Tillbaka!

image91

Här är jag igen!

Nu är det hög tid att damma av bloggen. Men jag tänker inte bjuda på någon resumé över de senaste månaderna, utan jag sparkar igång, här och nu! Lite återblickar i fotoform kommer jag dock att bjuda på, lite här och var. Bilden här nedanför får visa vad jag ägnat en hel del tid åt i sommar.


image89

Lillmattes bordsskick i mitten av juli. Det har blivit bättre sedan dess, tack och lov...

På återseende!

100% lycka!

image86

Falco på vårpromenad

Ljuset och våren besökte oss i början av förra veckan. Oj så härligt!

image87

100% lycka!

"Plötsligt händer det" säger de på Triss-reklamen (eller något liknande). I min lilla värld är högsta vinsten när lillmatte, för ovanlighetens skull, sover kvar i vagnen efter en underbart vacker vårpromenad utefter Nättrabyån. På detta en kopp nybryggt kaffe och en bulle till. Kan det bli bättre? Dessutom hade jag trevligt sällskap i egenskap av svärmor på besök.

image88

Ja, de är ju söta...

Falcos stora passion i livet är tyvärr rådjur. De här sötnosarna hälsade på i trädgården för några dagar sedan.

Nu börjar snart min favoritserie för tillfället, Anna Pihl, så det får vara allt för den här gången.

Falco på besök i Falun

Falco på besök i Falun

Falco tar en kort paus i snöleken

I söndags kom vi hem, efter att ha tillbringat en dryg vecka hos gammelmatte (och numera stolt mormor) i Falun. Första dagarna var Falco nästan okontaktbar på promenaderna. Han hade fullt sjå med att pinka in sitt nya revir och doppa näsan i alla nya dofter. Nästa hund blir en tik... Men vi fick trots allt några riktigt fina promenader i det fantastiska vintervädret. Klarblå himmel, 15 centimeter gnistrande snö, runt fem minusgrader och vindstilla. Kan det bli bättre? Jag älskar riktigt vinterväder! Tyvärr är det sällan Blekinge bjuder på det. Här blir det mest slask eller is.

Dagarna i Falun kändes som rena semestern. Alltid fanns det någon i familjen som var sugen på att gå en promenad med Falco eller pyssla med Hanna en stund.

Träning- dröm och verklighet

 Vad tittar hon på?

Vad är det hon ser som är så intressant? Svaret kommer längre ner.


Stackars Falco har inte fastnat på bild den här veckan. Men det är inte bara som fotomodell han får stå tillbaka...

Så här tänkte jag "Före":

 

- Jag bäddar ner bebisen i vagnen. Går en kort promenad. Bebisen somnar gott. På lämplig plats tränar jag Falco. Det här upprepas varje dag. Många härliga träningspass och framstegen i träningen blir snabbt påtagliga. Det är bara till att plocka fram tävlingskalendern och börja boka in lämpliga tävlingsdatum.

 

- På liknande sätt läggs även spår- och uppletandeträningen upp. Sovande bebis i vagnen som övervakas av träningskompis. Tillsammans avnjuter vi sedan det medhavda fikat.

 

- När jag inte tränar går jag och Falco härliga promenader med bebisen i barnvagnen.

 

Så här blev det:

 

- Bebisen kommer till världen. Bebisen vill inte sova så ofta, helst äta större delen av tiden. Sova i vagnen går bra. OM den rör sig, det vill säga! Tävlingskalendern kan stoppas i pappersåtervinningen.

 

- Spår- och uppletandeträningen får dröja så länge…

 

- Gemensamma promenader är ingen dans på rosor. Innan vi ens kommit utanför dörren är mattes puls uppe i 110. En skrikande bebis i vagnen och en överlycklig, studsande och tjutande schäfer runt benen är anledningen. Sen följer promenad med en understimulerad schäfer i ena handen och en barnvagn i den andra. Träningen under tiden minimeras till koppelträning. "Här sa jag!".

 

Summa summarum: En matte med väldigt dåligt samvete för hunden. För att lätta på det har matte dammat av klickern och börjat om så smått med att försöka få till det här med klickerträningen. Hur det går få ni läsa vid annat tillfälle. Den lilla kommer snart att vakna, så det får vara allt för den här gången.

vilken fin mobil!

