Vilken lunch!
Nöjda och belåtna tog vi tåget till Arlanda för vidare transport luftvägen till Ronneby/Karlskrona. Jag hade turen att få sitta bredvid en småbarnspappa på flyget. Han hjälpte till med att underhålla en lillmatte som hade myror i kroppen. Flygplansstolarna känns väääldigt små när det sitter en sprattlande bebis i famnen... Annat var det på den tiden då en kort flygtur nästan kunde upplevas avkopplande: fika lite, läsa lite, vila lite... .

Lillmattes erhållna SAS-gosedjur. Hon börjar vara en berest liten dam :-)
Idag öppnade jag Photoshop och plockade fram en handbok från bokhyllan. Jag har länge velat lära mig programmet, men inte riktigt kommit mig för. Bildredigerarvärlden verkar dock vara ett farligt ställe, för oj vad mycket roliga saker man kan göra :-) Risken är att jag fastnar framför datorn.
oh jag önskar att jag också kunda lära mej det! jag provar mej fram men d går inge vidare haha..
Usch så tidigt :( stackare. Theo somnade ju om och sov till tio över nio (vintertid) så det var inte dåligt hehe. Ja det blir verkligen skillnad när dom börjar gå, man ser han på ett helt annat sätt nu. hoppas allt e bra.
tack för omtanken... jag tycker han verkar må bättre idag.... kram
Jisses vad det hänt mkt sedan jag var här senast. Det var ju dåligt med uppdatering en tid så därför "tappade" man sidan bland favoriterna. Nu blir det oftare besök här.
Så stor lilldamen har blivit och var var fin Falco ser ut.
Tack för flera inlägg i min blogg. Du är så omtänksam Maria.
/Kram Carina
Hej Carina! Jo jag vet, bloggen var halvdöd ett tag, men nu är jag tillbaka :-)