Falco

Tjena snygging!

Jag däckade i en förkylning i fredags och låg sedan pall resten av helgen. Missade därigenom möjligheten att titta på klubbens stora sommartävling i agility och lydnad. Men i måndags var det bara till att parvla sig iväg till jobbet. På kvällen stack jag ut och spårade med Falco. Kanske inte så intelligent. Egentligen borde jag nog bäddat ner mig i soffan och tagit det lugnt. Men jag tyckte synd om Falco som haft en stillsam och tråkig helg. Dessutom hade jag bokat in träningen med en klubbkompis. Sista argumentet för träning var att jag vill passa på att spåra i skog nu, innan jag har blivit för framtung och otymplig. Det lär nämligen inte dröja så länge... Sen får det nog bli fältspår för hela slanten!

Av hänsyn till "mitt tillstånd" fick Falco inget långt spår. Det blev ca 400 meter med en förstärkning efter upptaget, fyra pinnar och Falcos nya favoritleksak som slut (en vattenleksak som går att kampa med). En dryg timmas liggtid. Upptaget var ca 10 meter ut och spåret gick till vänster. Falco rusade ut vid påsläppet så jag tänkte "det här går för fort! Han fixar det aldrig!". Förlåt Falco.. Han bromsade nämligen in vid spåret och gjorde ett jätte fint upptag. Sen var det en liten sträcka av spåret som han virrade runt på. Han tog sig också tid att stanna och kissa, något han har gjort vid ett flertal spår nu. Men sen tuffade han på i bra fart. Nästan så att klumpedunsen till matte hade svårt att hänga med.

Jag ville prova en blindtarm för första gången , dvs en återgång i spåret. Det var roligt att se hur han reagerade när spåret "tog slut". Ungefär som "vad sjutton hände här?!!?? Nu får jag nog skärpa till mig!!!". Sen ringade han några gånger innan han hittade tillbaka till spåret. Han spårade bra och med stort intresse, och det var det jag ville se. Inte en antydan till att spana efter vilt. Han missade visserligen en pinne, men det kan jag leva med i dagsläget. Titti hade gått ett roligt spår och jag fick ännu ett bevis för hur viktigt det är att lägga variationsrika spår åt min buskille. Belöningen vid pinnarna var plättar, och han var värd varenda smula!

Igår kväll hade jag inte riktigt tid (eller ork) för några större träningsinsatser. Men förutom kvällspromenaden fick Falco ett "spontanuppletande". Jag gjorde det mycket enkelt för mig. Receptet heter 7 spårpinnar, en högvuxen äng utanför huset och en burk färsk hundmat. Jag gick först och slängde ut alla sju pinnarna på en begränsad yta. Sen hämtade jag vovven och lät honom leta reda på pinnarna. Falco tyckte att det var roligt och träningsinsatsen krävde minimalt med tid. Praktiskt för en stressad och småförkyld yrkeskvinna ;-)



Det skulle möjligtvis inte gå för sig att få lite av det där goda i burken, utan pinne i utbyte? Nähä… snålkärring! Då springer jag väl och letar upp den sista pinnen också! 

När jag gick sista kissrundan för kvällen stötte jag på en av de vanligt förekommande paddorna som finns i området. Som nybliven ägare till en efterlängtad digitalkamera (en Canon Power Shot S3IS) såg jag ännu ett möjligt fotoobjekt. Sagt och gjort. In med hunden i huset och ut med kameran. Undrar hur många människor som låg dubbelvikta, mitt ute på en väg, klockan 23.00 igår kväll för att fotografera kräldjur…? Till råga på allt kom det förbi några okända grannar som var ute och promenerade i skenet av månen. Jag förklarade vad jag gjorde och vi fick en trevlig liten pratstund. Sen kan jag bjuda på om de tyckte att jag var ett märkligt inslag i tillvaron.