En hel flock med kor och får!!! Ett starkt djurintresse grundläggs tidigt :-)


Mystiskt paket

vadå apport?

Tack matte, sjyst leksak!!

December kändes mest som en extra höstmånad. Visst är vintrarna här i Blekinge lite "svajiga", men så här varmt brukar det inte vara. Det var svårt att få till någon Julstämning.

En av dagarna innan Jul hade vi i alla fall så pass kallt att landskapet blev vackert frostfärgat. Glad i hågen tog jag därför med mig kameran ut för att passa på att fotografera Falco. För att "Jula-till"  fotot lite tog jag också med mig ett rött hjärta som jag hängde upp på en pinne. Med kommandot "apport" överlämnade jag sedan pinnen  till den understimulerade hunden, som raskt tuggade sönder "appprtbocken". Det var ett tag sedan vi tränade... Mitt tidigare goda humör började nu bytas ut till ett frustrerat dito. Till saken hör att Hanna hade upptäckt att vagnen stannat av och låg därför och skrek i protest. Med sammanbiten röst gav jag Falco hjärtat, utan frestande pinne, och muttrade därefter "apport". Sen skyndade jag mig att ta bilden för att kunna sätta vagnen i rörelse igen.

Bättre så här?

Bli inte så arg! Nu är jag väl duktig?

Julen tillbringade vi i Helsingborg med husses familj. På grund av platsbrist och allergi i familjen löste vi boendefrågan genom att ta in på ett Scandic hotell. De hade ett Julerbjudande så det blev inte mycket dyrare än att bo på vandrarhem. Lite märkligt att bo på hotell äver Jul, men väldigt skönt att kunna dra sig undan på kvällarna. Falco tyckte också att det var skönt att bo på hotell, snäppet bättre än hemma faktiskt. Fotot här nedanför förklarar varför... 

Hotellhunden

Måste vi verkligen åka hem?


julbild

Hanna testar en av Julklapparna. Falco tyckte filten var skön...

Falco har utan problem accepterat Hanna som familjemedlem. Fick han välja skulle han tvätta henne från topp till tå flera gånger om dagen. Men vi är försiktiga när hon ligger på golvet, för jag litar inte på att han har koll på sina tassar. Han har råkat kliva på mina fötter ett par gånger, och han är ingen chihuahua precis. Även om det såg sött ut när han lade sig på Hannas Julklappsfilt, så får han nog hålla sig till sina egna filtar i fortsättningen. För skulle han börja klia sig så skulle väl Hanna flyga iväg...

P.S Hanna fick en Julklapp som det bara stod "Hanna" på. Den innehöll ett par jätte fina byxor. Problemet är att paketet inte var från någon av de närvarande i familjen, och ingen vet var det kommer ifrån. Så om givaren råkar läsa det här - ge dig/er tillkänna! Jag har klurat på vem det kommer ifrån, men min amningströga hjärna har inte hittat svaret. Kanske dags att börja tro på tomten i alla fall? D.S


Hemma från BB, första tiden


Hemma i vagnen

"Hej till publiken!"

Oj, tack för alla gratulationshälsningar! Det tog två veckor innan jag ens fick tid att logga in för att läsa bloggen... Sen har det tagit några dagar till innan jag fått möjlighet att skriva de här raderna. Jag börjar förstå vad folk menar, när de säger att man inte ska räkna med att hinna  så mycket mer än att pyssla om bebisen den första tiden... Speciellt inte om man har har förmånen att få en liten med OTROLIGT god aptit :-) Hon äter hela tiden! Men konstigt vore det annars, med två föräldrar som älskar mat...

Som ni har förstått har lilla krypet i magen äntligen kommit till världen. Bilderna som redan finns i bloggen lade husse in när vi fortfarande låg kvar på BB. Hon föddes den 8 november. Sista tiden innan födseln kändes oändligt lång. Jag blev inlagd på förlossningen i två olika omgångar pga lindrig havandeskapsförgiftning. Fy vad tråkigt det var. Jag orkade bara "blippa" mellan värdelösa program på TV. Några dagar efter beräknad födsel fattade läkarna beslutet att jag skulle sättas igång pga "mitt tillstånd". Efter 12 plågsamma timmar tittade hon fram, med hjälp av sugklocka och en barnmorska som tryckte på magen. Hon andades lite rossligt till att börja med, men med lite hjälp på traven ordnade det till sig. Nu mår både mor och dotter bra.

