En spännande resa
Lillmatte, oktober 2007. Hon skulle snart fylla ett år. Vilken spännande resa det är att följa hennes utveckling.
En lite episod från igår:
Vi sitter i bilen på väg hem. Lillmatte är missnöjd över att behöva åka hem från kompisen E. Dessutom blir hon arg för att jag inte ser en skylt som hon pekar på.
- Mamma, du är jätte, jätte, jätte mega dum!
Sa hon verkligen ”mega” tänkte jag. Så jag ställer en följdfråga:
- Hur dum sa du att jag var?
- Du är jätte, jätte, mega, super dum!
Säga vad man vill om innehållet i budskapet, men jag är imponerad över hennes språkliga variation och uppfattningsförmåga. Samma morgon frågade hon vad ”mega” betyder och några timmar senare använder hon ordet själv. Inte illa för en liten människa på drygt 3-år.
Ja, det här inlägget får väl hamna i kategorin ”stolt mamma som tröttar ut omgivningen genom att tjata om det egna barnets förträfflighet.”.
Hasta pronto/Kakmonstret
Separationsångest
Kvällens Lillmattecitat:
”Mamma, jag tycker om dig."
Kort paus
”När jag blir stor ska man flytta ifrån varandra”. Säger hon sedan med stort allvar.
Tänk att den lilla tjejen redan har börjat brottas med stora frågor. Det är rörande.
Kram/Kakmonstret
Fri uppfostran
En liten tjej med mycket vilja.
Jag tror jag ska ändra inriktning. Hädanefter ska fri uppfostran råda här hemma, för husfridens skull. Ordet ”nej” ska raderas från hårddisken. Nu ska den blivande 3-åringen få precis som hon vill – i alla lägen. Det ska bli skönt att slippa utbrotten. Det finns en hake dock: Många gånger vet hon inte vad hon vill hon heller. Hur ska då en stackars trött mamma kunna göra rätt? Tål att tänkas på. Häromdagen ville den växande lilla människan att jag skulle rulla ihop ett A4-papper till en trumpet. Hur jag än gjorde blev det fel. Total katastrof. Eller som igår när jag berättade att vi inte fick öppna vattenkranarna (rengöring av vattensystemet i samhället var orsaken). En formel 1 bil skulle inte ha kunnat ändra position snabbare. Tårarna sprutade. ”DUMMA MAMMA!”.
Men till idag hade traumat bearbetats. Nu förklarade hon istället mycket moget att vi även var tvungna att informera pappan om att han inte får använda vattenkranarna. Hon är så stor och så liten samtidigt.
- Om du inte lyssnar stänger jag in dig där! Sa hon en dag med bister min och pekade på toaletten. Hon brukar kopiera det vi säger till henne. Men jag lovar, vi har aldrig hotat med att stänga in henne!
- Då stänger jag in mig själv då! Avslutade hon det hela med.
Det kan inte vara lätt att gå från bebis till liten person på så kort tid. Och storasyster har hon ju dessutom blivit. Självklart är det tufft. Hon är otroligt snäll och kärleksfull mot sin lillebror. Det är vi som får ta frustrationen.
Och det ska gudarna veta att det är energikrävande att navigera fram på ett minfält. Men tuffast är det nog för Lillmatte själv.
Det ska visst finnas en bok som heter trotsboken. Jag tror att jag ska låna den/Kakmonstret
En språklig resa
Följ med mig på en språklig resa!
Det är en förmån att få ta del av Lillmattes utveckling. Det en resa som är oerhört spännande att följa. Varje dag säger hon något som jag tänker att jag ska lägga på minnet. Men tyvärr är mitt närminne stundvis i klass med Doris i ”Hitta Nemo”… Tack och lov har jag hunnit kasta mig över penna och papper några gånger för att föreviga det hela.
