Husarrest
I torsdags förra veckan hade jag en tid hos barnmorskan för allmän undersökning. Det började med att de tog mitt blodtryck, och sköterskan mumlade ”kan detta verkligen stämma?”. Trycket hade gått upp ännu mer. Efter samtal med barnmorskan fick jag en tid till förlossningen på eftermiddagen för ytterliggare koll. Tack och lov visade de proverna inga tecken på havandeskapsförgiftning - något som ett förhöjt blodtryck kan vara ett tecken på, så jag fick åka hem. Sen dess har jag varit sjukskriven.
Igår tog jag ett nytt blodtryck. Trodde verkligen att det skulle vara bättre, för jag har inte gjort annat än vilat sen förra provtagningen. Men icke. Det var bara marginellt bättre. Just nu känns det lite motigt. Hjärnan vill en sak och kroppen en annan. Några hundpromenader i egentlig mening får jag inte ta heller. Än så länge har det gått bra, för husse har jobbat hemifrån. Men nu är han borta till torsdagskväll, så stackars Falco kommer bara att få komma ut och göra sina behov. Det känns lite som om jag har husarrest…
Men jag ska försöka jobba två timmar om dagen i slutet av den här veckan samt nästa vecka. Jag vill ju kunna lämna över på ett snyggt sätt till den som ska ersätta mig under föräldrarledigheten. När det väl är gjort kan jag koppla av arbetet. Jag börjar nu inse att jag inte kommer att kunna jobba så länge som jag hade planerat, även om jag har svårt att acceptera det.
I helgen satt jag en stund vid datorn (jag kan ju inte ligga hela tiden, då blir jag tokig!) och sorterade klart mina digitala bilder. Så skönt att ha det gjort! Bilden på Falco tog jag i augusti i år. Kolla in hans ögon. När han har den blicken så smälter jag :-) Visst kan han göra mig fullständigt galen mellan varven. Det har inte varit en enkel "resa" de här tre åren tillsammans med Falco. Men kanske just därför har han en speciell plats i mitt hjärta.
Falco älskar filtar! Här har han hittat en liten bit att vila huvudet på.
Åh, vad kul att läsa om en aktiv schäfer! :) Ja, och matte också...
Har själv haft schäfrar i många år och tränat, tränat och tränat. Såå kul!
Hoppas det går bra med den lilla 'valpen' också.
Lycka till med hunderiet.
/Myra
Ja ha ja, känner igen symptomen, det är bara att lägga sig ner och vila... lättare att säga det än att utföra det. Själv fick jag havandeskapsförgiftning, akutkejsarsnitt och över en månad på barn 4, då blir det lite hundrastning kan jag berätta, vi hade 3 vuxna hundar hemma + valpkull...
Så lägg dig ner och vila, jobbet kan nån annan ta vid utan inskolning.
Nu ska du tänka på dig själv och barnet.
Falko klarar sig utan träning i några dagar tills husse kommer tillbaka.
Tänker på er
Anette i Umeå
Oj Anette! Det lät inget vidare det där. Tur att det gick bra till slut. Jag var hos barnmorskan idag och blodtrycket hade faktiskt sjunkit något (om än lite), så jag är riktigt glad idag. Men jag lovar, jag ska ta det lugnt :-)