Falco var hos daghussen under hela vistelsen på BB. Här i Karlskrona får papporna bo kvar på BB (fantastiskt bra!), så det fanns ingen hemma som kunde passa Falco. Under själva födseln fick dock daghussen rycka in och arbeta själv, men han löste det genom att åka iväg med Falco till sina föräldrar. De bor på en ö utanför Karlskrona, så han var tvungen att ta färjan över t.o.r för att lämna Falco. Efter att ha arbetat ett dygn gjorde han om samma resa för att hämta tillbaka vovven. Daghussen är värd sin vikt i guld!

Husse hämtade Falco när vi varit hemma ett dydn. Falco kände direkt att det hänt något och sprang runt och nosade intensivt.  Han hittade nykomlingen efter en stund och blev oerhört intresserad av henne. Helst hade han nog slickat henne från topp till tå.

Den lilla har fått ett namn nu. Jag kommer säkert att fotsätta kalla henne gumman, älsklingsgryn och hjärtebarn, men i passet kommer det att stå Hanna ;-)

Man blir trött av allt käk...

Man blir trött av allt käk...

hej, hej!

hej, hej!

kollar in världen genom ett sängfönster...

kollar in världen genom ett sängfönster...

Veterinär- OCH läkarbesök

resultatet av ett hundmöte...

Resultatet av ett mindre lyckat hundmöte

I torsdags var daghussen ute på promenad med Falco. I ett ögonblick av ouppmärksamhet springer Falco före på stigen och daghussen hör sedan ett skall. När han kommer runt hörnet så ser han Falco och en lös New Foundland. Falco hade säkerligen kaxat till sig (han är ju inte den ödmjuka typen i möten med nya vovvar...) men den andra hannen hade fått övertaget och det hela ebbade ut av sig själv. Falco var väl smart nog att erkänna sig besegrad.

Två små ytliga bett på höger ben blev dock resultatet. Inget att oroa sig för vid första anblicken. Men senare på kvällen började Falco halta ganska ordentligt och när jag strök med handen efter benet så sprakade det! Jag blir oerhört "sjåpig" av krassliga djur och målar genast f*n på väggen, så jag kastade mig över telefonen och ringde Agrias jourveterinär. Veterinären som svarade förklarade att det krasande ljudet var luft och att Falco nog skulle behöva en antibiotikakur, men att det i övrigt inte lät som något jag skulle oroa mig för. De veterinärerna får nog prata med en och annan orolig djurägare under ett arbetspass...

Dagen därpå hade jag själv en tid oss läkaren på morgonen, men i bilen på väg in till stan lyckades jag få en tid till Falco senare på dagen. Mitt läkarbesök slutade inget vidare. Blodtrycket hade gått upp ännu mer och jag hade dessutom utvecklat äggvita i urinen. Läkaren sjukskrev mig på heltid och talade bestämt om att "nu är det sängläge som gäller för din del!". Jag nickade lydigt. Jag kunde ju inte säga att jag behövde åka med hunden till veterinären samma dag...

Veterinärbeöket gick däremot jätte bra. Falco skötte sig exemplariskt, trots att veterinären utsatte honom för febertagning (ingen feber), rakning av de två såren samt att hon petade med en stålsticka i såren för att känna hur djupa de var. Min lille prins stod helt stilla och tryckte sitt huvud mot mig under hela undersökningen.

Resten av helgen har jag dock följt läkarens ord till punkt och pricka. Jag vågar inget annat, för jag blir helt färdig av småsaker som av att äta frukost och duscha... och pulsen rusar iväg bara för att jag går i trappen. I morgon ska jag in till MVC igen för nya prover. Hoppas, hoppas att värdena är bättre!

Falco ska få tillbringa veckan hos daghussen. Husse arbetar borta och några hundpromenader för min del är inte att tänka på.

Badlek - i brist på annat

badlek 1

Falco förbereder sig inför ett dopp

Vilken fantastisk höstdag det varit idag! Varmt och friskt på en och samma gång. September är verkligen en av mina favoritmånader. Önskar bara att jag kunde ta lite längre promenader... Nåja - ingen idé att gräma sig egentligen. Jag ska ju faktiskt snart vara ledig i flera månader! Även om jag inser att begreppet "ledig" är lite missvisande. Bebisen blir säkert en heltidssysselsättning och det kommer säkert dagar då jag tänker tillbaka på jobbet som rena semestern jämfört med att vara småbarnsmamma på heltid.