Dialog 1
Lillmatte sitter och gör pärlhalsband på golvet i köket. Jag ber henne flytta till en matta så att inte pärlorna ska trilla ner i springorna mellan de gamla träplankorna. Men Lillmatte har en annan lösning på problemet:
- Sen kan vi ta upp dem med en gaffel.
Mycket riktigt en strategi husse och jag använt oss av tidigare, och det har hon tydligen noterat.
- Det är svårt, förklarar jag vuxet.
- Men man måste försöka! svarar hon direkt med en självklar ton.
Slut på diskussionen.
Dialog 2 och 3
Husse arbetar hemifrån och har sitt kontor på övervåningen. En av de första dagarna efter semestern hittar jag Lillmatte på väg upp i trappan. Hon noterar att jag ser henne och förekommer mina invändningar med en pillemarisk min:
- Jag låter pappa ifred.
- Jag stör inte!
Senare samma dag hittar jag henne återigen i trappan, den här gången med nya argument:
- Jag vill gå upp och vila, säger den lilla fröken med en mycket snusförnuftig ton.
När jag påtalar att hon nyligen vaknat efter vilan byter hon strategi.
- Jag ska bara sitta här och tänka lite!
Vad får hon allt ifrån…?
Dialog 4
Vi leker i köket och Lillmatte har hoppat in i en kartong och gömt sig.
- H. var är du?
- Jag är borta. Jag sticker till Frankrike!
En blivande globetrotter?
Dialog 5
Lillmatte kan stundvis leka riktigt bra för sig själv. Många gånger pratar hon högt och jag är inte sen att tjuvlyssna. Ibland kastar jag mig in i låtsasvärlden jag också. Förra veckan satt dottern och lekte med något som skulle föreställa en båt.
- Var ska båten åka? frågar jag.
- Den ska åka och köpa Julklappar.
Vadå ”köpa” tänkte jag halvt desperat. Hon är inte ens tre år fyllda och borde ha många år kvar i tron att det är tomten som kommer med klapparna. Jag ställer därför snabbt en följdfråga för att få besked:
- Ska tomten komma med dem sen?
- Nej, pappa ska gå ut och hämta dem.
Hjälp! Hon har väl inte slutat tro på tomten redan?!!???
Dialog 6
Lillmatte kommer in i köket med två gosedjur i famnen, en råtta och en katt. Skojig kombination… by the way.
- Mamma titta vilka fina vänner jag har.
Sen kryper hon ner i Skurkhundens korg och börjar prata med de nyafunna vännerna.
- Ni är så mysiga och gulliga!
Det får bli slutorden för den här gången. Jag återkommer med fler episoder/Kakmonstret
En härlig tjej!
Dotter i solsken
Lillmatte uppskattade stadsbesöket härmomdagen
Orkar inte skriva. Bidrar med en bild istället.
Håll en tumme för att jag får sova inatt/Kakmonstret
Kärlek
Hon uttalade de magiska orden, sen fortsatte hon att titta ut genom bilfönstret
Vi sitter i bilen och väntar på husse som handlar inne på Konsum. Lilleman sover och Lillmatte sitter tyst i sin bilbarnstol. Själv sitter jag försjunken i mina egna tankar. Då bryts tystnaden:
- Mamma...
- Ja?
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också!
Mitt hjärta växer/Kakmonstret
Lillmatte i ambulans
Det tar på krafterna att vara sjuk
Lillmatte hade lite feber förra helgen och har varit hostig sedan dess. När jag lade henne i onsdags tänkte jag att jag skulle ringa vårdcentralen dagen därpå, för hon rosslade på ordentligt när hon andades. Klockan ett på natten vaknade jag av att hon skrek till i sömnen. Då hörde jag att hon andades med korta, snabba andetag och det lät som om luften inte riktigt gick ner i lungorna. Strax därpå skrek hon till igen, nästan i panik. Då lyfte jag upp henne och konstaterade att hon var kokhet. Snabbt ner till skötbordet och av med pyjamas och blöja för att kolla tempen. Drygt 39°. Under hela proceduren låg hon på skötbordet med slutna ögon och andades häftigt.
