Falco

Kolla in silvermedaljören på årets VM i lydnad, Trond Brustad med Doubleuse Cloudberry (Bajazz). Härligt att se en hund med sådan attityd och arbetsglädje. Om ni inte orkar se hela klippet kan ni ”spola fram” till 05.15 in på filmen. Vilket läggande! Hunden försöker verkligen arbeta emot de fysikaliska krafterna.

Igår var det dags för Falco att debutera i lydnadsklass 1 på grannklubben Ronneby BK. Vi var hela 19 ekipage anmälda. När det var lottdragning höll jag tummarna för att jag skulle få ett tidigt startnummer. Mest för att slippa gå omkring och vara nervös hela kvällen. Men någon högre makt tyckte visst att jag skulle härdas, för jag fick just startnummer 19. Platsliggningen delades in i tre omgångar. I de båda första grupperna var det flera hundar som reste sig, men inget hundgruff.

Så var det då dags för sista gruppen. Jag lade ner Falco och gick och ställde mig på anvisad plats. När jag stod där och tittade på Falco bankade hjärtat ordentligt. Jag vet inte varför jag blev så nervös. Falco brukar alltid ligga bra, men jag är alltid orolig att någon annan hund ska hoppa på honom. Nåväl. En hund i gruppen reste sig, eller satte sig den bara? Jag kommer inte ihåg. I övrigt gick det bra. Efter en stund lade Falco ner huvudet på marken, med en min som sa "lika bra att ta en siesta om det inte ska bli roligare än så här!".

Efter platsen började den långa väntan på vår tur. Jag passade på att fika, titta på tävlingen och snacka med hundkompisar. Eftersom Falco bara tävlat en gång tidigare (i spår), så har vi inga rutiner. Därför visste jag inte riktigt när jag skulle ta ut och värma upp honom. Men jag valde att ta ut honom ganska tidigt för att han skulle hinna titta av sig. När det var en hund kvar gjorde jag några kontaktövningar och lite stegförflyttningar. Sen fick han ligga en kort stund innan det var dags för oss att beträda tävlingsplanen. Då hade klockan hunnit bli 21.45!

Falco är ju en Skurkhund och jag kan aldrig riktigt veta var jag har honom. Därför var det med stor spänning som jag påbörjade tävlingen. "Skulle han vara med mig eller inte?" Men jag hade inte behövt oroa mig, för han överraskade mig rejält. Han var pigg och med på noterna under HELA programmet! Jag tränar med mycket täta belöningar (för täta...) så det hade inte varit konstigt om han tappat sugen efter hand. Men icke! Visst blev det en del missar, som att jag behövde ge ett dubbelkommando vid ingången efter hoppet, men det var inga stora grejer. Trots att jag var nervös under programmet så blev jag bara gladare och gladare allt efter att momenten satt där de skulle.

Vilka betyg vi fick hade jag ingen aning om, och det kändes inte heller viktigt. Men när jag klev av planen blev jag naturligtvis nyfiken. Och kan ni tänka er, vi fick 187 poäng och hamnade högst upp i resultatlistan! Helt otroligt. Oj vad stolt jag var över skurkhunden när vi klev högst upp på prispallen. De som har följt mig och Falco under årens lopp vet att det inte har varit någon enkel resa. Men det gör gårdagens tävling desto roligare! Första platsen är grädden på moset, men det jag framför allt gläds åt är att Falco verkligen ville jobba med mig inne på tävlingsbanan och att han tyckte att det var roligt!

Här kommer siffrorna:

En bild från förra årets segling

Jag har nog inte riktigt förstått att vi ska tävla i morgon, för än så länge är jag inte så förfärligt nervös. Och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken... Värre är att vi inte tränat så mycket de sista dagarna. Jag var bortrest med jobbet i slutet av förra veckan och i helgen var lillmattes tre kusiner med föräldrar på besök.

Men med handen på hjärtat så är detta bara dåliga ursäkter. Jag tror snarare att det handlar om att jag är lite less på att träna lydnadsklass 1 momenten. Därför måste jag erkänna att jag verkligen hoppas att vi får tillräckligt med poäng för att bli uppflyttade till lydnadsklass 2! I de högre klasserna blir det nya skojigheter som "rutan" och vittringsapportering. Men det är små marginaler i lydnaden. Det räcker med ett missförstånd i tex "läggandet under gång" så är det svårt att komma upp i minst 160 poäng (vilket krävs för att man ska kunna tävla i nästa klass).