Jag ser dock fram emot att jag, Falco och bebisen kommer att kunna vara utomhus mycket. När resten av kontors Sverige sitter instängda, de få stackars ljusa timmar som finns under vintern, då ska vi ut och njuta av ljuset :-)

För att Falco skulle få något annat än bara en kissrunda på eftermiddagen så tog jag med mig hans flytleksak och gick ner till vattnet. Han har blivit riktigt vattenvan nu den gode Falco Falcone. Som unghund var han en riktig badkruka, men sakteliga har han börjat tycka om att simma. Speciellt om han får hämta sin favoritleksak.

badlek med monsterhund

Med favoritleksaken i högsta hugg

Husarrest

I torsdags förra veckan hade jag en tid hos barnmorskan för allmän undersökning. Det började med att de tog mitt blodtryck, och sköterskan mumlade ”kan detta verkligen stämma?”. Trycket hade gått upp ännu mer. Efter samtal med barnmorskan fick jag en tid till förlossningen på eftermiddagen för ytterliggare koll. Tack och lov visade de proverna inga tecken på havandeskapsförgiftning - något som ett förhöjt blodtryck kan vara ett tecken på, så jag fick åka hem. Sen dess har jag varit sjukskriven.

 

Igår tog jag ett nytt blodtryck. Trodde verkligen att det skulle vara bättre, för jag har inte gjort annat än vilat sen förra provtagningen. Men icke. Det var bara marginellt bättre. Just nu känns det lite motigt. Hjärnan vill en sak och kroppen en annan. Några hundpromenader i egentlig mening får jag inte ta heller. Än så länge har det gått bra, för husse har jobbat hemifrån. Men nu är han borta till torsdagskväll, så stackars Falco kommer bara att få komma ut och göra sina behov. Det känns lite som om jag har husarrest…

 


Men jag ska försöka jobba två timmar om dagen i slutet av den här veckan samt nästa vecka. Jag vill ju kunna lämna över på ett snyggt sätt till den som ska ersätta mig under föräldrarledigheten. När det väl är gjort kan jag koppla av arbetet. Jag börjar nu inse att jag inte kommer att kunna jobba så länge som jag hade planerat, även om jag har svårt att acceptera det.


I helgen satt jag en stund vid datorn (jag kan ju inte ligga hela tiden, då blir jag tokig!) och sorterade klart mina digitala bilder. Så skönt att ha det gjort! Bilden på Falco tog jag i augusti i år. Kolla in hans ögon. När han har den blicken så smälter jag :-) Visst kan han göra mig fullständigt galen mellan varven. Det har inte varit en enkel "resa" de här tre åren tillsammans med Falco. Men kanske just därför har han en speciell plats i mitt hjärta.

Smältande blick

Falco älskar filtar! Här har han hittat en liten bit att vila huvudet på.


Nedräkningen har börjat!

Nu är det knappt åtta veckor kvar till ”beräknad förlossning”. Jag upplever att jag haft en förhållandevis lindrig graviditet, hitintills… Men även jag ska visst få min beskärda del av kakan. Nu känns det i kroppen, minst sagt. Foglossning, svullna fötter och sammandragningar gör att en vanlig hundpromenad blir till en Mount Everest-utmaning. Inte blev det bättre av att en lömsk förkylning smög sig på mig i torsdags. Sista veckan har jag orkat gå med Falco på morgonen, men efter jobbet har det varit kört. Tack och lov har Falcos daghusse varit ledig och husse har kunnat jobba hemifrån hela veckan.

 

Vi träffade barnmorskan i fredags och hon hotade med att sjukskriva mig -på heltid- framöver om jag inte började ta det lite lugnt. Mitt blodtryck hade visst börjat närma sig en oacceptabel nivå. Men jag har för mycket jag vill få undan på jobbet innan jag lämnar över, så jag får se till att hålla mig på benen några veckor till.


