Falco

Så här pigg var inte lillmatte i helgen... Bilden är tagen i början av januari då hon fortfarande var så stolt över att hon faktiskt kunde gå själv (och ta på sig mössan).

I fredagskväll började jag känna mig lite kass i magen och tackade därför nej när husse frågade om jag ville ha lite glass. Redan där borde vi verkligen anat att det var något stort på gång. Jag tackar nämligen aldrig nej till glass! Och mycket riktigt. Jag kunde inte somna när jag lagt mig och fick efter en stund springa ner till toaletten. Där blev jag sedan kvar i några timmar...  När det mest akuta var över bäddade jag på toalettgolvet med lite filtar och kuddar, för jag kände mig inte redo för sängen.

Mitt i natten vaknade jag till ur min slumrande sömn av en duns från övervångingen. Jag insåg redan innan skriket kom att det var lillmatte som ramlat ner från vår säng. Hur jag lyckades få min matta kropp att kasta sig upp till övervåningen, det vet jag inte, men helt plötsligt stod jag bara i sovrummet. Husse hade hunnit plocka upp det skrikande barnet och vi bäddade ner henne i sängen.  Men efter ca 10-15 minuter vaknade hon till och kräktes. Då blev vi oroliga för att hon fått hjärnskakning! Eller kunde det vara vinterkräksjukan som drabbat henne också...? Husse ringde sjukvårdsupplysningen och de tyckte inte att vi skulle vara oroliga. Pytsan. Det är ju lättare sagt än gjort, så husse åkte in till aktuten med lillmatte, som för övrigt hunnit bli på ett strålande gott humör!. De kom ganska snart tillbaka med ett lugnande besked.

Lillmatte kräktes några gånger till under natten och sov sig sedan igenom hela lördagen. Det gjorde jag också.... Hon var lite piggare på söndagen, men på kvällen somnade hon i min famn i soffan. Det händer aldrig i vanliga fall. Natten mellan söndag och måndag var det husses tur att bli sjuk. Stackarn fick användning för både toalett och handfat...

Nu hoppas jag att det dröjer länge till nästa gång.



Det ska börjas i tid! 14-månaders bebis i lästagen :-)

I övrigt så är lillmatte inne i en period då hon lätt blir frusterad. Hon vill så mycket, men det är ju inte allt hon kan eller får göra. Hon blir tokig när hon inte får hålla i min rykande heta temugg på morgonen. Hon vill så gärna kunna krypa upp på köksstolarna, men är fortfarande för kort i rocken. Hon försöker öppna lådor som är barnsäkrade och kastar sig på golvet i frustration när hon inser att det inte går! Och ibland tycker hon att tillvaron är lite jobbig i största allmänhet och då vill hon helst att jag ska bära henne... Det är inte lätt att vara liten alla gånger!

Men styrkan i känslorna kan också vara riktade i motsatt riktning, när hon upptäcker någon ny färdighet, eller om vi leker någon spännande lek med henne. Häromdagen satt vi och "spelade" med en kortlek (jag tycker att hon kan tjäna in lite pokerpengar till familjen) och jag placerade ett kort mellan storttån och tån bredvid, vad den nu heter. Sen provade hon att göra samma sak och lyckades. Ni skulle sett leendet som spred sig i lillmattes ansikte när hon upptäckte att hon kunde själv!