Med sikte mot träning.. och tävling!!!



Han vet inte om det ännu, men snart ska vi damma av oss båda!

Skurkhunden har verkligen fått stå åt sidan de sista månaderna. Jag har inte ens kunnat promenera med honom pga foglossningen och någon träning har det definitivt inte varit tal om heller. Det är tur att han har lugnat ner sig så mycket som han har - annars hade han drivit oss till vansinne vid det här laget! Nu är han sex år fyllda och det arbete vi trots allt lagt ner på honom har givit resultat. Han har utvecklats till en hanterbar och trevlig hund som fungerar väl i de flesta situationer (ja, förutom det sorgliga kapitlet med hans aptit på rådjur och annat vilt, där har vi tyvärr misslyckats, det måste jag erkänna).


Tro det eller ej, men jag har faktiskt börjat bli lite träningssugen. Kanske har rapporter på nätet från diverse kennelträffar och träningsläger haft en positiv inverkan. Dessutom har jag ett behov av att få kliva ut ur mammarollen ibland. Jag vet dock inte hur realistiskt det är att komma igång med någon regelbunden träning. Lilleman är en ganska vaken krabat och jag kan aldrig veta i förväg om hans sovstunder ska vara långa eller korta. Men när Lillmatte börjar på dagis om några veckor borde jag väl kunna knycka åt mig några minuter här och där...


Någon högre målsättning på en framtida tävlingskarriär har jag inte, men jag vet av erfarenhet att jag behöver konkreta tävlingsmål för att få den välbehövliga sparken i baken och för att det ska bli någon kvalitet i träningen. Och det vore synd att lägga ner allt vad träning och tävling heter. Jag tycker ju att det är så roligt och Skurkhunden mår bra av det. Dessutom lär jag mig alltid något på vägen som jag kan ha nytta av till framtida hundar - om sisådär en 20 år när jag har mer tid att lägga ner på hunderiet...


Eftersom jag har lite svårt att komma igång med den praktiska delen av hundträningen just nu så tar jag mig an frågan via en mer teoretiskt vinkel istället. Igår fick jag nämligen ett trevligt paket med posten. Det innehöll Kenth och Niina Svartbergs bok "Med sikte på 10:an" samt träningsguiderna som hör till. Jag gick en tävlingspsykologikurs för Niina Svartberg för något år sedan och den var mycket givande (kan absolut rekommenderas!) och jag har läst hennes bok "Lyckas på tävling" (läs den!), så förväntningarna är höga på den nyinförskaffade boken. Förhoppningsvis kan den vara en inspirerande hjälp på vägen så att jag verkligen kommer igång med träningen också... och inte bara skriver om det här!


Mycket varma hälsningar/Kakmonstret


Våren och sommaren är här!

Varken dagmatten eller daghussen kunde ta Falco igår, så jag fick ta längre lunch och åka hem. Vi fick en fin promenad i det fantastiska vårvädret som ÄNTLIGEN kommit. Nu sprakar det av grönska ute och det är nästan försommarvarmt. Jag var bara tvungen att ta med mig kameran. Här är lite av det vi passerade:

 De här tulpanerna finns i rabatten utanför huset.  Man kan inte bli annat än glad av dem. På morgonen och kvällen "sover de", men när solen skiner på dem tittar de fram.

 Jag är en riktig bondromantiker och är barnsligt förtjust i Falu rödfärg :-) Den här bondgården går jag förbi nästn varje dag.

Falco bland vitsippor

Den här fantastiska mattan av vitsippor finns några meter från vår ytterdörr. Det kallar jag livskvalité! När jag tagit den här bilden var jag tvungen att åka tillbaka till jobbet...

På kvällen var det dags för tävlingslydnadskursen igen. Den här gången fick vi göra en första övning för att lära in apportering med dirigering. Det känns som ett roligt moment. Sen övade vi på "rutan". Falco hade inte lika bra tempo den här gången och jag fick ta i med basrösten för att få honom att stå stilla inne i rutan. På en annan station tränade vi linförighet/fritt följ. Kontakten var hyfsad. Men jag måste verkligen lära mig att gå ordentligt! Jag gör fortfarande inga bra vändningar. Slutligen tränade jag lite apportering och fick tips på hur jag ska träna för att minimera det lilla tugg han har när han sitter vid min sida.

Kvällen var som vanligt mycket givande och jag kommer att sakna kursen när den är slut.


Nya skojiga moment

När jag vaknade i morse kände jag mig ruskigt skruttig. Knaprade Alvedon på jobbet för att kunna uträtta något över huvud taget. Så jag stod i valet och kvalet om jag skulle åka på tävlingslydnadskursen. Men jag missade förra gången och ville inte missa två gånger på raken, så jag pallrade mig iväg i alla fall. Först hämtade jag Falco hos ”extradagmatten”. Han hade busat runt med sin bästis (en schäfertik) hela dagen, så han var riktigt lugn när vi kom till klubben. Det vill ju till ganska mycket innan den herren blir trött…

Det var tur att jag åkte till kursen, för det har varit en upplyftande kväll. Efter sittande i grupp och platsen (som gick bra) delade vi in oss som vanligt i tre grupper. Min grupp började med att träna ”rutan”. Det var andra gången som Falco tränade det momentet, men han fattade på en gång! Han hade ett riktigt sug in i rutan. Så roligt! Lite tror jag att jag har nytta av att jag har tränat honom inomhus på att springa från mig, till en plats jag aviserat, oftast korgen eller en matta jag lagt fram. Den leken tycker han är jätte rolig.

Nästa moment var fjärren. Vi utnyttjade en trädgårdsbänk som står utanför klubbstugan för att han inte skulle kunna flytta sig i sidled. När jag visade med godis blev han för ivrig, så Carina tipsade att jag bara skulle använda rösten – och då gick det bättre. Jag fick honom till och med att ställa sig upp, och det har vi nästan inte börjat med.

Sista stationen var vittringsapportering. Det gick OK, men han ville gärna smaka lite på de andra pinnarna också… Men det var första gången vi provade det momentet.

Det är verkligen skojigt att prova på nya moment. Eftersom vi har lite problem med linförigheten och fria följet just nu, så behöver vi koppla av med något annat mellan varven.


RSS 2.0