Snabbt ut till köket för att försöka få i henne vatten, men hon bara hängde på min axel. Då skyndade jag mig upp på övervåningen. Husse var på tjänsteresa men gammelmatte/mormor och DrD var tack och lov på besök. Vid det här laget var jag så orolig att jag inte kunde prata sammanhängande, så mamma fick ringa 112. Hon förklarade läget och de sa att de skulle skicka en ambulans. "En ambulans!" - då blev jag nästan ännu oroligare. Jag trodde att de skulle säga att vi skulle åka in själva till akuten.
Det tog ambulansen 30 minuter att komma och vid det här laget hade lillmatte piggnat till så pass mycket att hon protesterade högljutt när ambulanspersonalen skulle undersöka henne. Så ambulanssjukvårdaren fick koncentrera sig på att förse kakmonstret med hushållspapper så att hon skulle kunna torka tårar och snyta en snorig näsa (och det var inte dotterns näsa...).
Väl inne på akuten kunde de konstatera att lillmattes syresättning låg på 90 % så hon fick andas syrgas när vi kom till vårdavdelningen. Sen när hon somnat satte de på henne ett andningslarm. Då var klockan 04.00 och jag var helt slut. Det blev tyvärr ingen lång vila. Klockan 06.00 vaknade dottern, hur pigg som helst. Hela förmiddagen fick jag springa efter henne i korridorerna på barnavdelningen. Hon tyckte allt var oerhört spännande! De har en jättefin lekavdelning, men lillmatte konstaterade snabbt att det inte var där som den viktiga verksamheten ägde rum... En av personalen sa "du har rätt fullt upp hemma i vanliga fall va?" Tänk att där har hon helt rätt!
Strax innan lunch fick vi komma till lungröntgen. Det tog en stund innan plåtarna var analyserade, men efter lunch fick vi beskedet att hon hade enkelsidig lunginflammation. Den är dock inte orsakad av bakterie utan virus, så hon har inte fått någon antibiotika, däremot ska hon inhalera luftrörsvidgande medicin samt kortisonpreparat.
Usch, det var ingen rolig upplevelse. När jag gick där på vårdavdelningen tänkte jag på alla föräldrar som har barn som verkligen är svårt sjuka. Själv fick jag bara en liten, liten föraning om vilken mardröm det måste vara.
Pilla in en böna i näsan
Lite trött på att leka akutsjuksköterska lyfter jag ner lillmatte från barnstolen och går och ger Falco mat. Lillmatte kommer efter mig med en misstänkt klurig min och oerhört mycket bus i blicken. Jag fattar misstanke och inspekterar hennes näsborrar. Mina farhågor besannas när jag skymtar ett grönt föremål i nosen. Antagligen hade hon hittat bevismaterialet på golvet. Nu hade jag ju vanan inne så det var bara till att plocka fram pincetten igen...
Och jag som inte ens har introducerat Astrid Lingrens Madicken för lillmatte ännu. Ni vet episoden då Lisabet (tror jag hon heter) pillar in en ärta i näsan.
Snipp, snapp, snut!
Inskolning på dagis
Idag var det min tur att föja med dottern. Det var spännande att se lokalerna och träffa de andra barnen och personalen. Jag kan summera det hela med att säga att personalen ingav förtroende och de andra barnen i gruppen var hur gulliga som helst. Det var inte heller så hög ljudnivå som man skulle kunna tänka sig att det är på en förskola. Och lokalerna är helt otroligt fina! Förskolan heter Bastasjö förskola och är helt nybyggd. Smolket i bägaren är att den ligger 15-20 minuter med bil hemifrån oss.
Lillmatte var sig däremot inte riktigt lik. Hon ville hela tiden ha koll på var jag var och blev ledsen några gånger. Så brukar hon inte vara. Jag tror att det är förkylningen som spökar för hon har varit grinig ikväll också. Vi får se i vilken form hon är imorgon, om hon ska gå eller inte.