Nu när jag skriver det här börjar fjärilarna faktiskt att fladdra i magtrakten. Och helt plötsligt slår det mig att det var flera veckor sedan jag tränade "ettans" apportering! Tävlingsförberedelserna är det lite si och så med...

Håll nu alla tummar, tår och tassar inför morgondagen!

Sådärja! Nu är kakmonstret, lillmatte och skurkhunden tillbaka på bloggen igen. Jag har som vana att ta några, mer eller mindre, internetfria veckor på sommaren. Och TV brukar det inte bli mycket av heller. Skönt. Men nu har jag mycket att berätta! Men det får vänta. Det här inlägget får bli kortare än planerat. Husse frågade precis om jag ville ha en kopp te. Låter gott.

Men innan jag loggar ut måste jag berätta att tävlingen (lydnadsklass 1) närmar sig med stormsteg. I övermorgon gäller det att kakmonstret håller tävlingsnerverna under kontroll och att skurkhunden vaknar på sin bästa (och samarbetsvilligaste) sida. Jag åkte ut till Ronneby förra veckan, på den allmänna träningen, för att vänja honom vid den nya miljön. Träningen gick som väntat. Skurkhunden var ganska ofokuserad. Men på det stora hela kändes tävlingsuppladdningen helt OK. Det stora problemet är vänstersvängarna. Framför allt "vänster om halt". Sen kan ju allt hända på tävling. "Platsen" är ju alltid ett orosmoment i ettan. Falco ligger tryggt (peppar, peppar!), men jag är rädd för att någon annan hund ska ställa till det. 

Om jag hinner skriver jag några rader till i morgon. Sen kommer det att droppa in fler inlägg om sommarens aktiviteter. För att inte tala om bilder. Jag kom hem med från Spanien med 350 nytagna foton. Det tog sin lilla tid att rensa.

Hej så länge!



Lillmatte tittar på när husse mastar på båten. Mer om seglingen får komma i ett annat inlägg.

P.S Jag har svårt att hitta bilder på Falco till bloggen. Den här lilla myran figurerar på nästan alla... Jag måste se till att variera mitt fotograferande lite! D.S

Lillmatte älskar sin skottkärra. Jag hoppas trädgårdsintresset håller i sig...

I lördags åkte jag ut till klubben för att vara med på en träningstävling. Det var vi i tävlingslydnadskursen som fick det erbjudandet. Det var upplagt som en riktig tävling med lottning och bedömning. Den stora skillnaden var att vi inte fick se betygen under programmets gång.

Förberedelserna för min och Falcos del var inte de bästa. Falco hade bara fått rasta sig i trädgården på morgonen och vi kom sent iväg, så någon längre uppvärming på plats blev det inte heller. Till saken hör att lillmatte fick följa med för husse var upptagen på annat håll. Så när jag åkte visste jag egentligen inte om jag skulle kunna ställa upp över huvud taget, men det "problemet" löste sig snabbt då en av kurskamraterna ställde upp som barnvakt.

Jag drog spiken och fick börja som nummer ett (lydnadsklass 1, ska kanske tilläggas). Det gjorde mig egentligen inte så mycket. Tvärtom, då han jag inte bli så nervös. Lydnadsreglerna har ju ändrats och jag är inte så uppdaterad, så jag visste faktiskt inte riktigt hur det nya programmet såg ut. Men det vara bara till att följa tävlingsledarens kommandon.

Falco var ofokuserad under linförigheten och hängde inte riktigt med i helomvändningarna och svängarna, men resten av momenten måste jag säga gick över förväntan, med tanke på den minimala träningen. Han fixade både ställandet och läggandet under gång, även om positionerna behöver förbättras.

Jag kunde tyvärr inte stanna kvar för genomgången efteråt, men det var en nöjd förare som körde hemåt.

Senare på kvällen ringde C. för att berätta att vi skrapat ihop 166p. och att det dessutom var dagens högsta poäng. Jag trodde inte mina öron!

Nu jäklar får jag plocka fram tävlingskalendern och se till att bättra ´på linförigheten och fria följet :-)

P.S Ett stort tack till C. och Y. som ställde upp och ordnade tävlingen. Det är så otroligt nyttigt att få träna under tävlingsmässiga förhållanden. D.S