 

Strax efter det att jag skrev i bloggen senast fick Falco ett fältspår (då på den tiden då jag fortfarande orkade gå mer än 100 meter…). Vilket märkligt spår! Han analyserade upptaget fint och gick runt hela spåret, men missade nästan alla apporterna, inklusive slutet. Jag vet inte vad som hände. Visst har vi haft problem med att han gått över en och annan pinne, men aldrig i den här utsträckningen. Tyvärr har jag inte varit i form så att vi kunnat spåra efter det här misslyckandet. Känns inget vidare, men nu får jag bara gilla läget och acceptera att jag är tillfälligt handikappad.

 

Dagens blogg får avslutas med en bild, tagen för några helger sedan. Den helgen gjorde vi en underbar tur med båten till Ytterön och åt kräftor tillsammans med några goda vänner.

Kräftskiva på Ytterön

Kräftor har verkligen en häftig färg!

P.S Jag vill också passa på att säga "hej!" till alla som lämnat trevliga tassavtryck i min blogg. Det är så roligt att få besök :-) Välkomna tillbaka!! D.S


Turist- och barnhunden

I helgen fick vi besök av husses syster med familj. Tyvärr kunde vi inte bjuda på något vackert väder precis… Det utslöt också en hel del uteaktiviteter, förutom obligatoriska hundpromenader i regnet förståss! Och vad hittar man då på för något som kan tilltala en 15-, 10- och 2-åring? Tja, nöden har ingen lag, så i lördags fick det bli Centrumtåget som går inne i Karlskrona! Ett sånt där ”tuff-tuff-tåg” för turister. Till nästa sommar får vi tänka ut en lista med lämpliga regnaktiviteter att ta till när vi har gäster...

 Jag som trodde vi skulle på skogspromenad... Suck!

 Det är väl bara till att gilla läget. Jag knölar ner mig på golvet under matte.

 Falco fick också följa med på tågturen. Han hade nog lite svårt att förstå vitsen med spektaklet, men anpassade sig snabbt till matte och husses galna påhitt. Till skillnad från när Falco var yngre… Då var han fullständigt sjövild ute bland folk och i nya miljöer. Han uppförde sig som en okontaktbar, hoppande katapult. Det är lite svårt att förklara, men han var JOBBIG. Men vi kämpade på och tog med honom på allsköns aktiviteter. Ska jag vara ärlig får jag nog ge husse en eloge. Ibland kände jag bara ”jag orkar inte ta med odjuret…” men då protesterade husse och tog med Falco i alla fall. Det är jag tacksam för idag. Nu är det till exempel hur smidigt som helst att ta med vovven på uteserveringar. Han lägger sig ner och kopplar av så snart vi satt oss tillrätta.


På en annan punkt har han också lugnat ner sig BETYDLIGT, och det är i samvaro med barn. För mindre än ett år sedan skrämde han alla barn eftersom han var så burdus. Rädda, skrikande och viftande barn lugnade inte ner honom heller precis, tvärtom. Den här helgen kunde barnen springa förbi honom på några centimeters avstånd och han låg fortfarande kvar på köksgolvet.

 
Nyfunna vänner

10-åriga Emma och Falco blev bästa kompisar. Hon fick skojträna lite med honom och det tyckte båda var jätte roligt.

Röd mungipa

Röd mungipa

Nedre högra mungipan för några dagar sedan

Sista dagarna på seglingen såg vi att Falcos högra mungipa var röd och en aning svullen. Den började också blöda lätt om han lekte med pinnar eller dylikt. Efter några dagar såg det bättre ut, men det är fortfarande inte helt bra. Det var ändå dags att vaccinera honom, så vi fick en tid hos veterinären igår. Jag har ju börjat jobba, men husse har fortfarande semester, så han fick åka.

Veterinären sa att den irriterade mungipan kommer att läka av sig själv och att den med all sannolikhet beror på värmen i kombination med bad. Falco är något rosa i ena trampdynan också, av samma orsak enligt veterinären. Husse passade på att väga Falco och vågen stannade på 33,2 kg, så han har ökat lite i vikt sen förra året. Men någon tungviktaren kan ingen anklaga honom för att vara...

Peppar, peppar... men Falco har verkligen varit frisk under sina första tre år och armbågar och höftleder är ju OK. Det är jag oerhört tacksam över. Hoppas att trenden håller i sig. En krasslig hund innebär så mycket oro.