Några foton från dagen har jag inte, så jag lägger ut en bild som jag tog för en dryg vecka sedan, när den ena mammagruppen hade en liten återträff på Tallholmens badplats. Vi har följts åt sedan barnen var riktigt små, så det var roligt att träffa dem igen. Sen var ju vädret helt fantastiskt och det gjorde ju inte saken sämre.
Tuffaste gänget i stan
Snorig fotomodell
Vad gör väl lite snor i näsan? Kolla in min sjysta stil istället!
Peppar, peppar, men lillmatte har verkligen varit oförskämt frisk. En omgång vinterkräksjuka är allt. Hon har faktiskt inte ens varit riktigt förkyld. Men den här gången kunde hon inte stå emot min förkylning, så igår kväll hade hon nästan 39 graders feber, hosta och riktigt tjockt snor. Idag är hon så gott som feberfri men fortfarande hes och snorig.
Humöret har däremot varit förvånansvärt bra. I morse roade hon sig med att klä på sig en solhatt, regnjackan och ett par tjocka galonklädda vintervantar (med viss hjälp från modern). En läcker kombination ovanpå pyjamasen! Det är ju så populärt med modebloggar, kanske ska vi slå oss in på den banan...
Själv mår jag ganska risigt fortfarande. Lite less på att förkylningen inte vill släppa sitt grepp.
Men det stora orosmolnet är lillmattes förkylning, för på måndag är det en stor dag, då börjar nämligen inskolningen på förskolan! Så vi får hoppas att hon repar sig kvickt. Jag tycker för övrigt att det känns jätte pirrigt det här med dagis. Rent objektivt tror jag säkert att det kommer att gå bra, men hönsmamman i mig kan inte låta bli att oroa sig i alla fall.
Trevlig fortsättning på helgen!
Kräksjuk familj
Så här pigg var inte lillmatte i helgen... Bilden är tagen i början av januari då hon fortfarande var så stolt över att hon faktiskt kunde gå själv (och ta på sig mössan).
I fredagskväll började jag känna mig lite kass i magen och tackade därför nej när husse frågade om jag ville ha lite glass. Redan där borde vi verkligen anat att det var något stort på gång. Jag tackar nämligen aldrig nej till glass! Och mycket riktigt. Jag kunde inte somna när jag lagt mig och fick efter en stund springa ner till toaletten. Där blev jag sedan kvar i några timmar... När det mest akuta var över bäddade jag på toalettgolvet med lite filtar och kuddar, för jag kände mig inte redo för sängen.
Mitt i natten vaknade jag till ur min slumrande sömn av en duns från övervångingen. Jag insåg redan innan skriket kom att det var lillmatte som ramlat ner från vår säng. Hur jag lyckades få min matta kropp att kasta sig upp till övervåningen, det vet jag inte, men helt plötsligt stod jag bara i sovrummet. Husse hade hunnit plocka upp det skrikande barnet och vi bäddade ner henne i sängen. Men efter ca 10-15 minuter vaknade hon till och kräktes. Då blev vi oroliga för att hon fått hjärnskakning! Eller kunde det vara vinterkräksjukan som drabbat henne också...? Husse ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte inte att vi skulle vara oroliga. Pytsan. Det är ju lättare sagt än gjort, så husse åkte in till aktuten med lillmatte, som för övrigt hunnit bli på ett strålande gott humör!. De kom ganska snart tillbaka med ett lugnande besked.
Lillmatte kräktes några gånger till under natten och sov sig sedan igenom hela lördagen. Det gjorde jag också.... Hon var lite piggare på söndagen, men på kvällen somnade hon i min famn i soffan. Det händer aldrig i vanliga fall. Natten mellan söndag och måndag var det husses tur att bli sjuk. Stackarn fick användning för både toalett och handfat...
Nu hoppas jag att det dröjer länge till nästa gång.
