Kör så det ryker!




Jag ska kanske skicka in en motion till SBK om att starta upp en ny bruksprovsklass, nämligen "trädgårdsspår"? Då skulle ju problemet med att hitta spårmark till tävlingarna vara löst! Dessutom skulle vi bevisligen kunna använda halta och lytta som spårläggare, det är jag ett levande bevis på. Och någon risk för att spårläggarna skulle gå vilse finns ju inte heller. Är det inte en kanonidé?!!??

Egentligen har det varit en ganska tuff vecka. Husse är på tjänsteresa och var bara hemma och packade om innan han åkte igen = jag har varit själv med barn, hus och hund. Och visst är jag trött. Men det har varit en riktigt bra vecka trots allt. Underbart septemberväder och en trädgård som jag äntligen kan kliva runt i utan att få ont är två bidragande faktorer. Jag har verkligen njutit av att kunna vara ute. Och jag är så glad över att foglossningsbesvären så sakteliga minskar i omfattning.


Men jag är ännu inte redo för några hundpromenader. Det betyder att Falco fått nöja sig med att rasta sig ute på tomten. För att döva det dåliga hundägarsamvetet något lade jag därför ett korvspår till honom idag. Några seriösa förberedelser var det inte tal om. Falco fick titta på när jag gick spåret och jag struntade i att låta det ligga till sig. ”Går det så går det” tänkte jag och sa ”varsågod” till den förväntansfulle jycken. Tro inte att jag spårade med honom i lina eller koppel. Nej då, så pass återställd är jag inte att jag riskerar hälsan med att hänga efter en understimulerad Skurkhund. ”Kör så det ryker” var istället mitt motto. Jag trodde att Falco bara skulle gasa järnet runt tomten, men han använde faktiskt huvudet och nosen och jobbade sig runt spåret riktigt bra. Själv stod jag tillbakalutad och lät honom  arbeta ostörd.

 
Det finns nämligen en stor fördel med att ha lagt den tänkta spårkarriären på hyllan. Jag hade aldrig vågat mig på en så här ogenomtänkt övning tidigare. ”För tänk om han skulle fått en vinst med att bakspåra… och jag hade ju inget vettigt slut…”. Tja, nu kunde jag istället vara nöjd med att Skurkhunden fått en rolig aktiveringsövning, sen om den utvecklade honom som tävlingshund eller ej, det spelade ingen som helst roll.


Sov gott!/Kakmonstret 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0