Idag var Falco MYCKET nära att bli huggormsbiten! Husse var ute och gick med honom när Falco stannade och nosade på något vid stigen. När husse tittade närmare såg han att det var en huggorm som rest huvudet mot Falco. Falco var i koppel så husse ryckte snabbt bort honom från ormen. Pust! Det hade kunnat sluta illa.

Rutinerad båthund

Falco i sittbrunnen
Falco kopplar av i sitt favorithörn under en härlig segling i juli.

Efter Ystadlägret bar det av hem till Karlskrona igen. Mest för att packa om väskorna och stuva in oss i båten inför den stundande seglingssemestern. Två veckor har vi sedan tillbringat i Blekinge skärgård. Första veckan kuskade vi runt i västra skärgården och besökte bland annat Hanö, Tjärö och Tärnö. Solen har hållit oss sällskap under hela resan och de tjocka seglarställen har aldrig kommit till användning. Jag undrar om det någonsin hänt tidigare.


 Hanö är verkligen värt ett besök. Fantastisk utsikt från toppen.

Tärnö Tärnö var en ny, trevlig bekantskap.
 

Falco har verkligen blivit en rutinerad båthund vid det här laget och sköter sig helt fantastiskt bra på båten. När vi ligger i hamn så intar han snabbt sitt ”favorithörn” i sittbrunnen och där sover han eller så spanar han ut över omgivningen. Och han ger verkligen intryck av att gilla livet som matros. Flera personer i grannbåtar har kommenterat hur ”fin och lugn” han är :-) Det slickar man ju åt sig som en stolt hönsmamma. Även under gång fungerar det bra. I år har han till och med velat vara nere i ruffen när det varit för varmt i sittbrunnen. Det har aldrig hänt tidigare. Så länge vi seglar inomskärs sover han sig igenom hela seglingen. Det är bara om sjön är stampig eller riktigt gungig som han kan vara orolig. Under de här veckorna hände det bara vid ett tillfälle.


Falco sover nere i båten
Falco upptäckte att det var riktigt svalt och skönt nere i båten, till skillnad från den tryckande värmen i sittbrunnen.


Lugn är han dock bara i båten. När vi är ute och promenerar i omgivningarna är det fullt ös… Gud vad stimmig han kan vara då! Men det är klart, för en nyfiken hund som Falco är det ju otroligt spännande att få utforska nya omgivningar nästan varje dag. Eftersom det är frigående djur på de flesta öar kan vi inte ha honom lös, vilket gör det hela jobbigare. Det hade varit så skönt om vi hade kunnat låta honom rusa av sig lite energi.


Falco spanar på kor
 Falco betraktar några kor som betar på Järkö med stort intresse .


Någon träning blev det inte under de här veckorna. Jag bestämde mig innan avfärd att lämna spårgrejor och andra träningssaker hemma. Vis av erfarenhet vet jag att det ändå inte blir av ändå. Tidigare somrar har jag haft ambitionen att träna under seglingssemestern, men bara fått dåligt samvete för att jag sen inte gjort något. Kan kanske jämföras med grundskoletiden då jag packade ner läxböcker i skolväskan inför påsk- och sportlov, som sedan packades upp olästa när skolan började igen...


Falco badar
Skönt att svalka sig i den tryckande värmen! Falco testar vattentemperaturen på Tärnö. En del dagar fick han dock hålla sig på land då vissa stränder var besökta av alger.
 

I morgon börjar jag arbeta igen. Men jag har haft fem fantastiska semesterveckor, så jag känner att batterierna är laddade. Dessutom kommer vi att ha en hel del besök av vänner och familj under augusti, så sommartillvaron tar inte slut. Däremot vet jag inte hur jag ska kunna klämma in någon hundträning. Kanske kan jag övertyga någon av besökarna om hur roligt det är att vara spårläggare :-)


Spanien

Direkt efter midsommar åkte jag och min syster Anna till Spanien för en veckas välbehövlig semester. I vanlig ordning hade det varit mycket att göra på jobbet in i det sista. Men när jag väl satt på Kastrup kunde jag pusta ut. Hela veckan i Spanien var också en riktig vitamininjektion. Ett lugnt tempo med fokus på sol, bad, god mat, kortspel och trevligt umgånge i största allmänhet. På tal om bad så var det 29 grader varmt i poolen och närmare 28 grader i havet. Helt underbart.

