Falco

Förra sommaren fick mammas Norfolkterrier Tessie somna in pga hjärtfel. Hon blev 11 år. Det var så tomt när jag var i Falun tidigare i år. Inget ljud av små tassar och ingen hundkorg i hallen. Men när jag och lillmatte kom på besök i fredags möttes vi av silkeslena öron och det sötaste lilla huvud jag sett på länge. Den underbara varelsen heter Tindra och är en blandras mellan irländsk setter och engelsk springerspaniel. 

Hon är inte bara söt, utan verkar vara en mycket trevlig hund i största allmänhet. Mycket förig, med ett stort föremålsintresse och en fantastisk "av- och påknapp". Jag måset säga att hon är fantastiskt lugn för att bara vara sju månader. Synd att vi bor så långt ifrån varandra, för det hade varit roligt att träna lydnad med henne...

Lillmatte och Tindra har blivit bästa kompisar. Tindra är så försiktig i lillmattes närhet. Det är fascinerande att se.



Nu är det din tur att kasta!



Händer det något spännande där ute, tror du?

Det är en fröjd att se Tindra springa. Hon flyger fram med en otrolig lätthet. Jag har försökt fånga rörlesen på bild. Men det har varit omöjligt... Jag gör nya försök i veckan. Men en daglig portion av höstfärger får avsluta dagens inlägg.



Jag kan inte få nog av dem

Jo, det var en sak till... När lillmatte skulle sova förmiddagsvilan så stoppade jag ner henne i vagnen i vanlig ordning och gick ut på gräsmattan för att "söva" henne. Men väl utomhus kände jag för att gå en liten sväng i det sköna vädret. Min mamma och Tindra kom också med. När vi kommit en bit i villaområdet tittar mamma på mig och säger med förvåning i rösten: "Men Maria, har du pyjamasbyxorna på dig?!" Jag stannar till och tittar ner på mina ben, och mycket riktigt, visst var det mina pyjamasbyxor som stack fram under den tjocka jackan! Min syster såg till att föreviga synen på bild, när jag skrattande återvände hem. Men jag besparar bloggläsarna den synen.