Det ska börjas i tid! 14-månaders bebis i lästagen :-)
I övrigt så är lillmatte inne i en period då hon lätt blir frusterad. Hon vill så mycket, men det är ju inte allt hon kan eller får göra. Hon blir tokig när hon inte får hålla i min rykande heta temugg på morgonen. Hon vill så gärna kunna krypa upp på köksstolarna, men är fortfarande för kort i rocken. Hon försöker öppna lådor som är barnsäkrade och kastar sig på golvet i frustration när hon inser att det inte går! Och ibland tycker hon att tillvaron är lite jobbig i största allmänhet och då vill hon helst att jag ska bära henne... Det är inte lätt att vara liten alla gånger!
Men styrkan i känslorna kan också vara riktade i motsatt riktning, när hon upptäcker någon ny färdighet, eller om vi leker någon spännande lek med henne. Häromdagen satt vi och "spelade" med en kortlek (jag tycker att hon kan tjäna in lite pokerpengar till familjen) och jag placerade ett kort mellan storttån och tån bredvid, vad den nu heter. Sen provade hon att göra samma sak och lyckades. Ni skulle sett leendet som spred sig i lillmattes ansikte när hon upptäckte att hon kunde själv!
Bokslut över 2007
Kakmonstret, lillmatte och skurkhunden, januari 2007. Observera lillmattes runda kinder!
Det är inte bara TV-sporten och alla dagstidningar som gör bokslut över det år som passerat. Det gör vi nog alla lite till mans. För mig har det blivit extra påtagligt när jag suttit och gått igenom 2007-års foton. Det överlägset dominerande fotoobjektet har varit lillmatte. En växande lillmatte. En lillmatte som utvecklades från en liten hjälplös minivarelse till en skrattande spjuver med mycket vilja. Jag inser också hur snabbt man glömmer det som står i centrum för stunden. Nu kan till exempel hennes lilla hand smeka min kind och fungera som ett verktyg för att utforska omgivningen. För inte så länge sedan flaxade den mest omkring i spasmiska rörelser.
Första månaderna, när allt var som mest kaotiskt, förde vi en loggbok där vi skrev upp vad som hände under dygnet. Det var kanske ett försök att få lite grepp om tillvaron. Häromdagen bläddrade jag igenom de här minnesanteckningarna. Här kommer en redogörelse för hur lillmattes dygn såg ut för precis ett år sedan. Jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa igenom listan egentligen, utan gör det mest för min egen skull. (När jag skriver "sover" är det lillmatte jag menar, även om jag ibland passade på att sova dagtid när hon gjorde det.)
04.25-04.35 Ammar
04.35-04.45 Byter blöja
04.45-05.05 Ammar
05.05-07.20 Sover
07.20-07.45 Ammar
07.45-07.55 Byter blöja
07.55-08.20 Är vaken
08.20-08.30 Ammar
08.30-09.40 Sover
09.40-10.00 Ammar
10.00-10.40 Vaken
10.40-10.50 Ammar
10.50-11.10 Byter blöja och kläder
11.10-11.30 Ammar
11.30-12.15 Sover
12.15-12.30 Vaken
12.30-12.50 Ammar
12.50-13.10 Vaken
13.10-13.20 Ammar
13.20-13.40 Byter blöja
13.40-14.10 Ammar
14.10-14.30 Vaken
14.30-14.40 Byter blöja
14.40-14.50 Ammar
14.50-17.05 Sover
17.05-17.25 Ammar
17.25-17.40 Vaken
17.40-17.45 Ammar
17.45-18.10 Vaken
18.10-18.20 Ammar
18.20-18.30 Vaken
18.30-19.00 Sover
19.00-19.15 Ammar
19.15-21.15 Här missade jag att skriva
21.15-21.25 Ammar
21.25-21.30 Byter blöja
21.30-21.50 Ammar
21.50-02.30 Sover
02.30-02.45 Ammar
02.45-02.55 Byter blöja
02.55-03.05 Ammar
03.05-05.50 Sover
05.50-06.05 Ammar
06.05-06.15 Byter blöja
Tja, det är inte konstigt att lillmatte hade en viktökning som heter duga. Hon åt ju mest hela tiden. Själv var jag konstant trött. Ingen sammanhängande sömn och en bebis i famnen mest hela dagen. Det tar på krafterna.
