Utmanad
Falco har blivit utmanad av Jenniefers Kelly. Regler för utmaningen: Varje utmanad hund ska skiva 6 stycken underliga/konstiga fakta om sig själv. Sen ska utmaningen skickas vidare. Men jag tror uppriktigt sagt inte att jag känner någon i Hundsverige som inte redan fått den här utmaningen... Det är otroligt hur fenomen sprider sig över inernet!
1 Falco var nära att förlora synen på ena ögat när han var unghund. Vi var ute och gick på en obekant stig. Falco sprang några meter framför mig. Plötsligt skriker han till och kommer mot mig. När jag undersöker honom ser jag ett jack, bara några milimeter från högra ögat. Jag blev så skärrad att jag inte kunde tänka riktigt klart utan skyndade mig hem med den skadade hunden. Väl hemma kunde husse lugna mig och vi kunde båda konstatera att det var ett ytligt sår. Men resultatet hade säkerligen blivit betydligt allvarligare om taggtråden rispat ögat. Om han hade förlorat synen eller inte, det får vi tack och lov aldrig veta.
Det var nära ögat, bokstavligt talat!
2. När Falco var valp/unghund var han snudd på otillgänglig. Han tyckte inte om när vi satte oss ner på golvet för att gosa med honom. Då började han studsa runt och tjuta eller alternativt nafsas. Han sökte aldrig vår närhet. Vi lade ner en hel del tid på "hanteringsträning". Han fick helt enkelt lov att acceptera att vi pysslade om honom och kände igenom kroppen. Vändpunkte kom första sommaren, när han var ett år. Då tillbringade vi några veckor ombord på segelbåten. Alla som varit ombord på en 30-fots segelbåt från slutet av 70-talet vet att det inte är någon trerumslägenhet vi talar om... Med andra ord levde vi TÄTT inpå varandra. Där, på båten, lade Falco sitt huvud i mitt knä för första gången. Det var ett magiskt ögonblick!
Falco som knähund!
3. Falco är galen i kuddar, filtar eller allt annat mjukt man kan tänkas kunna ligga på. När han var som stimmigast kunde vi slänga ut en filt på golvet. Då förvandlades den hyperaktive hunden till en kanelbulle. Favoritern framför alla är fortfarande dynorna som vi har i sittbrunnen. Han kan se väldigt förnärmad ut om vi har gäster ombord så att alla dynor blir upptagna!
Falco på sina älskade dynor.
4-6. Det finns mycket mer att berätta, men jag tror jag stannar här.
På återseende!
1 Falco var nära att förlora synen på ena ögat när han var unghund. Vi var ute och gick på en obekant stig. Falco sprang några meter framför mig. Plötsligt skriker han till och kommer mot mig. När jag undersöker honom ser jag ett jack, bara några milimeter från högra ögat. Jag blev så skärrad att jag inte kunde tänka riktigt klart utan skyndade mig hem med den skadade hunden. Väl hemma kunde husse lugna mig och vi kunde båda konstatera att det var ett ytligt sår. Men resultatet hade säkerligen blivit betydligt allvarligare om taggtråden rispat ögat. Om han hade förlorat synen eller inte, det får vi tack och lov aldrig veta.
Det var nära ögat, bokstavligt talat!
2. När Falco var valp/unghund var han snudd på otillgänglig. Han tyckte inte om när vi satte oss ner på golvet för att gosa med honom. Då började han studsa runt och tjuta eller alternativt nafsas. Han sökte aldrig vår närhet. Vi lade ner en hel del tid på "hanteringsträning". Han fick helt enkelt lov att acceptera att vi pysslade om honom och kände igenom kroppen. Vändpunkte kom första sommaren, när han var ett år. Då tillbringade vi några veckor ombord på segelbåten. Alla som varit ombord på en 30-fots segelbåt från slutet av 70-talet vet att det inte är någon trerumslägenhet vi talar om... Med andra ord levde vi TÄTT inpå varandra. Där, på båten, lade Falco sitt huvud i mitt knä för första gången. Det var ett magiskt ögonblick!
Falco som knähund!
3. Falco är galen i kuddar, filtar eller allt annat mjukt man kan tänkas kunna ligga på. När han var som stimmigast kunde vi slänga ut en filt på golvet. Då förvandlades den hyperaktive hunden till en kanelbulle. Favoritern framför alla är fortfarande dynorna som vi har i sittbrunnen. Han kan se väldigt förnärmad ut om vi har gäster ombord så att alla dynor blir upptagna!
Falco på sina älskade dynor.
4-6. Det finns mycket mer att berätta, men jag tror jag stannar här.
På återseende!
Kommentarer
Postat av: Annika & Raxa
Hej Maria!
Tack för "Krya på dig-hälsningen!" Ja, så det kan bli när man minst anar det. Men vi kör på och hoppas vara på benen igen i mitten av januari. Då ... :-)
Underbara bilder på er hemsida - på både "småbeningar" och fyrbeningar. Lycka till med Falco!
Vänligen
Annika & Raxa
Postat av: Eva med
Beauceronerna
Åhh,vilken snygging han är Falco:) Ha det bra i
jul!!
Eva och alla hundarna
Postat av: Malin
jättesöt hund (:
Postat av: Maria & Falco
Malin: tack! men han kan vara en riktig skurk ibland :-) Det är kanske tur att han är så söt som han är!
Trackback
