsmattan... Jag som har känt en sådan trädgårdslust på sista tiden. Nu behöver jag hämta lite mod för att ge mig ut igen. Och inte blir det idag.
Hur det går med lillmattes inskolning får jag skiva en annan gång. Nu är det dags för blöjbyte.
Snorig fotomodell
Vad gör väl lite snor i näsan? Kolla in min sjysta stil istället!
Peppar, peppar, men lillmatte har verkligen varit oförskämt frisk. En omgång vinterkräksjuka är allt. Hon har faktiskt inte ens varit riktigt förkyld. Men den här gången kunde hon inte stå emot min förkylning, så igår kväll hade hon nästan 39 graders feber, hosta och riktigt tjockt snor. Idag är hon så gott som feberfri men fortfarande hes och snorig.
Humöret har däremot varit förvånansvärt bra. I morse roade hon sig med att klä på sig en solhatt, regnjackan och ett par tjocka galonklädda vintervantar (med viss hjälp från modern). En läcker kombination ovanpå pyjamasen! Det är ju så populärt med modebloggar, kanske ska vi slå oss in på den banan...
Själv mår jag ganska risigt fortfarande. Lite less på att förkylningen inte vill släppa sitt grepp.
Men det stora orosmolnet är lillmattes förkylning, för på måndag är det en stor dag, då börjar nämligen inskolningen på förskolan! Så vi får hoppas att hon repar sig kvickt. Jag tycker för övrigt att det känns jätte pirrigt det här med dagis. Rent objektivt tror jag säkert att det kommer att gå bra, men hönsmamman i mig kan inte låta bli att oroa sig i alla fall.
Trevlig fortsättning på helgen!
Tävlingslydnad
En liten vårhälsning. Den här fina buketten kom med blomsterbud i påskas. Det var min kära mamma som var avsändare.
Sitter här och tycker lite synd om mig själv. En sketen förkylning har gjort att jag är hemma och snorar för andra dagen i rad. Frustrerande, jag har inte tid att vara sjuk! Löjliga små virusar som ska sätta käppar i hjulet för mig. Men det är bara att gilla läget. Det riktigt deppiga är att jag missar tävlingslydnadskursen i kväll. Attans! Det är ju veckans höjdpunkt annars.
Precis som jag hoppades innan kursstarten har den inneburit ett stort lyft (även om vi bara kunnat vara med två gånger hittills). Falco har varit mycket mer fokuserad än tidigare och det har gjort att jag har kunnat slappna av mer. Innan det långa träningsuppehållet kändes Falco som en galoppör i en startfålla, reda att explodera när som helst, när vi var ute på klubben. Hans huvud gick som en helikopter för att spana in allt och alla runtomkring. Nu är han mycket lugnare. Dessutom tycker han att det är roligt. Vad glad jag blir. Vi har också fått värdefulla tips på hur vi ska gå vidare med våra problematiska vänstersvängar, så det ska förhoppningsvis lösa sig.
Jag har till och med blivit tävlingssugen igen. Kors i taket. Men på ett mer "hobbybaserat" plan. Jobbet och lillmatte tar nästan all energi, så träningen av Falco kommer i andra hand. Men på ett sätt tror jag att det är bra. För om jag inte sätter för stora krav på mig själv blir träningen enklare... och kanske mer effektiv, konstigt nog! När jag pratar om att tävla så är det lydnaden jag tänker på. Tills vidare ser jag språträningen som ren aktivering för Falco. Det känns ganska meningslöst att rikta in sig på tävling med tanke på att han fortfarande tror att han är en jakthund. Med rätt träning skulle vi säkert kunna bli bättre även där, men jag har inte den tid som krävs (och inte kunskapen heller) för att få honom att strunta i viltet.
Tyvärr missar jag lydnadskursen de kommande två veckorna också på grund av resor i tjänsten. Verkligen tråkigt, men nu när träningslusten kommit tillbaka får jag se till att fortsätt träna hemma under tiden.
Hej så länge!
Nervös gräsänka
Världen är så stor så stor...
Jag vill bara ge ett litet livstecken. Sen jag började jobba igen har tiden bara rusat föbi. Arbetet är intensivt men roligt. Ingen dödtid där inte. Kvällarna ägnar jag åt lillmatte. Hon är så rolig nu. Hon utforskar världen med en fantastisk nyfikenhet och en promenad utomhus är som ett stort lyckligt äventyr. Men hon kan ha ett humör som heter duga också när hon inte får som hon vill. Pust!
Just nu sitter hon och husse på ett plan till Frankrike. De ska hälsa på kusinerna som bor där. En hel vecka ska de vara borta. Jag pendlar mellan att tycka att det är jätte skönt till att känna en stor separationsångest. Men jag ser fram emot all "fritid" som jag kommer att ha i några dagar.
I morgon ska Falco och jag börja en tävlingslydnadskurs. Det känns pirrigt. De andra deltagarna tränar och tävlar ju faktiskt sina hundar... till skillnad från vad jag har gjort under lång tid. Gulp! Hoppas inte att Falco springer och jagar kaninerna på klubben i alla fall. Det får vara mitt huvudsakliga mål. Nåväl. Jag ser kursen främst som en anledning att komma iväg och aktivera den stackars understimulerade hunden. Sen ska det bli roligt att träffa andra hundmänniskor en kväll i veckan också.
Livet leker när lillmatte får vara ute och gå. Hennes livsglädje smittar.
Falco och husse i Kristianopels hamn (absolut värt ett besök!). Husse gillar inte att figurera på bild, men den här får slinka igenom. Han syns ju nästan inte ,-)
I helgen har jag ju hur mycket tid som helst, så det kan nog bli ett nytt inlägg inom kort. På återseende!