Jag ska göra på liknande sätt någon dag som kommer. Det ska bli roligt att jämföra!
Vad är vad?
Inte konstigt att "vov" var det första ord hon lärde sig...
Ibland har jag lite svårt att veta när jag är matte och när jag är mamma. Såväl hund som barn har fått känna på begreppsförvirringen. En dag när jag stod och bytte en bajsig blöja, för sjuttioelfte gången, kom jag på mig själv med att längtansfullt tänka "undrar när hon blir rumsren?". Hm. Helt naturligt att lillmatte inte har börjat kalla mig mamma ännu. Hur ska barnet kunna veta vad jag är, när jag säger saker som "Är du mattes älsklingsbarn?". Falco har också fått sin beskärda del. När vi skulle gå ut en kväll var jag på väg att sätta på honom min mössa! Jag är så van att klä på lillmatte, så rörelsen kändes helt naturlig.
BVC-sköterskan tittade konstigt på mig den gången jag frågade om de rekommenderade att man avmaskade bebisarna... Lillmatte var i värsta stoppa-allt-jag-hittar-i-munnen- perioden, även sten, jord och pinnar, så jag tyckte faktiskt inte att frågan var så konstig!
När jag hivade upp lillmatte under armen igår, konstaterade jag att hon snart väger lika mycket som Falcos fodersäck!. Tänk vilken styrketräning jag får...
Födelsedagsbarnet!
Kockan är 09.48. Ett sömnigt födelsedagsbarn har precis blivit nerbäddat i vagnen
Klockan 09.56. Underbart födelsedagsväder. Sol och frostbiten gräsmatta!
Klockan 10.00 prick. Födelsedagsbarnet sover gott.
Konkurrens på bloggen
Jag tänker titta in här i bloggen ibland. Hoppas det är OK?
När jag började skriva om Falco på nätet var det som en ren träningsdagbok. Men nu liknar bloggen mer och mer en vanlig dagbok än en träningsdagbok. Kanske för att vi tyvärr inte tränar så mycket nu för tiden! Hm....
I höstas började det dessutom smyga sig in icke hundrelaterade ämnen i bloggen - främst om mattes växande mage. Och sen lillmatte kom till världen är det inte bara i det praktiska livet hon tar plats, utan även här. Ett tag funderade jag på om jag skulle ha en hundblogg och en för det övriga livet. Men det skulle ta för mycket tid i anspråk. Dessutom är mitt hundliv och mitt ”övriga” liv så starkt sammankopplade. Falco är ju en viktig medlem av familjen.
Ni som läser den här bloggen av hundintresse får stå ut med att det även kommer att handla en hel del om lillmatte. Så får det bli.
Förra helgen åkte jag hemifrån för första gången utan lillmatte i släptåg. Måste erkänna att det var riktigt skönt att vara själv en stund. Vad gjorde jag då av de här första minuterna i efterlängtad ”frihet”: Fikade med några kompisar? En snabb spa-behandling? En välbehövlig shoppingrunda till stan? ”Fel, fel, fel!”- som Brasse skulle sagt i Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag åkte till klubbstugan för att städa!!! Men det var faktiskt riktigt roligt, även om det gick i en rasande fart och jag hela tiden höll koll på mobilen (ifall matmonstret skulle komma på att hon var hungrig där hemma). Små saker i vardagen har verkligen fått en annan innebörd sen lillmatte kom. Skura ett skitigt golv känns numera som en oerhörd avkoppling.
Husse fotade lilla eskimåtjejen för några dagar sedan. Hon har hunnit bli 3 1/2 månad.