Livräddare 

Ett gäng spanska livräddare spanar ut över ett lugnt hav.

Strandhund

I avsaknad av Falco fick jag spana på andra hundar.

Paella

En riktigt god Paella!

Fiskar i närbild

Fiskdisken i den närmaste "supermercadon" var verkligen en fröjd för ögat! Den var flera meter lång, fylld med färska fiskar och skaldjur. Många sorter som jag inte hade en aning om vad det var för något, men gott såg det ut.

Flyget hem var något försenat, så jag landade sent på Kastrup. Därifrån begav jag mig direkt till svärmor i Helsingborg. Där väntade husse och Falco på mig. Efter en kort natts sömn och några härliga timmar tillsammans med familjen i trädgården packade jag in Falco i bilen för att köra till årets Ystadläger. Hur det har varit får jag skriva om i morgon, för nu har min "ät-och-sovklocka" talat om att det är dags att knyta till kojs. God Natt!

På återseende i morgon.


Ägg-straordinär kursavslutning!

I torsdags hade vi kursavslutning på tävlingslydnadskursen. I god tradition avslutades kursen med en tävling, och inte vilken tävling som helst… Våra kursledare hade verkligen förberett en skojig och klurig femkamp. Första grenen var en hinderbana. Nästa gren var  en lång inkallning förbi en massa frestelser som, bland annat, en hög med köttbullar och en pyramid av apportbockar. I slutet stod dessutom en av ledarna och pep med pip-djur när hundarna var i jämnhöjd med honom. Falco såg väldigt förbryllad ut, men kom till mig utan några stop. Och jag var mest glad över att han inte valda att springa förbi mig och ”rejsa” ner till Agiltyhundarna som tränade längre bort…

Nästa utmaning (om jag inte blandat ihop turordningen) var apportering med dirigering. Hunden fick se på när båda apportbockarna lades ut. Falco var först på väg till ”fel” apport, men sen fick jag honom att ta den rätta. Det näst sista momentet var en riktig utmaning: apportering av ett rått ägg! Av totalt 10 hundar var det bara ett ägg som gick sönder. Tänk då att ägget lades ut ca 15 meter från föraren… Helt otroligt!!! En del hundar gjorde dessutom klockrena apporteringar. Falco var först lite tveksam, men tog till slut upp ägget. Sen släppte han det på halva vägen (men det gick inte sänder). Efter lite peppning tog han upp det igen.

Sista momentet var fritt följ… med annans hund :-)  Min lott föll på Bolla, en mycket trevlig Collifröken – och en helt annan hundpersonlighet än Falco. Jag tyckte att det kändes riktigt uppfriskande att få gå med en hund som man inte behöver vara rädd ska a) sticka till en annan hund, eller b) sticka och jaga kaniner – oavsett om Falco sett några eller ej… c) springa fram till någon nytillkommen person för att ”kolla läget”. Bolla var visserligen lite fundersam på vad det var för matte hon hade fått, men hon följde med fint genom programmet i alla fall. Tack Bolla!

Falco hamnade hos Inga-Lill. Det var nog bra, för vi har gått kurs tillsammans i flera terminer, så hon känner Falco väl. Först när hon gick ut på planen med Falco för att ställa upp, så drabbades han av en plötslig mattesjuka. Han tittade intensivt efter mig. Inga-Lill försökte avleda med kongen, men det fungerade inte alls. Falco har inte riktigt det stora föremålsintresset… Men när hon plockade fram köttbullarna gick det bättre. Han följde henne mycket bra genom hela programmet. Roligast att se var att svansen gick på honom hela tiden. Precis så vill jag att det ska se ut!

Efter de praktiska övningarna var det dags för ett teoriprov ,som till största del bestod av regelfrågor från Elitlydnaden. I slutet var dock en slamkrypare, nämligen namnen på instruktörernas totalt fem hundar. Inte för att jag vet hur det gick till, men när det var dags för prisutdelning så visade det sig att Falco och jag kommit på första plats. Vi kanske ska strunta i det vanliga tävlandet och satsa på femkamp istället…

Jag hade med mig kameran, men i vanlig ordning regnade det från och till hela kvällen. Vi har verkligen haft en gräslig otur med vädret under den här kursen. Det har varit skitväder nästan alla gånger vi träffats… Jag försökte ta några foton under tävlingen, men la snabbt ner projektet. Kvällen får istället förevigas genom den smörgåstårta som vi smaskade i oss när tävlandet var avklarat.

