En vecka av dåliga ursäkter
Jag är som ett kylskåp i skogen och har nog svårt att hålla reda på mina egna fötter. Speciellt nu när jag går och spanar efter orm... Att sedan kunna hantera linan på ett smidigt sätt och se och analysera hur Falco jobbar är nästan överkurs. Att dessutom försöka sig på konststycket att fotografera samtidigt var ingen lyckad kombination. Den skuggig saken i mitten är Falco.
Usch, någon strukturerad hundtränare kan man verkligen inte anklaga mig för att vara. Nu är det söndagkväll och jag inser att veckan rusat iväg, så gott som hopplöst tom på hundträning. "Varför blev det på detta viset?".
Måndag: Det var så fint väder när jag kom hem från jobbet. Kände inte för att träna utan ville mest bara promenera och njuta av det vackra vädret. Undrar jag hur många seriösa idrottsmän det finns som hoppar över en träning för att "de inte känner för det". Tror de är lätträknade.
Tisdag: Instruktörsmöte på klubben. Kunde kanske ha kört lite lydnad efteråt, men då var jag ju trött :-(
Gills det som ursäkt?
Onsdag: Åkte hemifrån kl 06.30 för att lämna Falco på hundpensionat. Körde sedan vidare ner till Helsingborg för en internutbildning med jobbet. Var hemma igen kl 20.00 och då var jag verkligen helt körd i huvudet. Falco var också helt slut, så en kvällspromenad var vad vi mäktade med.
Torsdag: Allmänt möte på klubben. Lämnade Falco hemma, så då gick det ju inte att träna :-)
Fredag: När vi köpte huset tog jag på mig att vara "gräsklippesansvarig". Måste ha fått ett plöstsligt infall av trädgårdsromantism... Tomten är på nästan 4000 kvm, så jag har ångrat det löftet flera gånger. Jag tycker att det är roligt första halvtimmen, men sen går det över... Nåväl, när jag kom hem från jobbet klippte jag en liten bit, för att slippa ta allt på en och samma dag.
Lördag: Förmiddagen gick åt till att klippa resten av gräsmattan. Efter lunch och rastning av lilla djuret var det meningen att jag skulle träna uppletande, tills husse kom upp från källaren och meddelade att toasystemet läckte. Jag skall inte gå in på några detaljer, men jag kan säga så mycket som att det "sket sig" med uppletande träningen...
Söndag: På morgonen stack jag iväg och jympade (!). Det var flera år sedan sist, men mina stackars kontorsaxlar behöver lite stöttning... Förmiddagen ägnade jag sedan åt en rabatt som nästan kvävdes av ogräs. Men på eftermiddagen stack jag faktiskt iväg och spårade! Äntligen bröts den dåliga trenden. Spåret var ca 500 meter, med 4+slut. Falco plockade alla pinnarna och spårade riktigt fint. Jag vågade mig på ett litet minipåsläpp = släppte på honom ca 4 meter från spåret. Han stannade och analyserade spåret och tog sen rätt riktning. Jag har bara tränat direktpåsläpp, så det är dags att vi ökar svårighetsgraden. Skall bli spännande att se hur det går.
Vilken underbar sida och vilka fina bilder! Falco är helt enkelt för bedårande och bilden med tassen över nosen när han ligger i sin säng gör att jag smälter snabbare än en glass i sommargass.
Oj, vilken stolt mor jag är som har dig till dotter. Dina dagboksinlägg är fantastiskt roliga att läsa. Jag får många glada skratt när jag läser dem. Dessutom!!!! så tycker jag att du jobbar bra och det går framåt med Falcos träning. Säger en riktig amatör! Det är ju så att vi har rätt att få vara trötta ibland också!!
Mamma, du är min största supporter ;-)Och vilken cyberräv du blivit! Det var inte länge sedan du suckade över att skriva ett e-mail, och nu skriver du inlägg i bloggar (min i alla fall), inte illa!!! Keep up the good work!!!
Ja du Brittinger, då skall du veta att en av mina mentorer är din dotter Maria. Alltid så positiv mot en o peppar upp när man har det motigt.
Å så är hon en jättebra elev på lydnadskursen, lyssnar och väldigt aktiv.
Oj, nu sitter jag och rodnar framför datorn! Tack för de orden Carina.
Hej Carina och Maria!
Det här är ju jättespännande! Carina! Jag är en mycket stolt mor, jag beundrar Marias tålamod. Det kan hon inte ha fått av mig! Mitt motto är: " lär mig tålamod men gör det fort".