Smörgåstårta kursavslutning

Satt fint efter en kväll ute i regnet!


Himmelscupen

060525Dramatisk himmel

Parkeringen utanför klubbstugan. Så här dramatisk har himlen varit mest hela dagen. Just när jag tog bilden regnade det inte i alla fall...

Klubbens största tävling för året började idag med elitklas spår. Jag klev upp hyfsat tidigt och packade ryggsäcken med termos och smörgåsar. Falco blev helt vild av lycka... Men han fick stanna hemma med husse. Själv satte jag mig i bilen för att åka ut till "mitt" spår. Jag tycker att det är roligt att vara spårläggare. Det är en speciell känsla att knata runt själv i skogen tidigt på morgonen. Sen är det så spännande att se vem det är som fått mitt spår på sin lott. Den här gången var det en "flatte" som gjorde ett jätte fint upptag. Han gick också runt spåret med god marginal. En pinne borta. Det visade sig dock vara ett bra resultat för dagen. Det var inte många hundar som hade fullt på både upptag och spår (av 30 spår). Kanske var det skitvädret som ställde till det. Solen sken i korta stunder, men mellan varven vräkte regnet när och det kom riktigt hårda vindbyar. Lite åska fick vi på eftermiddagen också. Ovanligt med så dåligt väder på Himmelscupen. Vi är annars bortskämda med värme och solsken. Men ingen regel utan undantag. 

På eftermiddagen har jag agerat domarsekreterare. Lite kallt, men lärorikt. Rent allmänt är det nyttigt att vara på tävling för min del, för jag blir så oerhört tränings- och tävlingssugen!


Modehunden

Falco i sitt nya halsband

Falco poserar i sitt nya halsband. Nu ska han sopa banan med alla Chihuahuorna på Cat Walken! Eller ska vi kanske kalla det Dog Walken :-)

Svängde förbi hundaffären igår för att köpa hundfoder. Visst är det konstigt att jag alltid väntar tills maten är så gott som slut?!!?? Den här gången ekade det i fodertunnan, för det fanns inte en smula mat kvar. Väl inne på hundaffären började jag snegla på halsband. Vi har haft en dressyrlänk (som det så fint heter numera) på lilla odjuret som skavt av pälsen så fult runt halsen. Butiken hade precis fått in en ny sort, med läder på insidan och syntetmaterial utåt. Det kändes så himla mjukt och gott så jag kunde inte motstå det.

Ikväll har vi varit ute och cyklat för första gången på år och dar. Falco viftade faktiskt på svansen när han såg att jag plockade fram cykeln. Själv tycker jag egentligen inte att det är så roligt att cykla med honom, men han behöver få upp flåset. Vi kan inte ha honom lös på promenaderna på grund av hans stora passion för rådjur. Så även om vi promenerar med honom i vått och torrt så blir promenaderna aldrig något riktigt konditionspass för honom.

Cykelturen gick bra och han var inte så andfådd efteråt. Förhoppningsvis har han kanske lite bättre kondis än vad jag tror. Eller så berodde det på att majkvällen var ganska kylig och att jag cyklade väldigt lugnt. När vi kom hem igen lade jag honom på gräsmattan för att fota det nya halsbandet. Falcos vakna och alerta blick beror på att han spanade efter kaninen som han vet bor på tomten. I sanningens namn kan jag erkänna att han smet för mig, när jag satte honom första gången, för att ta en veva runt tomten... Skurkhund!

Till hans födel kan jag berätta att jag passerade en granne när jag skrittade av honom direkt efter cyklingen. Grannen stannade till i farten och sa "Vad snäll han har blitt". Och det är faktiskt sant. Falco var oerhört jobbig, nästan de två första åren. Hoppade med raketfart upp i ansiktshöjd på första bästa förbipasserande om jag sa "Hej". Vi fösökte naturligtvis parera katapultskutten, men det var rätt nervpåfrestande. Nej, på många plan har han faktiskt lugnat ner sig, lille skurken.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0